onsdag 27 juni 2012

Mediedreven har gått för långt...

Förre arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin blev i princip landsförvisad för ett par år sedan. Det var Aftonbladet som avslöjade honom genom sedvanlig drevmentalitet. Att fälla en minister är ett stort scoop för en journalist och här hade man bestämt sig för att sista droppen skulle utgjutas. Det fanns inga gränser för hur  han hanterades i media för ett ännu ej bevisat brott - av karaktären moralpanik. Det finns inget som säljer löpsedlar som insinuationer om eventuella sexköp och liknande. Man kan döma personer via rubriker, de blir av med jobb och all heder på några veckor bara. Det där vet tidningarna och de utnyttjar det till sista punkten. Man använde Almedalen som scen - där var alla och uppmärksamheten blev naturligtvis stor. Det hela slutade med att ministern avgick. Tidningarna jublade. Ännu ett byte var nedtaget. Hemskt.

Det är osmakligt, omänskligt och avskyvärt på alla sätt. Mobbning på högsta nivå. Alla perspektiv tycks försvinna när drevet går igång. Det är en mediadramaturgi som borde diskuteras mer... Förvisso är en politiker en offentlig person men människa slutar man inte att bli för att man får förtroendet. Det är ofta så att det är de som burit fram vederbörande som sedan slår hårdast.

Ingen ursäkt har framförts, ingen hänsyn har tagits, däremot fortsätter man att klubba på den som redan ligger. Det spelar liksom ingen roll - se vad som hände med Kamratpostens chefredaktör den populäre programledaren Ola Lindholm åtalades för ringa knarkbrott: han blev av med jobbet och i princip slaktad (ursäkta det starka uttrycket här) i media. Särskilt var tabloiderna iskalla och fann alla möjliga vinklar som framställde Lindholm som en storskurk. Det är ett lagbrott för all del. Men det borde kunna få vettiga proportioner mot många andra brott som begås mest hela tiden. Samtidigt här i rättssamhället begås det bostadsinbrott, knycks cyklar, dödsmisshandlas och annat mest hela tiden och gärningsmännen går fria. Men så fort det gäller en offentlig person så faller domen stenhårt i media, innan man ens vet om vederbörande är skyldig eller ej. Det spelar ingen roll för den skrivande journalisten - I morgon går man ut med en ny grej och kvar lämnas den som drabbats och den närmaste omgivningen. Kraschade liv och förstörda relationer. Det är ynkligt.

Sven-Otto Littorin har fått lida mer än många, det verkar aldrig ta slut med vinklarna i hans fall och senast har man nu velat få honom sammankopplad med en person med tvivelaktig politisk åsikt. Han är inte en offentlig person längre!


Nu har han fått nog och anmäler Expressen till Pressombudmannen för den senaste artikeln där man än en gång vill förstöra hans vandel. Det är oförlåtligt om det startar ett nytt drev kring detta. Varje tidning med lite självaktning borde hålla sig ifrån den här typen av journalistik. Oskuldspresumtionen tycks inte vara alltför känd för svensk media. Den borde väga tyngre än offentlighetsprincipen som Gunnar Hökmark ger sin syn på i en tidigare gästblogg här på MMK. Det finns ett mänskligt plan att ta hänsyn till. Alltid... 


Läs hela anmälan till PO här 


(intressant)

Uppdatering: DagensMedia, DagensMedia


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

5 kommentarer:

Anonym sa...

Fairfax University, säger jag bara..

Jan Bruun Andersen sa...

Mary, du får inte glömma den 3:a i cirkusföreställningen: hr och fru Svensson som köper och sväljar i det som medierna omtaler. Utan köpare, inget mediadrev. Lika väl som det är sant att vi har de politiker vi förtjänar, lika väl har vi (eller de andra?) de medier vi förtjänar.

Jan Andersen sa...

Mary, du får inte glömma den 3:a i cirkusföreställningen: hr och fru Svensson som köper och sväljar i det som medierna omtaler. Utan köpare, inget mediadrev. Lika väl som det är sant att vi har de politiker vi förtjänar, lika väl har vi (eller de andra?) de medier vi förtjänar.

Mary X Jensen sa...

Det har du rätt i Jan - alla som sväljer allt de läser utan att tänka kritiskt alls.

(Ragnar hälsar ;-)

Sven Otto Littorin sa...

Jag har bara en liten kommentar till Anonym om Fairfax.

Jag läste där på distans 1995-97. Jag hade en skotsk professor som handledare och lämnade in en lång rad inlämningsuppgifter och en ordentlig uppsats. Det fanns vid det tillfället inget som antydde att det inte stod rätt till. Det var först år 2000, tre år senare, som myndigheterna ifrågasatte Fairfax.

När diskussionen kom upp 2007 tog jag bort den från mitt CV eftersom den skymde jobbet och uppdraget. Jag har sedan dess tagit mina två sista resttentor i Lund och är nu ekon kand.

Bara för att nåt står i tidningen behöver det alltså inte vara sant.

Mvh
Sven Otto