söndag 22 april 2012

Det är bra att byta jobb ibland...

Nu spekuleras det vilt i media om Sofia Arkelsten fått sparken eller ej. Det är lite lagom dramatiskt och ger bra rubriker. För hur kan Fredrik Reinfeldt sparka en ung framgångsrik kvinna som han själv höjde till skyarna för bara ett och ett halvt år sedan är en fråga som ställs. Beror det kanske på några misstag hon gjort i tidernas begynnelse eller senare? Det talas förstå ingenting om detta i partiet heller, möjligen i de närmsta kretsarna. Men inte för övrigt. Inte ens på den stora konferensresan på Cinderella ingick det i statsministerns tal att säga något om Sofia Arkelsten. Jag var inte med men Maria Abrahamsson rapporterade om detta. Det är nog ganska typiskt trots allt, man vill inte dra fram en massa känslor och ett sätt att hålla dessa stångna är att helt enkelt vara tyst om dem.

När Sten Tolgfors avgick som Försvarsminister stod Fredrik Reinfeldt bredvid och vädjade till media och sa att han önskade att det skulle tas hänsyn till att det handlade om en människa. Idag får han kritik för att han inte sa det samma om Sofia Arkelsten eller att hon inte var med. Hur han än gör så är det inte bra. Men hade det varit kul med en gråtande Sofia på presskonferensen? Om det nu är så att det är känsloladdat det här. Vi vet inte så mycket om detta utöver tidningarnas spekulationer. Och hur hade det sett ut om Sofia hade hetat Putte Arkelsten? Ingen aning. Dock är jag övertygad om att saken hanterades på det sätt som  omständigheterna krävde.

Å andra sidan så är det intressant att vara åskådare. I Sverige känns det ofta som ett misslyckande att inte sitta cementerad på samma post i minst 20 år. Är man så ung som Sofia Arkelsten och många andra också för den delen så ska man byta jobb då och då. Pröva på lite. Ser man på stora amerikanska företag i IT-branschen så är jobbrotation en självklarhet. Fyra år på ett jobb är i det närmaste uteslutet, ett och ett halvt kanske. Man ska byta jobb då och då och det brukar i allmänhet leda till något bättre eftersom man har en massa erfarenhet att ta med sig in i nästa. Livet är en ström av ständiga förändringar och det ska inte ses som ett misslyckande att ha ett rörligt liv. Tvärtom. För vem vill konservera sig på ett ställe och göra samma saker från det att man är 35 till pensionen.

Trycket hann knappt blit torrt innan man började skriva om hur Kent Persson klarade sig från spriten. Bästa rubriken "Därför slutade Kent Persson att dricka" som får honom att framstå som eventuell fylltratt i sitt tidigare liv. Sen var det bara så att han i sin ungdoms dagar festade som de flesta andra och då bestämde sig för att sluta med alkohol och så var det inte mer med det. Då tänker man så här - mannen ska bli partisekreterare för ett av Sveriges största politiska partier, moderaterna, och så snackas det om alkoholvanorna. Bra att du är nykterist Kent, så slipper vi den diskussionen. Det är mer om hur du tänker driva jobbet och den politiska framtiden som är intressant.

Jag hoppas att du Kent nu kommer att ha känsla inte bara för det yttre arbetet utan även för det inre. Det krävs en del att få en organisation att rulla och att alla går åt samma håll. Det kan bli en utmaning. Man måste leda med fast och stadig hand, ta konflikter för all del men framförallt se till att folk gillar det de gör och går åt samma håll. Se till att det blir kul på jobbet helt enkelt. Jag vet en hel del om detta eftersom det är sånt jag jobbat med även om det nog finns en och annan som bara betraktar mig som en liten bloggande tant. Men skenet bedrar... som så ofta.

Jag ser att Kent har fått ihop en bloggpost här på slutet av dagen. Tack för förtroendet säger Kent - nu kör vi! Ja det gör vi och jag hoppas att vi fortsätter och blogga som vanligt även om du kommer att ha en del att göra framöver, men å andra sidan det hade du förut också förstås.

Lycka till Kent och Lycka till Sofia, det blir bra det här...


Övriga:


2 kommentarer:

Monsar sa...

Godt indlæg. Held og lykke til både Kent og Sofia. Håber i klarer den :)

Jette sa...

Bra innleg.