IP-nummer är inte en helt självklart säker identifierare av vem som fildelar. Om detta har det skrivits mycket. DN har en artikel om öppna nätverk idag.
Man kan inte veta vem som satt bakom tangentbordet med hjälp av ett IP-nummer. Det är mer komplext än så.
I morgon är det 1 april och då brukar skämten stå som spön i backen och nog går man generat på ett och annat, det medges. Ipredlagen är dessväre inte ett skämt på det sättet även man hade önskat det. Men någon blir lurad. Vem är inte självklart ännu. Regeringen? Fildelare? Underhållningsindustrin? Aprilskämt eller inte, nu är Ipredlagen ett faktum menar Annarkia.
Som jag skrev igår, underhållningsindustrin kommer inte att vila på lagrarna och det bekräftas nu av SvD som rapporterar att de första fallen når tingsrätten redan vid lunch. Då är min fråga. Går det så fort att sätta dit någon? Har de påbörjat sina spaning efter bevis i förväg? Visserligen säger lagen att de inte får använda tidigare insamlad information, men enligt Ifpi så har de redan väl uppbyggda rutiner för att komma åt fildelares IP-nummer.
Den som gör sig skyldig till illegal fildelning kan få stå för rättegångskostnaderna själv. Som jag skrev tidigare så brukar hemförsäkringen täcka upp för det och vill försäkringsbolagen ändra villkoren så måste det antagligen vänta tills de går ut. Det återstår att se hur det blir med den saken, men vi får säkert veta snabbt för nu går det undan. Uppdat: Leo har nu kollat av försäkringbolagen lite.
En kille som gärna delar med sig av musik är Mikee. Så här skriver han på sin blogg: Welcome to my music blog. 1 new song every week. enjoy. Support the blog please: use the digg, reddit, stumble, buzz button and don't forget to comment.
Men inte nog med Ipred-lagen. Karl Sigfrid har gjort en beräkning av kostnader som internetregleringar från EU kommer att kosta. Artikel i Norrtelje Tidning och bloggpost. Något att fundera kring. Emma skriver att samhället strävar åt två håll samtidigt. Både öppna upp för inforamtion och stänga ned den och det samtidigt. Piratpartiets Christian Engström menar att grundlagarna ska gälla även på internet och vem tycker inte det? Lagarna om upphovsrättsbrott finns redan. Skillnaden nu är att industrin själva får agera och det kommer det att göra enligt löfte. Det verkar redan känna sig som poliser enligt Svensson. Samma visa då som nu säger Satmaran och minsn kasettbanden. Fredrik Wass kollar in i framtiden, finns Spotify om tio år?
Expressen förklarar bra för den oinsatte vad det hela handlar om. Jag kan inte låta bli att tänka på att ifpi och antipiratbyrån får kolla efter IP-nummer och begära ut personuppgifter. När min cykel blir stulen och jag hittar den på annans tomt så får jag inte ta den med mig hem. Eftersomman inte får ta saker hur som helst från annans mark. Men det är min cykel...
Isobel har gjort en fantastisk betraktelse kring Ipredlagen och andra inskränkande lagar som alla borde läsa. En sammanställning av allt som vi alla skrivit under det senaste året. Tomas citerar Isobel "Ipred är del i en kontrarevolution. Ännu kan vi bara hoppas att vi, vi som är internet, klarar att mota den." Just det, vi som är internet.
Internet kan vara världsekonomins räddning. I morgon ska jag skriva en artikel om NOS för att ge er en hint om vad som händer utanför underhållningsindustrin. Lägg ner den istället, de är ju bara bromsklossar.
Mat är kärt för många, nödvändigt också. På gott och ont. Länge har vi talat om alla tillsatser i maten, många med mig har säkert börjat handla allt mer ekologiskt på grund av detta och dessutom laga till mer mat från grunden i stället för att köpa färdigprocessade varor. I tron och hoppet om att maten då är nyttigare.
För övrigt rekommenderar jag mina vänner att skaffa boken Den hemlige kocken skriven av Mats-Eric Nilsson. Mycket bra och upplysande bok som verkligen tar tag i konsumtionsmönstret i livsmedelsbutiken. Det var bättre förr vad gäller mathållningen det måste man säga. Så mycket konstigheter som det är i maten nuförtiden går knappt att beskriva, man blir matt över alla tillsatser, E-prylar och diverse okända märkligheter, det är verkligen hög tid att ta tillbaka initiativet i köket.
Börjar faktiskt på allvar att fundera på om en bit av tomten ska fräsas upp och börja odlas på. Kryddodlingarna i krukor är inte nog längre. Man vill gärna ha kontroll över maten. Den senaste tidens glaslarm i kyckling är inte heller särskilt kul. Man vet ju inte vad som är vad heller. Vem har gjort det och varför är frågor som ställs. Är det bara en person eller är det en organisation bakom? Blir det en copy-cat rörelse ungefär som när bränder drar igång eller vad är dt som händer. Men å andra sidan vi möts hela tiden av larm och kanske man ändå måste försöka vara lite cool och göra som Sanna Rayman, ta en ClubSandwich, men tugga lite försiktgare.
Ekonomi är en annan viktig faktor när det gäller mat. Den är dyr och vi kastar för mycket mat i onödan. Vi litar för mycket till datummärkningen säger Louise Ungerth som är chef för Konsumentfrågor på Kfs. Aftonbladet ger en hel del tips om hur man hanterar maten på ett smart och ekonomiskt sätt. Jag har själv börjat med att servera en massa smårätter av resterna inspirerad av andra kulturer. Man kan blanda ihop lite av varje faktiskt och alla får en liten smakbit av ditten och datten. Det är ganska trevligt och man slipper slänga.
Mitt i matyran så kommer Moderatkvinnorna med en egen kokbok inför EU-valet. Många olika europeiska recept finns med där, men tydligen också Fredrik Reinfeldts korvgryta. Kul initiativ tycker jag och passar på att tipsa statsministern om min lätta korvgryta (det är en repis från förr, jag vet men det passar bra nu). Alla är inte lika imponerade av kokboken. Men varför inte då? Det är humor också. Positivt.
Korv Stroganoff från mitt kök - snabblagat och gillas av de flesta...
Mjukstek en skivad rödlök i wokpanna, skiva falukorven och skär dessa i bitar och släng ner i pannan. Salta och peppra. Vispa ut ett par-tre matskedar tomatpuré i lite mjölk, mängd efter hur mycket korv och hur såsigt man vill ha det. Häll detta över korven och rör om och låt koka upp. Det reder sig självt och får lagom konsistens.
Serveras med ris och kanske färskrivna morötter. (morötter, apelsin, russin, solrosfrön)
Uppdatering: Läser just om Falukorv i Aftonbladet, ouh det börjar bestämt bli dags att göra egen korv. Jag står snart inte ut med denna matmarknad.
Apropå mat missa inte Erik Hörnfeldts inspirerande matblogg Bacon.
Idag är det Göran Tunhammar som har varit kompis med Elvhagen länge som är på tapeten för att ha lurat AMFs styrelse. Detta framgår tydligen av ett internt styrelseprotokoll som SvD tagit del av. Nu kan man väl undra vad ett internt styrelseprotokoll är förstås. Är det någons anteckningar? För det brukar inte stå i protokoll att någon vägrat svara på frågor. Om inte frågor får svar och är tydliga så är kutym att man skjuter dem framåt för att tas upp när mer fakta framkommit. Men det förutsätter förstås att man ställer frågorna.
Protokoll justeras och skrivs under som bekant och de godkänns alltid av styrelsen. Därför vill jag ifrågasätta att ett styrelseprotokoll kan användas som underlag att dra slutsatser om vad som sades vid ett möte 2004. Man måste ställa den frågan och inte dra iväg nu. För det kan ändå inte stå i protokollet att Göran Tunhammar visade en sur min när han fick frågor om pensionsavtalet? I så fall är det skrivet som ett sladderprotokoll från ett scoutpatrullmöte när man var i 11-årsåldern, så det tror jag helt enkelt inte på. Det låter mer som om någon "känslomässigt" tolkat ett gammalt protokoll. Har aldrig sett ett bolagsprotokoll där det står att ordföranden visade en sur min eller vägrat att svara på frågor. Ett sådant protokoll skulle helt enkelt aldrig ha godkänts. Sånt som ska döljas finns inte med i protokoll. Så trovärdigheten faller för min del.
Om det nu är så att styrelsen inte fick veta så mycket om siffror och avtal så borde de ha frågat. Att frågan kom upp sist på dagordningen är inget skäl till att bara låta den blåsa förbi. Eller hur?
Det som stör särskilt nu är den "känslomässiga" rapporteringen av det som hänt. Alla är lurade, dragna bakom ryggen men ingen vet egentligen av vem. Försök görs att lägga bollen i olika knän nu för den är het att ha i sitt eget. Tycker inte heller att det håller att tala om etik och moral bakåt, däremot borde diskussionen handla om vad som ska gälla framåt.
Har något brottsligt begåtts - då är det polisen. Har något allmänt klantigt, slarvigt begåtts - då blir det till att ta ansvar. Har någon varit ful och mörkat för andra -då blir det till att skämmas, dumstruten på. Rent principiellt så bör man se över rutinerna. Styrelsen bör ta sitt ansvar och då handlar det inte bara om enskilda.
Den här typen av skandaler är inte ny precis. Det svallar upp känslor. Elisabet Höglund beskriver sin egen erfarenhet av när Stig Malm avgick. Hon blev mordhotad, eller kände sig mordhotad kanske man ska säga. Rubrikerna blev naturligtvis dramatiska. Det är både intressant och nyttigt att få en återkoppling bakåt i tiden.
För mycket känslor inblandat i den här debatten. Mer fakta efterlyses.
Vem trodde något annat än att de skulle komma utrusande ur buskarna nu klappandes sig för magen och säga att nu ska vi sätta dem de jävlarna som fildelar. De svär inte offentligt men det gör jag ibland, det känns som en bra förstärkning till en känsla man vill uttrycka.
Både Henrik Pontén på Antpiratbyrån och Lars Gustafsson som är VD för Ifpi talar nu i klartext om hur de ska gå tillväga. De verkar inte vilja lägga band på sig på något sätt. Det här med nedladdning för eget bruk talar de tyst om. Jag undrar om politikerna verkligen vet vad de gjorde när de röstade igenom lagen. "– Alla som vållar någon annan skada riskerar skadestånd, säger Henrik Pontén. " De kommer bergis inte att lägga ett finger i kors för att uppnå sina syften. Att sätta dit fildelare.
Nu börjar också ögonen lystet vändas mot internetoperatörerna, så det kan vi räkna med blir nästa mål. Ska politikerna gå med på det också? Man vet aldrig för konstiga äro lagarnas gångar. Att kräva att nätoperatörerna tar sitt ansvar för att musikindustrin inte kan anpassa sin affärsutveckling till rådande teknik börjar redan uttalas som ett mål för Pontén.
Det bästa sättet är att ta fram bra och prisvärda tjänster menar och Patrik Hiselius på Telia Sonera som i sin tur tycker att musik- och filmbranschen ha eget ansvar. Det kan man hålla med om, det får alla andra göra för att överleva. Men underhållningsindustrin vill mest kriminalisera sina kunder och lägga skulden någon annanstans. Tjusiga typer. Hoppas de åker på kompanistryk i någon instans, jag vet att man inte får säga så, att det är ociviliserat. Att de sen står där som urluftade dinosaurier, såna som ingen vill ha för de har gått någon annanstans. Artisterna frodas i stället på internet i all välmåga förhoppningsvis och dit går också de betalande kunderna..
Vi kan hoppas på att antipirater och ifpi et alles gör något riktigt dumt nu så att politikerna får upp ögonen för dem, för vi ska inte glömma att politiker såväl stiftar som river upp lagar. Vad jag förstått så kommer det här också att påverka försäkringsbranschen, rättshjälp ingår ofta i hemförsäkringen. Har försäkringsbolagen räknat med Ipred? Troligen inte. Så vi kanske i fortsättningen får se höjda försäkringspremier för den som har internetuppkoppling hemma. Nya lagar brukar sätta igång en hel del kringrörelser.
Själv kommer vi inte att vare sig öppna något nätverk eller fildela upphovsrättsskyddat material men däremot tänker jag fortsätta att djupt ogilla Ipredlagen. Hoppas att den försvinner snabbt. Snälla Federley jobba för det nu.
Uppdat: Jag fick en kommentar om att jag glömt Jamendo - musik under Creative Commonlicenser. Tack!
Uppdat: Hittade en intressant fundering kring Ipred - Storebror tappar kontrollen från Lars Ilshammar .
Hela AMF-debaclet blir bara värre och värre nu. Vad som beror på vad kan man fundera kring förstås. Men nog haglar det misstänksamhet och försvarsattityder här. Om man säger som Erland Olausson till Aftonbladet - besluten verkställdes inte, utan det betalades ut ett belopp som var sex till sju gånger högre än beslutat. Det låter som rena banditeriet, eller hur? Bör inte polisen kopplas in då? Framför allt så bör man ta rätt på HUR det hela gått till, HUR kom det sig att det kunde göras såna stora utbetalningar utan att "någon" visste om dem?
Varför sitter LO själva och berättar detaljer som bygger på en pågående utredning? Den andre ägaren Svenskt Näringsliv tycker inte att det är proffsigt att gå ut med siffror som verkar tagna på en höft. Nej men eller hur? Det är jättekonstigt. Urban Bäckström vill ha en diskussion om ägarförhållandena. Ska verkligen arbetsmarknades parter äga den här typen av bolag. Det är minst sagt en intressant fråga.
Att anklaga någon för att vara illojal innan man har alla papper på bordet är ganska magstarkt. Från juridikens maskinrum sätter Heidbrink in saker i ett sammanhang utifrån gällande lagar. Det hade varit smakligt om det hade presenterats mer så än i den form av misstänkliggörande mot den förre VDn. Har han gjort något så ska han naturligtvis straffas för det, i annat fall så är det verkligen snaskigt att göra honom till syndabock.
Wanja vill bara smita från ansvar menar förre VDn Christer Elmehagen och tycker att hon spelar kort med fel lekar. Han menar att avtalen är tydliga och att avtalen är styrelsens ansvar. Det är inte utan att man kan hålla med om det senare, så brukar det vara. Man blir erbjuden ett avtal och så förhandlar man om det och båda skriver på. Men här står ord mot ord och vi som är utanför kan bara lyssna, att döma och ta ställning nu kan vara oklokt.
Att det inte bara är Wanja L-W som ensam har ansvaret är väl också uppenbart. Kanske att hon tror att det är hon som ska ta det på sina axlar och att andra sitter nöjt i båten och låter henne ta smällen. Man vet inte, men det kan allt misstänkas. Hon satt inte ensam i styrelsen, men det är hon som frontar och får ta allt obehag. Är inte säkert att det är helt rättvist. Fokus bör ändå vara på styrelsers ansvar för den organisation de jobbar för och nog hade vi kunnat vara utan presskonferensen och inväntat att den utredning som presenterades igår blivit klar att presentera detaljer i och inte bara fått fram "känslan" i den. För i det här fallet handlar det om fakta. Nu börjar de dock skylla lite på varandra, de som satt tysta i går. Maria Croft kommenterar.
LO-styrelsen har vidare förtroende för Wanja L-W och det måste vara skönt för henne. Med spänning ser vi hur detta spektakel utvecklar sig framför våra ögon. Vi får nog se att den gamla barnramsan äger sin giltighet. Ni minns den katten på råttan, råttan på repet, repet på slaktaren, slaktaren på oxen, oxen på vattnet, vattnet på elden, elden på riset, riset på Vem? Det vet vi inte riktigt ännu. Det blir bara märkligare och märkligare det här...
Presskonferens vid midnatt gör att man förväntar sig att något riktigt ska hända. När Wanja Lundby Wedin och LO höll hov i natt var det mest förvirrat. Det handlade om känslor, om Wanjas känslor av att ha blivit lurad, dragen bakom ryggen, hur hon fått felaktiga uppgifter. Det pågick under lång tid det här ojandet över att känna sig grundlurad. Blir svårt att förklara varför man är trött idag, folk tycker troligen att man är idiot om man säger att Wanja L-W:s presskonferens höll en vaken till långt efter midnatt. Om man åtminstone kunde ha sagt att man varit på partaj.
Jag hade några egna funderingar kring vad som skulle kunna hända. Antingen att LO nu var så omnipotenta att de själva tyckte att det de skulle säga var så viktigt att en presskonferens mitt i natten en söndag var nödvändig, och att det skulle utmynna i en gäspning från oss andra. Så blev det på sätt och vis också.
Min andra fundering var att Wanja Lundby Wedin skulle säga att hon avgår, men å andra sidan så har hon varit fast vid att hon inte tänker göra det och hon är skapligt omnipotent. Vi har väl inte riktigt sett slutet på denna historia ännu.
Den tredje tanken var att LO skulle meddela att de skulle träda ur AMF på något sätt och starta eget. detvar en sån där riktig wild´n crazytanke och så blev det inte.
Hela händelsen i natt var absurd på något sätt. I Aftonbladets rubriker hävdas även idag att Wanja "vunnit" på det här. Jag är skeptisk. Däremot är det obehagligt att vi lever i en sån ociviliserad tillvaro att hon ska behöva ha livvakter omkring sig nu.
Många var vi som satt på twitter och följde presskonferensen, det enda säkra mediat i går menar Kulturbloggen och även hon är förundrad över hanteringen.av det hela. Erik Laakso anser inte att det löser några problem om Wanja Lundby Wedin avgår. Jag tror absolut inte att det bara är Wanjas fel det här, även om hon nu medvetet eller omedvetet tar hela smällen själv. För visst är det lite konstigt att inte AMFs styrelse går ut i gemensam presskonferens om en viktig principiell fråga som denna. Det är främst den som inte har tagit sitt ansvar. Oavsett hur man skyller ifrån sig på att andra inte givit korrekta uppgifter så är det AMF det handlar om. Urban Bäckström som representerar Svenskt Näringsliv och är den andre ägaren i AMF är dessutom inte överens med Wanja L-W om det som sagts, att nämna siffror innan någon beräkning gjorts till exempel. Han betonar att det är styrelsen som är ytterst ansvarig. Det är väl den naturliga slutsatsen.
Kan man inte få en känsla av att Wanja försöker skydda styrelsen också, inte bara sig själv, genom att lägga ansvaret utanför den egna gruppen och den uppgift man har? Bions tänkande kring när en arbetsgrupp går över till att vara en grundantagandegrupp och börjar uppträda som om den skaffat sig en ny gemensam uppgift. Som att kämpa mot någon gemensam fiende (den andre, VDn som gått bakom ryggen, man går till anfall) eller flyr bort från de krav som alla i gruppen känner sig hotade av(styrelsens ansvar)och man söker en befriare (LOs och medlemmarnas stöd). I en arbetsgrupp arbetar man med en given uppgift och mot ett mål. När aktiviteten i gruppen störs av känslomässiga motiv förflyttas den rationella arbetsgruppen till att bli en grundantagandegrupp och man baserar arbetet på fantasier och känslor om hur det är, ofta omedvetet och ofta kring ledaren i gruppen. Man hamnar i en beroendesituation och vill skapa trygghet vilket ofta leder till förvirring för ingen har egentligen riktig koll. När man lyssande på nattens presskonferens blev det så tydligt med alla dessa svepande svar på frågorna som ställdes. Den omnipotente ledaren som inte ifrågasätts. Allt är i gungning och man är rädd och vill försvara sig mot omgivningen, och riktar uppmärksamheten åt annat håll. Det hela blev en uppvisning av grov anklagelse grundad på indignation.
Med spänning ska det vidare spelet för gallerierna följas och kommenteras vartefter.
Klockan var i princip midnatt när Wanja Lundby Wedin behagade titta ut för att hålla presskonferens för ett samlat uppbåd journalister och så för oss alla som satt på Twitter och följde dramat förstås.
När det är presskonferens vid den här tiden på dygnet så räknar man med att det ska vara allvar. Men det blev egentligen bara en massa skitsnack. Man är indignerad, man är lurad, saker har skett bakom ryggen. Pengar ska betalas tillbaka. Minst 20 miljoner. Bara en massa snömos och inga riktiga fakta.
Man namngav personer och fick det att låta som om de hade gjort något otillbörligt, det sas inte rent ut men kunde läsas mellan raderna. Dessa personer torde kunna hänvisa till förtal - att bringa någon i ringaktning som det står i lagtexten.
Om det nu är så att något brott begåtts så är det polisen som borde vara inblandad i den saken. Annars är det ett väldigt märkligt sätt att presentera det hela på. Anklagelser, obehagligt.
Ingångna avtal ska hållas. Pacta sunt servanda. Om styrelsen ingått ett avtal som är felaktigt ska hela styrelsen stå till svars och avgå? Årsredovisningarna då? Läser man inte (och förstår) dem innan man skriver på? Även revisorerna har godkänt redovisningen. Wanja sa själv att om det är något man inte förstår på styrelsemöten så ställer man frågor. Men uppenbarligen missades den möjligheten när det gällde pensionsavtalen.
Hur kan Wanja sitta och säga på fullt allvar att hon känner sig lurad, känner sig vilseledd, känner sig förd bakom ljuset. Inte vid ett enda tillfälle påstod hon att hon faktiskt blivit lurad, eller vilseledd, eller förd bakom ljuset. Bara hur hon kände sig. Jag vill ha fakta i såna här situationer. Om känslor kan man berätta i veckopressen.
Man slutar aldrig att förundras. Men det är verkligen oförskämt att hålla presskonferens vid den här tiden på dygnet när man inget har att säga. Vem kommer att lyssna på Wanja i fortsättningen? Aftonbladet anser att Wanja fått revansch! VA? Skrevs artikeln i förväg?
Vi kunde ha varit utan den här presskonferensen menar Maria A och stöder sig på ungefär samma tankar som jag skrev om här. Ja verkligen
Jag uppskattar politiker som är idédrivna och har en egen röst. Politisk verksamhet är att ha åsikter och att också ta strid för dem även när det blir lite obekvämt. Moderaten Karl Sigfrid är en sådan politiker. En politiker att beundra, en politiker i min smak. Att vi råkar tycka samma sak om internet och personlig integritet försämrar inte den saken. Karl lägger då och då upp filmer på sin blogg där han framför sina tankar. Här är den senaste.
Det är en sympatisk tanke att vara lite juste och hygglig och något man gärna vill skriva under på. Men hur är det ställt egentligen? Vi överöses med underhållningsprogram på TV där det en a är värre än det andra. Det handlar allra mest om att skratta åt andras tillkortakommanden, det ger mobbningen ett tillåtande ansikte. Det handlar om dokusåpor, där vanliga människor får vara med och göra bort sig så mycket som möjligt eller blir bortgjorda av andra. Det är klart att det präglar människor att vara med om dylika händelser. Det måste göra ont i enskilda.
Jag tänker bland annat på dem som får hjälp av städtanterna - det är inte vanlig hushållssmuts vi får ta del av utan det är ett gottande i extremskit som samlats av personer som uppenbarligen inte mår bra och utöver att gå till frissan och få alla sina grejor slängda i en stor container huller om buller borde få hjälp av en psykolog. Man kan förmoda utan att vara särskilt initierad att det är en oerhört traumatisk upplevelse att vara med i ett TV-program som Rent Hus. Det ser man på personerna dessutom.
Vi har äventyrsprogrammet Robinson där deltagarna svälter och en av tjejerna får ett BMI på svältgränsen. Anorexiläkare undrar vilket ansvar som tas av TV ledningen. Det kan man verkligen undra. Mobbning är en självklar del av programmet. Anses kanske danande för personligheten. Inget att skratta åt i alla fall.
Vi har Let´s Dance som iofs är ett ganska harmlöst program men som ändå lett till att två av deltagarna kunde ha kolat av, alltså dött under pågående program. Den ena i hjärtinfarkt och den andra av en hjärntumör. Hur tänker man då? För en som inte vanligen tränar stenhårt är det tufft för kroppen att bara dra igång på helfart. Det måste väl ändå föregås av en rejäl läkarundersökning innan man sätter igång.
TV-program ballar av stål behöver man knappt ens kommentera. En puckad humorbrud står och drar upp kjolen och visar upp sig utan underbyxor och en annan kastar så skojigt en hink upplöst hundskit över en nytvättad bil. Hahaha vad jag skrattar (NOT). Det är möjligt att det är mig det är fel på, men hellre det än att vara rätt och tycka att det där är bra. Svensk humor är bara vidrig skriver Magnus Eriksson i SvD. Inte bara svensk humor utan svenska underhållningsprogram är vidriga rent allmänt numera. Lyteskomik och tårthumor. Inte min kopp med té. Det jäkliga är att man måste betala den där TV-avgiften oavsett om man kollar eller ej. TV-makarna borde rycka upp sig lite.
Sen kan jag inte låta bli att undra om det är någon tävling eller brist på fantasi när man både i programmet Äntligen Hema och rent hus får se en dam (Lola eller vad hon heter och så städgeneralskan) ha problem med att sätta ihop en hylla och dessutom ramla baklänges, den ena över ens ten och den andra i en kruka i möbelaffären. Kul, kul, kul. Men det kanske finns färdiga format som man bara tar och stoppar in olika rollfigurer i? Tio minuter in ramlar en dam baklänges, 20 minuter in i programmet försöker en dam sätta ihop en hylla, var femte minut talr de om var de ligger i planeringen. Allt förlöjligar, det är synd. Nä det finns såmycket bra och vi borde vara så snälla.
Minns ni filmen "They shoot horses don´t they..." Sidney Pollacks film är lite på samma tema, men en film med riktiga skådespelare, det är lättare att stå ut med det än med dokusåpor där vanliga människor får visa sina tillkortakommanden på olika sätt. Cyniskt är det hur som helst:
Igår uppstod en diskussion på Twitter. Diskussion och diskussion förresten snarare en fri brainstorming av den sorten som inte har någon moderator. Fritt kackel helt enkelt. På Twitter måste du uttrycka dig på 140 tkn. Som om det inte är svårt nog att kommunicera med bara ord när man inte ser andras minspel eller hör deras tonfall så kan man lätt förstå att den oerhört begränsade uttrycksmöjligheten på få tecken kan ställa till det rejält. Var och en har sina ingångsvärden i en fråga och det blir lätt stopp där, man fastnar i sin egen bild av hur det ska vara. För 35 år sedan fick jag följande kloka ord nedskrivna på en lapp av en väninna, de är mer aktuella än någonsin.
“ I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant.” (Robert McCloskey)
Jag tror inte att McCloskey då hade en tanke på att hans ord skulle kunna vara direkt applicerbara på de Twitterdiskussioner som uppstår idag. Dock handlar Twitter inte minst om kommunikation mellan sociala varelser med olika ingångsvärden, redskapet må vara modernt men människan består. Ur ett beteendevetenskapligt perspektiv så har vi inte som individer förändrats så mycket i grunden. Skillnaden nu är att vi kommunicerar med så många fler och det i sig ger möjligheten till ännu fler missförstånd. Vi rör oss inte längre bara bland våra likar och möjligheter till förvirring är större än någonsin. Vi fastnar lätt i de detaljer som är viktiga för oss själva emedan samma detalj inte ens finns i tanke hos den andre. Vårt behov av att kategorisera vår omvärld ställer också till det eftersom vi sorterar på olika sätt. Vi tycker att olika saker är olika viktiga helt enkelt. Då blir det som det blir. Men med tanke på att vi på Twitter befinner oss i en myrstack med 140-teckenuttalanden så är det nog viktigt att inte fastna på ett av dem utan snarare försöka se dem utifrån vad de är. Just 140-teckenuttalanden. För att utveckla tankar och dra upp principer och fatta beslut om riktlinjer behövs andra kanaler. De finns också. Vill man publicera sina tankar för många så är bloggen ett bra exempel, kanske inte att fatta beslut som gäller andra, men i alla fall att kommunicera sina egna ställningstaganden. Detta som bakgrund på hur jag tänker kring samtal och varför det är svårt att ta detaljerna på allvar, ty de rör sig alltid i en helhet. För varje ny kunskap eller tanke man lägger till desto större blir omkretsen av det man inte vet. Låter pretentiöst kanske, men det är så det är. Frågan är fri
Frågan som ställdes igår var huruvida bloggare borde ställa sig bakom journalistförbundets regler om etik. En del av oss har jobbat som journalister och har det där i ryggmärgen och tyckte att det var en bra idé. Ungefär så enkelt.
Å andra sidan så uppstod protester – bloggare ska vara fria. Vem ska bestämma om hur det ska se ut? Det uppstår ett A- och ett B-lag av bloggare. En etik-banner, vad är det för dumheter? Nej det behövs inga regler som alla ska följa osv. osv.
Min egen kvicka tanke utan vidare fördjupning var att jag själv har svårt för att exempelvis kalla försvarsministern för tomhylsan, statsministern för det ena och det andra och justitieministern för det tredje. Nog för att alla vet att FRA-frågan och Ipredlagen är något som jag verkligen tar ställning emot, men att därför förklena enskilda politiker som personer är steget långt. I sakfrågan är vi inte överens, så är det för all del.
På vissa bloggar har det framförts diverse mer eller mindre verserade uttalanden och liknelser kring de här frågorna, uttryckssätten har varit många - minst sagt. Man kan tycka vad man vill om dem, men det är olika sätt att uttrycka sig på och den intelligente klarar att urskilja tanken bakom. Det borde vara så i alla fall, men tyvärr vi har alla lätt att falla i detaljfrestelsen. På så sätt blir världen greppbar och avgränsad. Lättare att förstå. Vi dikotomiserar, målar i svart/vitt och det blir vi och dem.
Reglering av bloggar
Det finns ett tydligt motstånd mot reglering av bloggar, jag håller med om det Som någon som älskar det fria ordet, den fria tanken måste man förstås hålla med om det och samtidigt så finns det gränser, eller? Frågan om vem som ska bestämma återstår då? Är det journalistförbundet, traditionell media som ska lägga upp spelreglerna? Eller vem? Vad är etik och moral i det här fallet? Det finns redan lagar som reglerar detta, det kanske räcker? Vissa menar att det blir självreglerande, någon slags kollektiv moral/samvete i bloggosfären. Kanske? Det är en intessant tanke i synnerhet om man betrakta människan som ett flockdjur.
Att följa branschregler eller i alla fall att ha kännedom om att de finns kan inte vara fel, därmed inte sagt att vi ska låsa oss vid dem. Är egentligen bloggarna något annat än en utveckling av traditionell media? Publicering som publicering egentligen. Bloggen är ett publiceringsverktyg. Med tanke på den mångfald av publiceringsstil som finns bland olika tidningar och annan media så är det inte direkt inlåsande att ha branschregler kan man tycka. Det går att fundera kring om riktlinjer är lika med lag? Så är det ju inte.
Blir bloggarna indelade i A- och B-lag om det skulle finnas en etik-banner som kvalitetsstämpel på dem? Jag vet inte. På sätt och vis är vi väl redan märkta och värderade i olika kategorier med hjälp av alla de listor som finns? Stora Bloggpriset, Knuff, Bloggtoppen med mera. De flesta strävar efter att komma uppåt på de där listorna, de flesta har med förtjusning med alla markeringar på sina bloggar. Man vill tillhöra något, förvisso i olika grad. Människan är ett flockdjur och bloggarna är människor. Även om vissa vill gå sina egna vägar.
Niclas Strand som är DigitalPR-specialist fördjupar sina tankar om gårdagens Twitterdiskussion/brainstormen här. Han menar att varje bloggare ska få bestämma sin egen etik. Jag håller med honom om att sunt förnuft ska råda, men tycker också att det är viktigt att det finns någon slags grundtanke i hur man agerar och det gäller överhuvudtaget inte bara när det gäller bloggandet. Det är en kunskap som måste spridas, det finns lagar och regler redan och de behöver spridas. Det är möjligt att branschregler är för begränsande, men det var i alla fall ett sätt att börja dra i tråden. Det är inte självklart att hugga i sten här.
Som avslutning och kanske en avvikelse från ämnet vill jag påminna om att vi trots allt inte är mer än små skitar i universum allihop när det kommer till kritan. Idag är vi framsynta och i morgon är vi ute. Se på den här mannen, tidig då och idag vägrar han att använda mobiltelefon.
Så fort en "chef" börjar uttrycka förtroende för någon så brukar det betyda att man ska dra öronen åt sig för då är det grejor på gång. Idag är det Mona Sahlin som uttrycker sitt förtroende för Wanja Lundby Wedin. Ingvar Carlsson försökte stötta Mona själv när hon var i blåsväder om någon minns det. Det gick inte så bra. På en mänsklig nivå kan jag förstå att man stöttar varandra, ja det är rent av självklart. Men om det är så bra vet man inte. Läs vad Peppe Engberg skriver.
Uppdat: Oj då, nu är det full rulle. Östros tar ton - mot Wanja, beror det på att när katten är borta dansar råttorna på bordet? Eller att han vill ha Wanjas jobb? Eller är det en strategi? Tänk på den tarvliga hanteringen av Pär Nuder.
Samtidigt har media grävt fram fler skandaler i ämnet. Mer lär det bli. För nu sitter hunden fast i byxbaken på Wanja och lär inte släppa taget förrän hon ger efter. Det hela har blivit en symbolfråga nu och då lär det inte spela någon roll vad som sägs för att försvara sig. symbolfrågor blir autonoma på något sätt och ger sig inte förrän bytet är nedlagt. Otäckt på sätt och vis men vi ser det hela tiden.
Personligen har jag inget emot vare sig bonusar eller höga löner. Det är klart att de fall som nu passerar revy får väl anses som extrema. Bonus bör vara kopplade till någon slags prestation utöver det vardagliga, annars blir de helt verkningslösa utom för förmånstagaren. Att bonusar ska betalas ut i företag som går dåligt och till och med söker statliga stöd är däremt helt orimligt. Märkligt är också detta smygande, men det får vi kanske skriva upp på avundsjukans konto. Ingen ska ha mer än någon annan. Att ingen heller verkar kunna räkna ut vad det hela kostar i förlängningen och sätta stopp är också lite upprörande. Man har ett ansvar som styrelseledamot, många verkar att ganska lätt på detta,
Mardröm för rödgröna skriver Zac. Morgan i Sumpan är förvånad över Monas stöd. Kent P. JA, det här var rörigt sa Anders, hur ska de ha det. Sanna kommenterar. Från helt oväntat håll ställs frågan om att "höga skatter ger fler jobb kanske är en helig ko som skal slaktas"
Gunnar Hökmark är Europaparlamentariker och delegationsledare för moderaterna i Europaparlamentet sedan 2004 samt vice ordförande för EPP-ED, parlamentets största partigrupp. Han har tidigare varit riksdagsman och partisekreterare för moderaterna. Han berättar här om sina planer:
Den 7 juni är det val till Europaparlamentet. Majoriteten i parlamentet kommer att avgöra vilken väg Europeiska Unionen kommer att välja under kommande år. Ökad öppenhet och konkurrenskraft genom forskning och nytt företagande eller regleringar och protektionism.Valet börjar faktiskt redan den 20 maj. Då börjar nämligen förtidsröstningen och för utlandssvenskar med rösträtt gäller då att det beroende på var man bor blir möjligt att rösta redan då. På många platser runt om i världen stänger man valmöjligheten någon dag innan än i Sverige så det är lika bra att passa på så snabbt som möjligt.
Här (se högermarginalen här i bloggen) kommer det finnas information om var man röstar i olika delar av världen. I den här Facebookgruppen kommer vi att lyfta fram information om var man röstar samtidigt som jag gärna vill understryka för dig varför det är viktigt att rösta moderat och gärna, om du vill, kryssa mig, eftersom det är ett särskilt viktigt stöd för mitt politiska arbete.
Jag vill att Europa ska stå starkt i världen genom en öppen ekonomi präglad av fri handel, och där EU är ledande i världen för att åstadkomma fri handel.
Jag vill att vi ska slå vakt om rörligheten för arbetstagare. I en tid när socialdemokrater och andra vill riva upp de existerande reglerna för den fria rörligheten och på det viset försvåra för enskilda att få arbete i ett annat land inom EU vill jag behålla dagens regler och dessutom agera för att den ska gälla alla medlemsstater lika mycket så snart som möjligt.
Jag är inte nöjd med det nuvarande tjänstedirektivet. Det försvårar för handel och konkurrens över gränserna. Jag vill att vi ska öppna upp hela kunskaps- och tjänstesamhället för den inre marknaden. Då kan Europa bli den mest ledande kunskapsekonomin i världen, även om det kommer ta lång tid, men vi ska sätta det målet.
Jag vill att vi ska nå det målet genom att medlemsstaterna ökar sina insatser för forskning, istället för att nu använda miljarder till statsstöd för gammal industri. Jag vill att EU ska avveckla sina jordbrukssubventioner och istället börja med att fördubbla den gemensamma forskningen. Jag har i parlamentet fått stöd för en forskarpeng som kommer innebära att forskare som söker sig till ett annat land och spännande forskning där ska kunna föra med sig en säck med pengar för att också finansiellt bidra till det forskningsprojektet.
Jag vill att vi ska genomföra en ny småföretagarpolitik som skär bort onödig byråkrati och som gör den inre marknaden lika tillgänglig för små företag som i dag för stora.
Jag tänker ta strid mot protektionism och har i parlamentet fått igenom tydliga krav på hur statsstöd ska begränsas och nu i tider av kris inte få ges så att det snedvrider konkurrens, mellan olika länder, mellan gamla och nya företag och mellan konkurrenter. Jag har som rapportör för min partigrupp drivit igenom krav som skärper synen på statsstöd, stabilitet i offentliga finanser och som använder offentliga resurser till att öka investeringar i infrastruktur nu, inte betala för att subventionera gamla jobb.
Jag vill ha en utrikespolitik som står stark för försvaret och frihet och demokrati och som gentemot Ryssland säkrar att alla medlemsstater kan föra sin egen politik utan politiska eller ekonomiska påtryckningar. Därför har jag också verkat för en gemensam energimarknad där vi binder oss närmare varandra och blir mindre beroende till olja från andra länder.
I den här Facebookgruppen tänkte jag återkomma med mer information och svarar gärna på frågor, så fort jag hinner, men jag lovar att göra vad jag kan.
Allra viktigast är att du röstar. Rösta gärna moderat och jag är tacksam för ditt kryss. Det gör min politiska agenda desto starkare.
Gunnar Hökmark Delegationsledare för moderaterna i Europaparlamentet
Mitt stöd har Gunnar definitivt. Mer om vad Gunnar tycker hittar du här på hans hemsida - han är också hedersmedlem i moderata ungdomsförbundet, inte fy skam det heller.
Inte trodde jag att det skulle vara en socialdemokratisk blogg som skulle bli årets höjdpunkt. Men faktum är att Thomas Bodström har lyft det politiska bloggandet rejält. Grattis! Det är just dialogen och interaktiviteten och samtalet som gör en blogg så bra.
Thomas Bodström blandar personligt och professionellt med politiska funderingar på ett väldigt intressant sätt. Hans egna tankar kring lagstiftningens skrymslen kommer fram och han beklagar den svart/vita bevakningen. Man kan inte annat än hålla med om det. För det finns alltid många aspekter på allting. Det jag gillar mest är att bloggen Bodströmsamhället inte bara är en megafon och informationssida utan att den ger ett intryck av ett intresse för att höra även vad andra har att säga. Det gäller då både ris och ros. Att sedan bloggen har en så vacker moderatblå färg är inte heller fel.
Fler politiker bör ta efter detta. En av mina favoriter i det här avseendet är förstås Carl Bildts blogg, han har förstått sedan länge att digital kommunikation har stor betydelse och på hans blogg släpps kommentarer fram och han svarar också då och då och man får tillfälle att följa hans resor runt världen. Så han är också i hög grad närvarande och man får en känsla av att han är en närmare bekant. Förvisso är det inte alls så, men att vara internetbekant är inte fy skam det heller. Det är väldigt många av mina egna bloggkompisar som jag aldrig träffat men uppskattar oerhört mycket ändå.
Ibland hör man politiker säga - Vi lyssnar gärna på er. Vadå er? Som om de själva skulle vara något annat än just utvalda för en period att föra annans talan. Dessvärre så verkar inte många förstå det utan tro att de måste lisma för varandra och hålla distans till verkligheten och möjligen lyssna på vad väljarna har att säga, i alla fall ge sken av det. Coconuts - in my opinion.
Internet och sociala medier handlar om dialog och interaktivitet - monolog är ute... så ute. Så Bodströms blogg är ett ljus i mörkret i det här fallet. Visst blir han kallad populist, men det är å andra sidan väldigt typiskt. Så fort någon har framgång så ska de hållas på mattan. Utom när det gäller sport och spel förstås.
Nåväl tro inte att jag hyllar socialdemokraterna till höjden nu, det handlar om Bodströms goda förmåga att kommunicera online. Nästa s-partiledare tror jag.
Bloggat har också Peter J Olsson som ger Bodström beröm för bloggen.
Skattehöjningar - nej tack
Nåväl nu får det vara nog med beröm till (s). De nygamla idéerna om att höja skatterna för de rika har dammats av igen och det är om inte annat ett effektivt sätt att sätta upp grupper mot varandra. Hetsa, vi och dom. Men nu har även låginkomsttagare fått betydligt lägre skatt och frågan är om de vill börja betala mer igen. Troligen inte. Alla vet att det är mer lönsamt att ta ut en krona extra av många, det ger mer i börsen än att ta ut en hundralapp av väldigt få. Världen är inte rättvis. Centern å sin sida tycker att man ska spara sig ur krisen.
Sju barndomskamrater hängde fortfarande ihop sedan högstadietiden. De trivdes bra i varandra sällskap och även om flera av dem var upptagna personer fanns en tradition de höll för helig. Onsdagsmiddagen. Varje första onsdag i månaden gick de ut på en finare restaurang och åt gemensamt. Eftersom de gjorde detta regelbundet hade en lokal restaurangägare gett dem ett fast pris, trerätters middag med vin, cognac och kaffe för 10 000 kronor tillsammans. Det var smidigt och bekvämt, alla visste vad det skulle kosta. Men eftersom det ändå var ganska dyrt att äta hade vännerna beslutat sig för att dela upp notan utifrån vad de tjänade. De hade det svenska skattesystemet som modell för att fördela notan mellan dem. Således betalade Hasse som var hög chef på ett börsbolag 4 000 kronor per gång, Per och Nils som också tjänade bra betalade 2 500 kronor var, Sergej och Lasse betalade 500 kronor var och Greger och Nisse som var arbetslösa behövde inte betala alls. Alla var nöjda med uppgörelsen eftersom de tyckte att det viktigaste var att hålla uppe traditionen och träffas. En kväll sa restaurangägaren att ”Eftersom ni är mina bästa kunder vill jag ge er en bra rabatt. Jag drar av 20 procent på er nota och hoppas att ni ska fortsätta att äta hos mig.” Alla blev så klart glada för erbjudandet. När väl notan kom in uppstod dock problemet: hur skulle rabatten fördelas? Sergej som var statistiker kläckte snabbt ur sig, ”men det är ju enkelt, vi drar av 20 procent på allas andelar.” Det föreföll logiskt och rimligt. Men när de skulle betala inser plötsligt Nisse att han fick 500 kronor i rabatt medan Hasse fick nästan dubbelt så mycket. Det var ju orättvist, varför skulle Hasse få mer rabatt? Ska du säga sa Lasse, jag fick bara en hundring! Men de som blev allra argast var Greger och Nisse. De tjänade ju ingenting alls. Unisont uttryckte de sitt klagande ”detta är ett system som suger ut de fattiga, varför ska vi som tjänar så lite inte få någonting?” Alla var sura på Hasse, som var den stora vinnaren på rabatten. Hasse kunde inte riktigt förstå varför folk som ändå fick maten gratis var sura. Han beslutade sig för att inte följa med dem ut någon mer gång. Nästa gång gänget, minus Hasse, gick ut var stämningen trevlig igen. De tyckte att det var rätt åt Hasse att han inte följde med. De var glada ända fram tills de fick notan, där blev något fel. Det saknades 3 200 kronor. Hasse å sin sida upptäckte vilken otroligt trevlig middag han fick för 3 200 kronor på sin nya lokala kvarterskrog. I Monaco.
Andra som bloggar är: Peter J Olsson (klok karl det där) har synpunkter på att skatta Sverige ur krisen. Nej - höjda skatter ger inte fler jobb skriver Magnus A som kommentar till Sahlins utspel om skattehöjningar. Det är samma gamla visa skriver Kent, skattehöjningar som lösning på alla problem. Inte är de överens inom rödgröna röran heller. MP säger nej till skattehöjningar. Själv tror jag på människans egen förmåga, den är mycket större än vad man själv tror. Ska man ta ansvar måste man få chansen att göra det också. Att ta ansvar är inte att ge andra ansvaret för fördelningen av alla resurser.
Emma har verkligen kollen och berättar idag om filmen Hälsningar från skogen som har filmpremiär idag. På Internet. Betala med SMS. Nitton kronor. Se den så att vi kan testa om affärsmodellen håller.
Här har tidigare diskuterats om olika affärsmodeller vad gäller digital distribution. Internetgurun Kevin Kelly har bland annat skrivit om att ta vara på kringmöjligheterna. Generatives kalar han det. Att ta vara på kringmöjligheterna som att visa premiärer även på nätet exempelvis. Att erbjuda extramateial i forma av närvarande kändisar. Att ordna bambusade (så har även det blivit ett nytt ord) premiärföreställningar och liknande kan vara andra inkomstkällor. Att betala med SMS är så enkelt och något man gärna gör, det bevisas väl inte minst av de TV-program där människor röstar. Let´s Dance, Melodifestivalen och olika välgörenhetsprogram.
Jag skulle gärna betala 19 kronor för ett bra TV-program också. Om jag bara slapp TV-licensen. Bort med den.
Det blev så ett EU-nej till den alltför vidlyftiga övervakningen av vårt internetliv från myndigheternas sida. Det var väl för väl det i alla fall.
Ingen ska stängas av och "systematisk övervakning" av internetanvändare ska förbjudas och myndigheternas möjlighet att bedriva hemlig övervakning ska begränsas enligt SvD.
De svenska parlamentarikerna verkar överens från alla håll. Socialdemokraten Inger Segelström atr tillfället i akt och kopplar in FRA-lagen vilket min egen unge herr Fjellner inte ställer sig bakom, han menar att beslutet inte har någon koppling till FRA. Riktigt överens med honom i den frågan är inte jag då förstås, men det kommer säkert mera om detta framöver. För när kablarna koppas in så är övervakningen ett faktum oavsett vad man säger. Signalspaning är en sak och säkerligen viktig för rikets säkerhet, men att blanda in allas vår digitala trafik i den är inte OK. Det måste nog gås ett par varv till där om man får önska. det saknas viss logik i det hela har man förstått på diskussionerna runt omkring.
Offentlighetsprincipen och Acta
Vi tar en repris här på Gunnar Hökmarks gästblogg om offentlighetsprincipen och Acta, även det ett ämne som har bäring på öppenhet och integritet. De skulle ha varit en omröstning om ACTA idag men det blev uppskjutet. Den svenska regeringen är inte orolig för att Acta ska innebära ytterligare inskränkningar på integritetsområdet. Statssekreteraren i justitiedepartementet Magnus Graner säger att Sverige bara godtar ett Acta-avtal som ryms inom den svenska lagstiftningen. Jag väljer att lita på hans ord.
Calandrella är 13 år och hon litar inte på regeringen. Man ska lyssna på hennes åsikter. Även Johanna Nylander är lite tveksam och påpekar att Graner är en av dem som jobbat med Ipred. Jag vet att hans utgångspunkt var den smalaste av dem alla - rätten för artister att få betalt för sitt arbete, upphovsrätten. Där är vi inte överens, för jag ser det hela ur ett vidare perspektiv och tycker att diskussionen skulle förts på en mer internetfilosofisk nivå. Emma tar oss med på en liten intressant resa bland de olika rättigheterna. Kanske att EU-beslutet ovan kan påverka Ipred-lagen. För hujedamig för att skivbolagen ska släppas lösa bland IP-nummer och privata datorers kommunikation.
PS. Fjellner vill ha hjälp i sin valkampaj. Jag har min favoritpolitiker Gunnar Hökmark, men mitt hjärta är stort så det räcker nog till dig också Cristofer. DS.
Det pratas för lite juridik i radion säger juridikdoktorn Mårten Schultz. Han har rätt och jag har särskilt uppskattat att han tagit mig i örat ibland när jag dragit iväg på tidningsrubriker, blivit känslosam utan belägg. Man kan inte döma någon innan vederbörande är dömd har jag lärt mig. I synnerhet inte på grundval av det som står att läsa i tidningarna.
"så att jag får chansen att sprida ut mina tankar om varför juridifiering är bra, varför domstolarna är liberalens sista hopp och varför riksdagsledamöter skall ge fan i att kritisera pågående förundersökningar. Och däremellan kommer jag att spela obskyr indie och kanske litet ful-electro. "
Karl Sigfrid, den moderate riksdagsmannen som fattar det här med IT ställde en fråga till Mats Odell på Riksdagens frågestund. "... vad regeringen gör för att öka användningen av öppen källkod och öppna standarder i den offentliga sektorn."
Svaret han fick var oerhört glädjande, det är nästan så att jag tror att någon lyssnar på mig och läser vad jag skriver här på min blogg. Länge har jag föreslagit Skatteverkets webb som en förebild för offentlig förvaltning och se nu har regeringen beslutat sig för att inrätta en e-delegation för utveckling av svensk e-förvaltning (tänk om man fick vara med i den, men man är ju inte generaldirektör) som ska ledas av Skatteverkets Generaldirektör. Det är toppen att det kommer upp på den nivån faktiskt. Så att den övergripande nyttan kommer upp bordet, från användarhåll. Det har väldigt länge fokuserats på den tekniska delen och de där två storheterna - teknik och användning har haft svårt att spela i samma orkester. Det är möjligt att det börjar mogna nu eftersom allt fler verkligen använder datorer. Positivt på alla sätt är det i alla fall så här utifrån sett.
Vad gäller just Skatteverkets hemsida så vill jag verkligen prisa den. Efter alla år i den här branschen så har jag sett mycket, både bra och dåligt. Skatteverkets hemsida är ett rent under av nytta. Bra struktur, tydlig information, lätt att hitta, blankettnedladdningar. En extra finess och en väldigt ovanlig detalj finns på kontaktsidan , där kan man nämligen framföra både klagomål och beröm. Bara det att ordet beröm står där tar udden av klagomålskänslan och man tänker - ja visst kanske lite beröm också. Det får de här nu förstås. Det är bara att önska att Skatteverkets Generaldirektör tar sin egen sajt som förebild för de övriga. Det finns onekligen en hel del att göra.
Äntligen lite ny fart på e-förvaltningen. Det behövs.
O då. Telias servrar sprider spam, det är inte så kul. Microsoft ser dock allvarligt på saken och blockar telia.com. Det är sånt som händer och de fixar säkert det där så småningom.
Lite skadeglädje är man inte stolt över att känna men trots allt så ställde en ung man på Teliasupporten till det rejält för oss. De ansåg att vi genom att tracerouta till ett forskningsprojekt var otillbörliga i vår användning. Nu råkar vi ha lite koll på vad vi gör här så det ordnade sig. Vi har loggar... Vi får se om Telia får lika jobbigt att häva spärren från Micorsoft som vi hade för att försöka häva den vi råkade ut för.
Läs här - nån ursäkt har vi inte fått bara en åthutning om att gör vi om det här så blir vi avstängda helt. Vi var arga som fan och tänkte byta från Telia till annan operatör, problemet var bara att ingen annan kunde fixa bytet över dagen och vi kunde inte vänta, så därför är vi fortfarande kunder. Om de nu inte stänger av oss igen förstås. Så snacka om att vara inlåst.
Min käre partisekreterare skriver idag om näringslivets ansvarstagande för krisen i Sverige. Han vill se ett nytt näringsliv med modernt ledarskap och långsiktighet i beslutsfattandet. Politiken ska hålla ihop statsfinanserna det är klart. Den ska också underlätta för företag att bedriva långsiktig och sund verksamhet. Jag känner ett visst obehag över att Schlingmann nämner att det skulle vara svårt att bevara en sund marknadsekonomi på grund av att vissa personer har fått "orimliga bonusar". Man kan ana en pekpinne här som inte är så bra, är det restriktioner på gång? För det första är "orimlig bonus" en subjektiv uppfattning. För det andra så är det väldigt få personer/företag det handlar om. Summorna kan tyckas orimliga, men en del får vinna på Lotto och då är det OK? Då blir man hjälte.
Men Per förstärker dock på sin valledarblogg att han inte är ute efter att generalisera och skriver där (det lugnar mig lite faktiskt):
De flesta företagare sliter med andra problem än bonusar, sådant som politiker skulle kunna göra något åt för att underlätta företagandet. Exempel kan vara att en företagare får betala de första 14 sjukdagarna för en anställd oavsett vad sjukdomen handlar om. Är det företagarens problem att en anställd på sin fritid ramlat av hästen och behöver vara sjukskriven? Enligt reglerna så blir det så. För många företagare är detta ett problem. De kanske inte ens kan ta ut egen lön för att de måste jobba dubbelt, både för sig själv och för den anställde som inte drar in några pengar till firman på grund av sjukdom. Dubbelbeskattningen är ett annat problem som Krohniskt påpekar. De flesta företagare tar ansvar. Det är viktigt att förstärka det. De kan å andra sidan lägga ner verksamheten imorgon om de inte tycker att det är värdefullt längre. Det skulle gå att vara mer progressiv om det inte fanns så mycket restriktioner.
Problemet med bonusar är väl att vare sig de som skriver avtalen eller fattar beslut om dem verkar kunna räkna. Har de kanske växt upp under den tid när "Hej matematik" var den rådande pedagogiken inom ämnet? Hans Lundgren har beskrivit matematikundervisningen genom åren på sin blogg. Roande och lite skrämmande. Läs! Det har alltså funnits många metoder att förvirra med matematik, de kanske inte är kompatibla med varandra rent av?
En man påtalar att en annan torde vara olämplig att få medel från Arvsfonden för att bedriva ungdomsverksamhet på grund av att han tidigare dömts till fängelse för sexuella övergrepp på en pojke. Det borde väl vara en självklarhet kan man tycka - att en sådan person inte ska bedriva verksamhet just med ungdomar med särskilda behov.
Konstiga saker händer i vårt samhälle, ty det är den som uppmärksammat olämpligheten som åker dit och får betala skadestånd. Varför håller man tyst i stället för att påvisa konstigheter kan man undra? För att man själv kan bli skadeståndsskyldig. Vad är det för vits att bry sig om då?
Regler är bra, lagar är bra, men varför kan de inte rimlighetsbedömas? Varför ska en person som försöker hindra att flera brottsliga handlingar begås straffas? Självklart så är det så att en person som sonat sitt straff ska ha flera chanser. Men är det inte så att pedofiler sällan blir botade? Det är möjligt att jag har fördomar nu, men ändå.
Det är uppenbarligen lika bra att titta bort när något otillbörligt verkar kunna ske, risken är att man åker dit för förtal. Visst blir det då lättare att agera med ryggmärgen - Inget sett, inget hört, inget sagt...
I min värld är dock polismannen som varnade en hjälte och jag kan aldrig sluta förvånas över att den som slår larm, oavsett om det händer något eller ej också blir straffad.
Under några år har det talats om partiernas fortlevnad i sin nuvaranade form och organisation. På många sätt kan den vara rent avskräckande för den som vill engagera sig. Hierarkier i flera steg, bromsande lokalföreningar som ska vara nålsögat för engagemanget. Det gäller att passa in i gänget snarare än att ha en politisk stark röst.
Det politiska engagemanget via föreningar har också minskat markant på senare år, ungdomsförbunden (Piratpartiets undantaget) är inte så stora som förr. Det finns så många andra aktiviteter att ägna sig åt idag. Det är däremot inte sant att människor inte är engagerade. Det är bara det att det finns andra vägar idag att göra sin röst hörd. Man vill inte bli instängd utan man vill diskutera i större forum. Man vill vara med.
Det handlar också om att många frågor går tvärs igenom partierna idag, inte minst gäller det de integritetskränkande lagarna som vi på senaste året begåvats med, den ena efter det andra. Där har varit uppenbart att att partierna inte varit intresserade av IT-frågorna. Som IT-talesmän har man skickat fram unga politiker utan vare sig erfarenhet av området eller egen tyngd i politiska forum. Det är egentligen väldigt skrämmande. Eftersom IT-användningen idag är en infrastruktur likt tåg, flyg och vägar så är den mer än viktig. Den berör inte bara tekniskt utan också ur ett beteendevetenskapligt perspektiv - vad den gör med oss som människor. Alla använder IT på något sätt.
Allt går i princip att göra också med hjälp av datorer och därför är det viktigare än någonsin att det stipuleras lagar för hur man kan och ska skydda den enskildes integritet, allt enligt grundlagar och konventioner. Men i stället blir det tvärtom. Man släpper fri krafter som har sitt eget bästa för ögonen. En stat ska väl skydda sina invånare, eller har jag missuppfattat saken?
Idag läser jag om två centerpartister som börjar stötta Piratpartiet genom att bli Guldpirater. De gillar det mesta som det egna partiet står för men kan inte stå ut med de integritetsinskränkningar som röstas fram. Mikael Elmlund skriver om det politiska arbetet, man blir lite ledsen men tyvärr är det så det är. Han saknar en Karl Sigfrid i sitt parti och skulle lätt kryssa honom om vi haft ett personvalssystem som betydde något. Jag är glad för att vi har Karl i moderaterna eftersom vi två har samma syn på internet, modern teknik och medborgarnas rättigheter att få leva i en demokrati. För min del är krysset lika givet på honom som det är på Gunnar Hökmark i EU.
Markus på Lake Berglund och Mikael Elmlund stöttar frågan genom att bli Guldpirater och stå kvar som centerpartister. Hur länge de får göra det återstår att se. Men de är väldigt tydliga båda två att de hör hemma i centerpartiet utom just i denna fråga - vår rätt att vara anonyma och att ha våra privatliv i fred. Bloggaren Bent hade liknande funderingar i december.
De är barn av sin tid - de tillhör dem som väljer sakfrågor. Att det går att göra visade väl all nätaktivitet och det kunskapsjobb som många deltog i under protesten mot FRA-lagen och Ipred och nu Acta. Det var frågor som gick rakt igenom partileden och utanför allatraditionella gränser. Jag tror att vi får se mer sådant framöver.
Jag är fortfarande moderat, men nog dras jag till Piratpartiets tankar om frihet och värnandet av den personliga integriteten. Tidigare trodde jag att det var en moderat fråga. Så på så sätt är jag väl mer än lovligt naiv. Men någonstans så är det för tidigt att ge upp.
Frågan är om inte de politiska partierna bör rycka upp sig rejält och kolla lite utanför fönsterluckorna hur det ser ut. Om folk går bort så är det inte ett bra tecken. Thomas Gür beskrev en idé om hur en borgerlig allians skulle kunna ta sig ut. Ett steg i rätt riktning, men vad gäller integritetsfrågorna är det ett mörker oavsett, som det ser ut idag. Även om det börjar finnas lite motstånd här och där. Fjellner är en annan ung duktig moderat som gör vad han kan för att stoppa en del av de dumheter som är på G inom EU.
Rubrikerna slår emot. Nu ska Wanja Lundby-Wedin fås att avgå. Drevet mot henne är hårt och hänsynslöst. Dessvärre så är det möjligt att det kravet tar udden av det viktiga i frågan. Styrelseansvaret för fattade beslut. Wanja L-W har inte suttit ensam i de styrelser som nu är föremål för betraktelse. Det finns fler som bär ansvar här. Glöm inte det. Expressens ledare skriver också att det inte bara handlar om Wanja, det är fler som bör ta ansvar. Man kan också diskutera rimligheten i att en person har så väldigt många uppdrag och sitter på flera stolar. Det gäller inte heller bara Wanja L-W.
I princip är det inte några problem att vissa får mer lön och har förmåner som inte är lika som andras. De kan gärna få mycket. Det är OK. Problemet är dock att ingen verkar kunna räkna. Jag skrev tidigare om styrelseansvar och räknenissar när Percy Barnevik fick ohemula summor i pension, man vände sig då mot honom i stället för mot dem som räknat fram och de som skrivit på avtalet. Även där blev det fel fokus.
Avtalen vekar bara dra iväg och så säger man - Oj då, blev det så mycket. Det hade vi aldrig tänkt. Är det något som är lätt att räkna med så är det väl siffror ändå? Kan man inte själv får man väl fråga.
Gör inte Wanja L-W till ensam syndabock nu - då kommer den viktiga frågan i skymundan. Styrelseansvaret. Det är det som borde diskuteras. Hur många styrelser kan man sitta i samtidigt och göra ett bra och ansvarsfullt jobb? Heidbrink är inne på liknande tankar, det är inte bonusarna som är det viktiga. DNs ledare tar upp ansvarstanken för styrelseledamöter idag.
Det är inte heller Wanja som enskild person som ska diskuteras nu utan systemet och graden av ansvar som det medför att sitta i en styrelse. Hon är inte ensam. Det vore synd att bara sopa problemet med nickedockor i styrelser under mattan. Det finns många såna. Den interna kritiken från LO-håll finns. Vissa har förtroende och andra inte. För Wanja alltså. Men det handlar som sagt inte bara om henne. Mona Sahlin har också blivit grundlurad, på ett av sina bästa vapen mot borgerligheten, moralen... Maud Olofsson agerar lite populistiskt nu och sätter stopp för bonusar i statliga företag. Har regeringen verkligen tänkt till på frågan eller flyter man bara med nu? det är inte bonusarna och rörlig lön i sig som är problemet utan hur de beräknas och hur avtalen skrivs. Eller hur? Det kan finnas en anledning att fundera som PJ A Linder gör. Ska staten verkligen äga företag?
Radarblogg kommenterar. Det gör också bloggen walkthetalk. Sossebloggen Arvid Falk satsar på att förflytta fokus och frågar sig varför borgerliga bloggare inte skriver om jobbkrisen. Inte ett ord om bonusarna med koppling till LO. Zac skriver om blögd, rödhjärtad dumstrut.
Sammanfattningsvis: Gärna hög lön, gärna bonus. Men styrelser måste stå för vad de gör och kanske framför allt veta vad de gör och ta ansvaret för det.
Uppdatering: PR-konsulter poppar alltid upp med förklaringar. Idag är det Westander som analyserar vad Wanja gjort för fel. Jag menar att det finns en fara i att generalisera allt för mycket och säga vad som var fel. Ty omgivningen är inte en och samma person utan har alla olika ingångsvinklar på det som sker. Man tolkar alltid sin omgivning utifrån det man redan vet och de fördomar som vi har.
Pirate Bay vilar inte på lagrarna, rättegången med skyhöga skadestånd till trots. Att Ipredlagen bli tandlös och omodern innan den träder i kraft har jag påstått många gånger här och det är bara att vidhålla detta. Den ena anonymiseringstjänsten efter den andra dyker upp och Pirate Bay utvecklar nu en egen som de kallar Ipredator. Den här gången tänker de ta betalt av användarna.
Anonymiseringstjänster är intressanta för många, inte bara för privatpersoner, men att de vänder sig till de senare är inte så konstigt nu när Antipiratbyrån och även myndigheter betraktar alla internetanvändare som presumtiva gangsters och att det till och med behövs lagar för att kontrollera vad de gör där online. Ibland undrar jag om det inte alla dessa övervakningslagar kommer att bli den etablerade kulturens död i stälelt för tvärtom som dess kringindustri tycks tro. Nya former växer upp där exempelvis Creative Commonlicenser och deltagarkultur blir självklara och marknaden reglerar sig själv. Som den i princip alltid gör.
Antipiratbyrån uttalar sig på ett märkligt sätt. Henrik Pontén säger ungefär. Jaja, låt de hålla på med det där, det fungerar aldrig... Framåtriktad typ den killen. (NOT). Men han har sitt jobb att sköta förstås. Nej, internet är nog inte en fluga trots allt.
Moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid strider för informationssamhället och jag villpåstå att han är en av de få politiker som begriper det som pågår runt omkring oss. Han borde vara den IT-politiske talesmannen för moderaterna. Karl får betala ett högt pris för sitt engagemang, ty frågan är inte populär överallt. Men vem har sagt att allt måste vara populärt?
I sinom tid så måste även det politiska etablissemanget ta tag i frågan om internets utvecklingspotential istället för att låsa sig vid att hålla fast enligt gamla traditioner. Frågan om äganderätt är naturligtvis viktig - men varför ifrågasätter man inte den och hur den ska fungera istället för att konservera den och försöka hindra en utveckling som med fullkraft pågår. Striden hamnar på fel ställe. Diskussionen blir för dikotomisk. Svart/Vitt, Av/På, De/Vi. Niklas Lundblad skrev en intressant artikel förra året om Vad pirater och antipirater borde tala om. Enligt min mening borde politiker också tala om samma saker - en akademisk diskussion kring upphovsrättens roll saknas. Niklas skriver för övrigt många intressanta artiklar här.
Karl Sigfrid skriver om Pirate Bays Ipredator och mycket annat kring fildelning, internetanvändning, deltagarkultur mm. När såg ni någon annan politiker skriva och engagera sig som han gör för internet? Det kommer mest ut tillrättalagda skrivelser om iofs viktiga frågor men de kunde lika gärna vara tjänstemannadrivna och klockans klämtande uteblir helt. Politik är förvisso en praktisk sysselsättning men det handlar också om att ha en vision, att se framåt och utvecklingsinriktat. Karl hard en visionen, synd att det är så svårt att nå fram bara,
Min egen vision är att internet är en företeelse som ska användas aktivt för utveckling av såväl individ som samhälle och inte begränsas mer än annat. Johanna Nylander och Waldemar Ingdahl funderar kring tillitens konst på bloggen Skiften. Intressant reflektion.
