Tillväxtverket har varit fiffiga när det gäller representationen. Bokfört lite här och där för att få tillbaka momsen och överhuvudtaget haft det livat vad det verkar av det som står i tidningarna. Alla kan göra fel för all del. Men det gäller stt stå för det och kanske rent av också ta konsekvenserna... Det man läser och hör kring Tillväxtverkets representation låter som om just omdömet fallerat en aning.
Det som ständigt förvånar är att omdömet verkar svika hos vissa företrädare i myndighetssverige. ALLA vet att det blir ett sjutusans liv om skattemedel används på ett sätt som skattebetalarna ogillar. Sådana exempel kommer upp varje dag på olika sätt. Inte ska de offentliganställda behöva nöja sig med korv och bröd från Nisses Korvkiosk, det vore att överdriva åt andra hållet.
Har i minnet en fest som i stor stil anordnades av en person som sedan skyller från sig på annan utan att blinka. Alla vet men säger inget. Smart och listigt kanske man tyckte, med de märkligaste argument användes som att man inte hade befogenheterna före det och det datumet och därför inte kunde ta ansvar för sina handlingar. I princip så kan jag tycka att då borde man rent av fått sparken. Det är tråkigt när fel personer får skuld för något de ej varit inblandade i. Så urbota fegt att inte stå för det man själv gjort sen.
Vem vet om det är så att chefen för Tillväxtverket varit medveten om varenda detalj kring all denna representation eller om hon haft kreativa medarbetare som mörkat. Bokföringsknep! Man har ingen aning. Men omdömet om vad som är lämpligt tycks ha saknats i flera led. För någonstans borde väl en klocka ringa i alla fall - opopop det är skattemedel vi hanterar. Kanske inte Varm Korv som sagt men heller inte just Grand Hotel kanske...
Hur mäter man omdöme? Oftast först efter att man handlat med dåligt omdöme faktiskt. Fingertoppskänsla.
Expressen DN
Paul Ronge har synpunkter i frågan.
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
tisdag 31 juli 2012
måndag 23 juli 2012
Vi har tagit hand om er skitungar också...
Generationskonflikter har alltid funnits. Det är egentligen märkligt eftersom samhället är tillräckligt stort för att rymma oss alla och alla behövs. Det är i symbios med varandra vi kan leda samhället framåt.
Obs! Det är inte så att jag inte ser att det finns svårigheter, men det har det gjort för alla generationer. Jag hårdrar det hela lite bara.
Det är inte utan att man blir förbannad när man läser anklagande artiklar som den Jonna Sima har presterat där hon påstår att vi äldre nu tar springnota.
Maken till bortskämdhet och brist på insikt är svårt att finna. Skitungar... vi är många som slitit hårt för er. Vi har sett till att ni har det bra, skjutsat er till fritidsaktiviteter, läst läxor, slitit för att ni ska få det ni har velat ha. Hämtat er från partajer i stan när sista nattbussen gått. Tröstat.
Nu är det paybacktime.
Nu är det paybacktime.
Nåväl endera dagen blir även 80- och 90-talisterna 55+.
Då kommer det säkert att låta annorlunda...
Anette Kullenberg beskriver på sitt sköna distansierade sätt hur det är att vara äldre och inte få rocka loss.
Obs! Det är inte så att jag inte ser att det finns svårigheter, men det har det gjort för alla generationer. Jag hårdrar det hela lite bara.
Det går inte att skydda sig från ensamma galningar...
Vi satt vid twitter och småsnackade och plötsligt kom det besked om att det smällt i Oslo. Regeringsbyggnaden var bombad och fler var skadade, några döda. Alla vaknade till och började söka information. I Norge sände nyhetskanalen nonstop. I Sverige tog det lite tid innan de större nyhetsmedierna vaknade till. Det var mitt i semestern. Med gemensamma krafter sökte vi information och twittrade ut oavbrutet till varandra. Plötsligt kom ett meddelande från Ali Esbati med innehållet - Det skjuts på Utöya, människor flyr. Han var där. Ofattbart - allt kom väldigt nära.
Hela händelseförloppet blev mer och mer osannolikt och det var som att vara med i en film, för sånt här kunde väl ändå inte hända. Men det var högst verkligt och ändå så overkligt. Norges statsminister Stoltenberg gjorde en heroisk insats och höll hela tiden alla informerade, även via twitter. Det var en mardrömssituation även på avstånd. Hur det var för dem som var närvarande mitt i alltihop går nog inte att föreställa sig. Rädslan, paniken och sorgen när man väl förstått vad som hänt.
Konspirationsteoretikerna fick vatten på sin kvarn och det spanns alla möjliga varianter av vad och varför det hänt. Så småningom stod det klart att det var en ensam galning som hade lyckats ställa till alltihop. Jag vet att man kan diskutera ordvalet galning, men här betyder det rätt upp och ned en person som inte är vid sinna sinnens fulla bruk. Då gör man inte såna här saker. Möjligen tyckte han själv att han gjorde det rätta. Men konsekvensen av hans handlande var förödande. Varje bild som sedan kom ut i media av hans flinand och rödögda blick gjorde att det vände sig i magen.
Det där är sånt som händer där, men inte här. Det värsta är att det händer lite här och det går inte att förutsäga var. Häromdagen var det den fruktansvärda händelsen i Denver när biopremiärgäster sköts ned och dödades. Också ett dåd planerat av en ensam galning. Vad som rör sig i huvudet på såna människor vet vi inte. Men de finns omkring oss. Det är mycket obehagligt på alla sätt. Vet ej om det är så att det händer oftare eller om det helt enkelt är så att vi får informationen snabbare numera.
Massakern i Norge kunde man i princip följa i realtid. Det enda man ville var att kasta sig på första bästa plan till Norge och hjälpa till...
Under gårdagens ettårsminnesceremoni av den förfärliga dagen i Oslo och på Utöya då så många människor fick sätta livet till sändes ut via medierna och vi kanske kan känna ett visst hopp att så många ställde upp och visade att det här är något vi inte accepterar. Samtidigt så inser man hur små människor också är och tar tillfället i akt att ge sig på andra. Vår egen statsminister Fredrik Reinfeldt framställdes som okänslig och man gjorde försök att skandalisera honom och hans beteende för att han inte närvarade under ceremonin i Oslo. Så orättvist och så dumt. Det visade sig att han inte var inbjuden, det hela var en nationell ceremoni. Då klampar man inte in hur som helst. Det är att visa respekt för andras sörjande. Det är norrmännen som är drabbade. Vi ska inte agera gråterskor till dem, bara finnas bakom som stöd. Det stödet finns där, ingen kan vara oberörd av denna händelse. Avståndstagandet är så självklart så det behöver inte påpekas.
Tror inte heller att det är nödvändigt att kalla detta dåd för angrepp på demokratin och dra allt för stora växlar av denna avskyvärda händelse. Det är möjligt att det är ett sätt att distansiera sig för att stå ut, att intellektualisera det hela. Men - Det är nog rent av inte svårare än så att det gått över styr för en enskild vettvilling. De finns och vi kan inte skydda oss från dem. Tyvärr... Det är den krassa verkligheten. Mordet på Anna Lind, det som hände nyligen i Denver på en biopremiär, det finns fler exempel.
I likhet med många så följde jag TV-utsändningen av minneskonserten i går kväll, man kan se den på SVT Play några dagar till. Det var högst berörande att se alla rosor svaja i luften när hela publiken deltog. Mycket fint. Norges statsminister Stoltenberg var glimrande i sitt tal till sitt folk. Vilken duktig och kompetent person han är. En politiker och människa att beundra. Verkligen. När Bruce Springsteen steg upp på scenen och sjöng We shall overcome så stannade klockan av ren respekt för de närvarande. Det kändes så, det var en värdig ceremoni.
Laleh sjöng Some die Young.
Livet kan vara smärtsamt. Minst sagt.
Andras tankar: Maria Abrahamsson, Reinfeldts brev till Norges statsminister, Kent Persson
DN, SvD , SvD , GP, VG
Läs även andra bloggares åsikter om norge, utöya, massaker, reinfeldt, stoltenberg, minnesceremoni
Hela händelseförloppet blev mer och mer osannolikt och det var som att vara med i en film, för sånt här kunde väl ändå inte hända. Men det var högst verkligt och ändå så overkligt. Norges statsminister Stoltenberg gjorde en heroisk insats och höll hela tiden alla informerade, även via twitter. Det var en mardrömssituation även på avstånd. Hur det var för dem som var närvarande mitt i alltihop går nog inte att föreställa sig. Rädslan, paniken och sorgen när man väl förstått vad som hänt.
Konspirationsteoretikerna fick vatten på sin kvarn och det spanns alla möjliga varianter av vad och varför det hänt. Så småningom stod det klart att det var en ensam galning som hade lyckats ställa till alltihop. Jag vet att man kan diskutera ordvalet galning, men här betyder det rätt upp och ned en person som inte är vid sinna sinnens fulla bruk. Då gör man inte såna här saker. Möjligen tyckte han själv att han gjorde det rätta. Men konsekvensen av hans handlande var förödande. Varje bild som sedan kom ut i media av hans flinand och rödögda blick gjorde att det vände sig i magen.
Det där är sånt som händer där, men inte här. Det värsta är att det händer lite här och det går inte att förutsäga var. Häromdagen var det den fruktansvärda händelsen i Denver när biopremiärgäster sköts ned och dödades. Också ett dåd planerat av en ensam galning. Vad som rör sig i huvudet på såna människor vet vi inte. Men de finns omkring oss. Det är mycket obehagligt på alla sätt. Vet ej om det är så att det händer oftare eller om det helt enkelt är så att vi får informationen snabbare numera.
Massakern i Norge kunde man i princip följa i realtid. Det enda man ville var att kasta sig på första bästa plan till Norge och hjälpa till...
Under gårdagens ettårsminnesceremoni av den förfärliga dagen i Oslo och på Utöya då så många människor fick sätta livet till sändes ut via medierna och vi kanske kan känna ett visst hopp att så många ställde upp och visade att det här är något vi inte accepterar. Samtidigt så inser man hur små människor också är och tar tillfället i akt att ge sig på andra. Vår egen statsminister Fredrik Reinfeldt framställdes som okänslig och man gjorde försök att skandalisera honom och hans beteende för att han inte närvarade under ceremonin i Oslo. Så orättvist och så dumt. Det visade sig att han inte var inbjuden, det hela var en nationell ceremoni. Då klampar man inte in hur som helst. Det är att visa respekt för andras sörjande. Det är norrmännen som är drabbade. Vi ska inte agera gråterskor till dem, bara finnas bakom som stöd. Det stödet finns där, ingen kan vara oberörd av denna händelse. Avståndstagandet är så självklart så det behöver inte påpekas.
Tror inte heller att det är nödvändigt att kalla detta dåd för angrepp på demokratin och dra allt för stora växlar av denna avskyvärda händelse. Det är möjligt att det är ett sätt att distansiera sig för att stå ut, att intellektualisera det hela. Men - Det är nog rent av inte svårare än så att det gått över styr för en enskild vettvilling. De finns och vi kan inte skydda oss från dem. Tyvärr... Det är den krassa verkligheten. Mordet på Anna Lind, det som hände nyligen i Denver på en biopremiär, det finns fler exempel.
I likhet med många så följde jag TV-utsändningen av minneskonserten i går kväll, man kan se den på SVT Play några dagar till. Det var högst berörande att se alla rosor svaja i luften när hela publiken deltog. Mycket fint. Norges statsminister Stoltenberg var glimrande i sitt tal till sitt folk. Vilken duktig och kompetent person han är. En politiker och människa att beundra. Verkligen. När Bruce Springsteen steg upp på scenen och sjöng We shall overcome så stannade klockan av ren respekt för de närvarande. Det kändes så, det var en värdig ceremoni.
Laleh sjöng Some die Young.
Livet kan vara smärtsamt. Minst sagt.
Andras tankar: Maria Abrahamsson, Reinfeldts brev till Norges statsminister, Kent Persson
DN, SvD , SvD , GP, VG
Läs även andra bloggares åsikter om norge, utöya, massaker, reinfeldt, stoltenberg, minnesceremoni
onsdag 11 juli 2012
Almedalen 2012...
Jag har ägnat många yrkesår som flygande reporter åt att åka runt på branschmässor och presskonferenser världen över. För mig är Almedalen lite samma sak. Man träffar folk, man får veta ett och annat som är nytt. Det finns en puls i det hela som jag gillar. Det är intensivt och det är stort och det är mycket. Hela tiden.
Det hör till att man lämnar någon slags slutbeskrivning av Almedalsveckan. Alla gör det. Skriver om för- och nackdelar. Ska inte vara sämre här. Det finns oerhört många infallsvinklar på det hela. I år bestämde vi oss för att bara vara. En stil som är ständigt återkommande här och ganska skön och behaglig. Vi åker inte till Almedalen för att jobba utan för att lära, knyta kontakter, njuta av solnedgången. Som alla andra så sa vi till alla vi känner som skulle dit. Vi ses i Almedalen. Men så blev det inte. Däremot träffade vi en massa andra personer, både nya och amla bekanta,
Moderaternas dag var förstås given som riktlinje. Presskonferenser och seminarier och Fredrik Reinfeldts tal senare på kvällen. Det sades att han var tråkig. Själv tycker jag att det är bra att han är lite statsmannamässig nu när han är statsminister och inte bara partiledare. Vem vill ha en statsminister som upplevs som en pajas? Framför allt gillade jag att han inte gick på socialdemokraterna så mycket och vad de ska göra utan mer gav en syn av vad moderaterna tänker göra framöver. En känga till Björklunds tal om sprktest fick han dock med. Då hoppade man till lite ska erkännas. Men för övrigt ett tal utan katastrofer. Många var där och lyssnade. SvD har dock en sammanställning på hur stor publik var och en av partiledarna hade och Löfven tog hem den vinsten. Hur man nu kan räkna ut sånt. Men man ska aldrig underskatta sina siffernissar. De har metoder för allt. Som när maken satte upp en jätteantenn på taket för att kolla på vädersatelliter. Jag föreslog att man kunde titta ut genom fönstret. Gjorde så i Almedalsparken. Den var fylld av människor när Reinfeldt talade.
Att bara vara är det fina med Almedalen - om man inte jobbar förstås. Då gäller andra regler.
Window without a view kallar fotografen Kim Skerving den här bilden. Kanske kan de som inte är med känna det så. Men numera så spelas det mesta som pågår in via både TV, radio och Bambuser... Så man kan hänga med ändå.
Det hör till att man lämnar någon slags slutbeskrivning av Almedalsveckan. Alla gör det. Skriver om för- och nackdelar. Ska inte vara sämre här. Det finns oerhört många infallsvinklar på det hela. I år bestämde vi oss för att bara vara. En stil som är ständigt återkommande här och ganska skön och behaglig. Vi åker inte till Almedalen för att jobba utan för att lära, knyta kontakter, njuta av solnedgången. Som alla andra så sa vi till alla vi känner som skulle dit. Vi ses i Almedalen. Men så blev det inte. Däremot träffade vi en massa andra personer, både nya och amla bekanta,
Moderaternas dag var förstås given som riktlinje. Presskonferenser och seminarier och Fredrik Reinfeldts tal senare på kvällen. Det sades att han var tråkig. Själv tycker jag att det är bra att han är lite statsmannamässig nu när han är statsminister och inte bara partiledare. Vem vill ha en statsminister som upplevs som en pajas? Framför allt gillade jag att han inte gick på socialdemokraterna så mycket och vad de ska göra utan mer gav en syn av vad moderaterna tänker göra framöver. En känga till Björklunds tal om sprktest fick han dock med. Då hoppade man till lite ska erkännas. Men för övrigt ett tal utan katastrofer. Många var där och lyssnade. SvD har dock en sammanställning på hur stor publik var och en av partiledarna hade och Löfven tog hem den vinsten. Hur man nu kan räkna ut sånt. Men man ska aldrig underskatta sina siffernissar. De har metoder för allt. Som när maken satte upp en jätteantenn på taket för att kolla på vädersatelliter. Jag föreslog att man kunde titta ut genom fönstret. Gjorde så i Almedalsparken. Den var fylld av människor när Reinfeldt talade.
Att bara vara är det fina med Almedalen - om man inte jobbar förstås. Då gäller andra regler.
Window without a view kallar fotografen Kim Skerving den här bilden. Kanske kan de som inte är med känna det så. Men numera så spelas det mesta som pågår in via både TV, radio och Bambuser... Så man kan hänga med ändå.
Dialog mellan Littorin och Mattsson...
En av anledningarna till att jag slutade med att ha journalist som huvudyrke (man är alltid journalist i ryggmärgen ändå) var konsekvensneutraliteten. Har altid haft svårt för att skriva det där som sårar och hänsynslöst tar avstamp i olika vinklar som kan vara av allmänhetens intresse. Särskilt när det gällt politiker och andra så kallat officiella personer.
En av dem är förre arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin. Drevet mot honom som Aftonbladet drev var utanför all sans. Han fick i princip ta till landsflykt för att få vara i fred. Ingen hänsyn togs till det. Aftonbladet körde på i ullstrumporna utan hänsyn. Pressen var som påtända i sin iver att jaga rätt på detaljer...
Nyligen skrev Expressen en artikel om ett uppdrag som Sven-Otto Littorn fått och där gjorde man förringande kopplingar. Littorin tröttnade och anmälde Expressen till PO. Han är inte längre en offentlig person och behöver inte granskas in på bara skinnet som alla andra politiker får stå ut med i ljuset av att vara under medias lupp.
Chefredaktören Thomas Mattsson och Sven-Otto Littorin har idag haft ett samtal med givande och anmälan till PO har tagits tillbaka. Det hedrar Mattsson och Littorin tycker jag. Att de kunde samtala och kompromissa sig fram. Det är nödvändigt med en diskussion om hur långt man egentligen ska gå i sin granskning av enskilda personer. När det gäller ämbetet finns ingen pardon förstås, men när det gäller det längre dragna och moralpaniken slår in så är det mer viktigt att det ändå tas hänsyn och inte minst till tredje part. Barn och övrig familj.
Kan vi få igång en konstruktiv diskussion kring detta så vore mycket vunnet.
söndag 8 juli 2012
Alla snackar om invandrare och jobben...
Under Almedalsveckan snackades det självklart om jobben - hur ska vi få till det. Moderaterna vill få till en jobbpakt med arbetsmarknadens parter. Socialdemokraterna tycker att det är för lång tid, vi kan inte vänta...
Men vilka är det som jobbar - jo, invandrarna. Kan det inte vara idé att fråga hur de gör? I princip alla servicebutiker drivs av invandrare, nationalekononmer säljer meloner på torget, andra kör kemtvätt eller restauranger eller spelbutiker och blomsteraffärer.
Hur gör dom? För det händer grejor - i praktiken.
Att sitta på myndigheter och reformera och ta fram regelverk kanske inte är så konstruktivt.
Uppdatering: Det ena utesluter inte det andra. Insåg att jag missade att skriva det ovan...
Uppdatering 2 - seså här kommer artikel om detta i Aftonbladet
Men vilka är det som jobbar - jo, invandrarna. Kan det inte vara idé att fråga hur de gör? I princip alla servicebutiker drivs av invandrare, nationalekononmer säljer meloner på torget, andra kör kemtvätt eller restauranger eller spelbutiker och blomsteraffärer.
Hur gör dom? För det händer grejor - i praktiken.
Att sitta på myndigheter och reformera och ta fram regelverk kanske inte är så konstruktivt.
Uppdatering: Det ena utesluter inte det andra. Insåg att jag missade att skriva det ovan...
Uppdatering 2 - seså här kommer artikel om detta i Aftonbladet
lördag 7 juli 2012
Snål tillgång på maten i Almedalen...
Alla talar om hur bra det är med möjligheterna att äta och dricka gratis i Almedalen. För vissa är det rent av hela kvintessensen att vara i Visby under Almedalsveckan, att få tillgång till fritt käk. Förvisso kan man säkert ta programmet och organisera sitt gratisätande. Men hur kul är det egentligen att stå och äta snittar och dricka rosévin ur en plastmugg? Absolut inget fel att göra det, säger inte det. Men min personliga hunger slår till när man minst anar och den är inte på något sätt schemalagd. Därför så har vi uppsökt olika matställen under veckan. Inget utom Kallis har fungerat. Där var det å andra sidan kanon - klassisk räkmacka på rågbröd och en kall öl och havsutsikt och sol. Oemotståndligt...
Den första restaurangen vi var på hade slut på maten. Nåväl vi fick mat men inte det vi ville ha. Det hade varit lunchrusning och ingredienserna var slut helt enkelt. Restaurangen skulle haft matöppet till 18.00 men fick skicka iväg sina hungriga kunder redan kloclan 16.00. Då tändes en tanke - tänk om man skulle använda sig av digtiala matsedlar, kopplade till innehållet i kylskåpet. För alla husmödrar vet att man kan ta vad man har och fixa ihop något för att tillfredsställa hungern. Det kunde finnas en rad som heter ÖVERRASKA MIG på skärmen. Eller DET HÄR HAR VI I KYLSKÅPET - får det vara en lökomelett? Det kunde lösa problemet med menyer som inte stämmer på grund av ingrediensbrist. Förvisso är 7 öl också en schnitzel som en ung IT-journalist lärde mig för många år sedan. Men inte riktigt min stil.
Den andra restaurangen var också överraskad av att det var Almedalsvecka. Vi skulle äta middag med goda vänner och befann oss utan förvarning på något som mer verkade vara Faulty Towers i Visby. De unga servitörerna sprang som skållade troll och försökte bringa ordning i salongen. Vi väntade och vi väntade. Ingen mat kom. Vid bordet bredvid rann sinnena över för en av gästerna. Lågt blodsocker förmodligen. Han skällde ut den stackars unge mannen som gjorde vad han kunde för att vara tilllags. Oordningen var total. Vi väntade och vi väntade för att till slut fråga var vår mat tagit vägen. Svaret vi fick var att gasen i köket tagit slut (sic!) och de kunde inte servera ickefärdig mat - vilket sen var det vi fick. Tallrikar ställdes fram maten var kall och bestick och servetter fick vi säga till om. Portionerna fick gå ett varv tillbaka till köket för att bli färdigtillredda. Vi skrattade ganska gott, men saknade två portioner. Efter lite påminnelse till en överraskad personal fick vi också dem. Helt OK. Nåväl -kul hade vi och skrattade mest hela tiden åt hela dårskapen. Det var säkerligen inte särskilt kul för personalen som gjorde vad den kunde, men kaos var det. Förmodligen blir inte den restaurangen vårt första val nästa gång.
OK - vi testar ett rejält gatukök med grillad korv tänkte vi dagen därpå. Det är som det är och kan väl knappast erbjuda några större överraskningar. Bukfylla handlar det om ibland. Men tyvärr, de kunde inte göra pommesfrites som någon ville ha så det fick bli mos i stället, ni vet den där pulversorten med grillkrydda ovanpå så att det ser snyggt ut... Nåja - buken fylldes.
Nästa mattillfälle gick vi in på ICA och handlade för egen tillagning hemma. Det var en fantastisk måltid.
Syftet är inte att gnälla.
Uppdatering: Restaurang Köpmannen II var helt OK. Bra service och god mat. En sak vi fick veta, var att om någon gäst tar en springnota så får servitören betala den ur egen ficka.
Den första restaurangen vi var på hade slut på maten. Nåväl vi fick mat men inte det vi ville ha. Det hade varit lunchrusning och ingredienserna var slut helt enkelt. Restaurangen skulle haft matöppet till 18.00 men fick skicka iväg sina hungriga kunder redan kloclan 16.00. Då tändes en tanke - tänk om man skulle använda sig av digtiala matsedlar, kopplade till innehållet i kylskåpet. För alla husmödrar vet att man kan ta vad man har och fixa ihop något för att tillfredsställa hungern. Det kunde finnas en rad som heter ÖVERRASKA MIG på skärmen. Eller DET HÄR HAR VI I KYLSKÅPET - får det vara en lökomelett? Det kunde lösa problemet med menyer som inte stämmer på grund av ingrediensbrist. Förvisso är 7 öl också en schnitzel som en ung IT-journalist lärde mig för många år sedan. Men inte riktigt min stil.
Den andra restaurangen var också överraskad av att det var Almedalsvecka. Vi skulle äta middag med goda vänner och befann oss utan förvarning på något som mer verkade vara Faulty Towers i Visby. De unga servitörerna sprang som skållade troll och försökte bringa ordning i salongen. Vi väntade och vi väntade. Ingen mat kom. Vid bordet bredvid rann sinnena över för en av gästerna. Lågt blodsocker förmodligen. Han skällde ut den stackars unge mannen som gjorde vad han kunde för att vara tilllags. Oordningen var total. Vi väntade och vi väntade för att till slut fråga var vår mat tagit vägen. Svaret vi fick var att gasen i köket tagit slut (sic!) och de kunde inte servera ickefärdig mat - vilket sen var det vi fick. Tallrikar ställdes fram maten var kall och bestick och servetter fick vi säga till om. Portionerna fick gå ett varv tillbaka till köket för att bli färdigtillredda. Vi skrattade ganska gott, men saknade två portioner. Efter lite påminnelse till en överraskad personal fick vi också dem. Helt OK. Nåväl -kul hade vi och skrattade mest hela tiden åt hela dårskapen. Det var säkerligen inte särskilt kul för personalen som gjorde vad den kunde, men kaos var det. Förmodligen blir inte den restaurangen vårt första val nästa gång.
OK - vi testar ett rejält gatukök med grillad korv tänkte vi dagen därpå. Det är som det är och kan väl knappast erbjuda några större överraskningar. Bukfylla handlar det om ibland. Men tyvärr, de kunde inte göra pommesfrites som någon ville ha så det fick bli mos i stället, ni vet den där pulversorten med grillkrydda ovanpå så att det ser snyggt ut... Nåja - buken fylldes.
Nästa mattillfälle gick vi in på ICA och handlade för egen tillagning hemma. Det var en fantastisk måltid.
Syftet är inte att gnälla.
Uppdatering: Restaurang Köpmannen II var helt OK. Bra service och god mat. En sak vi fick veta, var att om någon gäst tar en springnota så får servitören betala den ur egen ficka.
fredag 6 juli 2012
TEDxAlmedalen 2012 - bra för själen...
TEDxAlmedalen bjuder alltid på sköna infallsvinklar. Stämningen på topp och intressanta berättelser från inbjudna talare. Temat var "The world is gettng better" och all gav sin syn utifrån egna perspektiv. Bilderna nedan är inte i ordning utifrån programmet, det gäller att spränga sina tankebanor.
Vi lever i en digital tid, så självklart har alla sina verktyg igång, det filmas och det twittras - allt blir live och tillgängligt även för dem som inte är där... Det är transparens när den är som bäst.
Hoa Ly berättade med inlevelse och pulsmätare på magen om hur man via appar kan påverka sin hälsa. Utifrån ett vetenskapligt synsätt kan man få hjälp med både det ena och det andra som exemplevis depression och sömnsvårigheter. Det handlar om att samla sin egen data och analysera den. Mycket spännande tanke. Det finns exempelvis en app för 15 kronor att ladda ner för att bearbeta sömnproblem. Ta tag i dig själv och lös dina egna problem.
Leo Razzak - ung socialentreprenör berättade med inlevelse om hur han och hans familj startade ett projekt för barn i Bangladesh. Berättelsen om hur det hela började var väldigt stark. Hans far nationalekonomen sålde meloner på Torget i Sverige (hur kan vi slösa resurser på det sättet, gör mig arg, alla med utbildning måste få glädja både sig själva och andra med den, eller hur) en dag blev han sjuk i en cancersjukdom. Leo frågade honom om vad han ville göra med sitt liv. Använda en bit av den mark som finns i Bangladesh sa pappa och sgat och gjort så åkte dit och gjorde i slag i saken. Tillsammans är viktigt och att göra något med nära och genuina relationer sa Leo. Det är intressant och en stor kulturskillnad mot oss i Sverige där vi ofta välje rbort familjegemenskapen för vänner och andra. Det kanske är något att tänka på. Läs om det fantastiska familjeprojektet här.
Det var en uppmärksam skara människor som andäktigt lyssnade in vad de olika talarna hade att berätta. När mörkret kom lystes trädgården upp av en fantastisk ljussättning.
Så här ska jag göra i min egen trädgård när jag kommer hem...
Ett väldigt starkt intryck gjorde Julia Mjörnstedt som tillsammans med sin kompis dragit igång organisationen ung cancer. Hon berättade om sin kompis som fick diagnosen cancer och skulle försöka reda ut hur hon skulle göra med situationen genom att kontakta myndigheter. Eftersom hon studerat fick hon ingen sjukpenning. CSN begärde på stubben att hon skulle börja betala 3500 kronor i månaden och om det var så att hon hade en dödlig diagnos ville de ha alltihop tillbakabetalt direkt! Innan hon dog så att säga. Hyran skulle betalas, mat måste man ha så det var bara socialen kvar att vända sig. När hon gjorde det blev hon hårt ansatt av dem också. Hon var för ung för att söka socalstöd ansåg de där. Nu var hennes familjesituation sådan att där fanns inte hjälp att få. Socialtjänstemannen krävde att hon skulle byta lägenhet för den hon hade på den adressen hon bodde var för dyr, hyran borde enligt deras beräkningar och tabeller vara cirka 2000 kronor lägre. Det var då en etta på 35 kvm ungefär. Det är lätt att byta bostad mitt i Göteborg, det vet alla.
Sen ombads hon att klä av sig för vägning och mätning så att de kunde räkna ut hur många kalorier om dagen hon skulle behöva och därifrån fanns en schablon om hur mycket pengar hon skulle få till mat om. (sic!)
Detta är så hårresande att man tappar andan. Det finns verkligen mycket att göra för att arbeta fram empati hos tjänstemän i den offentliga sektorn. Det måste finnas en slags mänsklig rörelsefrihet i deras jobb. Annars är vi illa ute här i landet. Här finns det utvecklingspotential för regeringen och statsministern. Det bör finnas fram andra mått för offentliganställda än hur man följer reglerna. Empati... empati... empati...
Julia sa att vi ofta sitter och drömmer om det som ska göra oss lyckliga och tyckte att vi ska vända upp och ned på det där tänkandet och istället göra nåt åt det som gör oss förbannade. Det är då vi har kraften... Det är nog så sant så sant.
Fylld av inspiration blev man som vanligt på TEDxAlmedalen - det är väldigt stärkande att höra människor tala utifrån personliga erfarenheter. I miljön i form av skymningsteater så sitter det kvar. Länge.
Foto: Ragnar Jensen.
Förra året såg det ut så här.
Läs även andra bloggares åsikter om TEDxAlmedalen 2012, drivkrafter, individer, regeringen, fredrik reinfeldt, twingly
Björn Falkevik bakom spakarna - tekniken måste fungera och dagsljus är inte nödvändigt. Det blir video av alltihop sen. Björn kör runt som en skottspole och spelar in massor under Almedalsveckan. Tidiga morgnar och sena kvällar.
Cecilia Uddén - världsreporter, talade om embrace your failures - att våga misslyckas. "I´m an advocate of failure". Hon talade också om hur viktigt det är att förändra fördomar och attityder mot araber. Överhuvudtaget blir världen bättre av att vi lär känna varandra och får kunskaper om andra sätt att tänka. Trots allt är vi ändå ganska lika.
Vi lever i en digital tid, så självklart har alla sina verktyg igång, det filmas och det twittras - allt blir live och tillgängligt även för dem som inte är där... Det är transparens när den är som bäst.
Dennis Camitz underhöll med egna låtar. Han kommer snart med en EP (finns det såna numera?). Duktig kille. Verkligen.
Hoa Ly berättade med inlevelse och pulsmätare på magen om hur man via appar kan påverka sin hälsa. Utifrån ett vetenskapligt synsätt kan man få hjälp med både det ena och det andra som exemplevis depression och sömnsvårigheter. Det handlar om att samla sin egen data och analysera den. Mycket spännande tanke. Det finns exempelvis en app för 15 kronor att ladda ner för att bearbeta sömnproblem. Ta tag i dig själv och lös dina egna problem.
Leo Razzak - ung socialentreprenör berättade med inlevelse om hur han och hans familj startade ett projekt för barn i Bangladesh. Berättelsen om hur det hela började var väldigt stark. Hans far nationalekonomen sålde meloner på Torget i Sverige (hur kan vi slösa resurser på det sättet, gör mig arg, alla med utbildning måste få glädja både sig själva och andra med den, eller hur) en dag blev han sjuk i en cancersjukdom. Leo frågade honom om vad han ville göra med sitt liv. Använda en bit av den mark som finns i Bangladesh sa pappa och sgat och gjort så åkte dit och gjorde i slag i saken. Tillsammans är viktigt och att göra något med nära och genuina relationer sa Leo. Det är intressant och en stor kulturskillnad mot oss i Sverige där vi ofta välje rbort familjegemenskapen för vänner och andra. Det kanske är något att tänka på. Läs om det fantastiska familjeprojektet här.
Rebecca Chiao kom resandes från Egypten för att berätta om sin organisation Harassmap - den jobbar för att få stopp på sexuella trakasserier mot kvinnor. Hon berättade om en egen upplevelse när hon blev utsatt för en blottare. Hur hon stod där livrädd utan att våga röra sig och funderade över hur hon var klädd, vad hon hade gjort för detta osv. Den klassiska skuldbeläggelsen. Det är vårt eget fel. Så är det sällan. Omgivningens fullständiga ignoreradne var också en del i det hela sgm kändes riktigt fel. Sagt och gjort -här organiserades det upp en rörelse mot detta. Det handlar om att göra själv. Att ta initiativet.
Arrangörerna av TEDxAlmedalen presenterade som vanligt med hela hjärtat...
Och så musik i pausen, med mingel och varmkorv...
Det var en uppmärksam skara människor som andäktigt lyssnade in vad de olika talarna hade att berätta. När mörkret kom lystes trädgården upp av en fantastisk ljussättning.
Så här ska jag göra i min egen trädgård när jag kommer hem...
Ett väldigt starkt intryck gjorde Julia Mjörnstedt som tillsammans med sin kompis dragit igång organisationen ung cancer. Hon berättade om sin kompis som fick diagnosen cancer och skulle försöka reda ut hur hon skulle göra med situationen genom att kontakta myndigheter. Eftersom hon studerat fick hon ingen sjukpenning. CSN begärde på stubben att hon skulle börja betala 3500 kronor i månaden och om det var så att hon hade en dödlig diagnos ville de ha alltihop tillbakabetalt direkt! Innan hon dog så att säga. Hyran skulle betalas, mat måste man ha så det var bara socialen kvar att vända sig. När hon gjorde det blev hon hårt ansatt av dem också. Hon var för ung för att söka socalstöd ansåg de där. Nu var hennes familjesituation sådan att där fanns inte hjälp att få. Socialtjänstemannen krävde att hon skulle byta lägenhet för den hon hade på den adressen hon bodde var för dyr, hyran borde enligt deras beräkningar och tabeller vara cirka 2000 kronor lägre. Det var då en etta på 35 kvm ungefär. Det är lätt att byta bostad mitt i Göteborg, det vet alla.
Sen ombads hon att klä av sig för vägning och mätning så att de kunde räkna ut hur många kalorier om dagen hon skulle behöva och därifrån fanns en schablon om hur mycket pengar hon skulle få till mat om. (sic!)
Detta är så hårresande att man tappar andan. Det finns verkligen mycket att göra för att arbeta fram empati hos tjänstemän i den offentliga sektorn. Det måste finnas en slags mänsklig rörelsefrihet i deras jobb. Annars är vi illa ute här i landet. Här finns det utvecklingspotential för regeringen och statsministern. Det bör finnas fram andra mått för offentliganställda än hur man följer reglerna. Empati... empati... empati...
Julia sa att vi ofta sitter och drömmer om det som ska göra oss lyckliga och tyckte att vi ska vända upp och ned på det där tänkandet och istället göra nåt åt det som gör oss förbannade. Det är då vi har kraften... Det är nog så sant så sant.
Fylld av inspiration blev man som vanligt på TEDxAlmedalen - det är väldigt stärkande att höra människor tala utifrån personliga erfarenheter. I miljön i form av skymningsteater så sitter det kvar. Länge.
Foto: Ragnar Jensen.
Förra året såg det ut så här.
Läs även andra bloggares åsikter om TEDxAlmedalen 2012, drivkrafter, individer, regeringen, fredrik reinfeldt, twingly
torsdag 5 juli 2012
Var är alla jobbskapare - inte i Almedalen...
Det talas inte om annat i politiken just nu än om att skapa nya jobb och flera jobb. Det är en av de stora frågorna i Almedalen. Reformer hit och dit och stora samverkande organisationer. Varför inte också tänka in att det handlar om att släppa fram entreprenören som finns i varje individ. Vara tillåtande och se det mer som en merit att ha misslyckats än som ett livslångt lidande. Väsentlig fråga....
Johan Staël Von Holstein skrev följande på Facebook om Almedalen:
En vän till mig som jobbat 15 år i storföretag, varit hemma med barn i 10 år och nu jobbat i 6 månader som anställd VD i ett LITET (1 en assistent) skall tala småföretagande...
INGET om det individuella digitala varumärket och dess värde! Inget om Privacy!!! Inget om ungdomsentreprenörskap som vägen ur ungdomsarbetslösheten... Ingen som vågar gå emot, säga det oväntade med ett annat perspektiv och som vanligt alldeles för få framgångsrika UNGA entreprenörer som kan tala om den nya värden. PR folk och självutnämnda gurus som aldrig kommit på något eget utan blivit kända för att de sagt vad andra sagt långt senare... Usch!"
Kom hit då sa Harald Ullman ,jag har ett utrymme på torsdag förmiddag. Hos Johan vilar inga halta löss - ge mig en whiteboard och fyra färgpennor så blir det åka av sa han och bokade flyget till Visby.
Whiteboard fanns ingen, men Johan är inte Johan om inte sånt går att fixa, snabbt och lätt klistrade han upp vitt papper på väggarna och Voilà så var det bara att visa vem som var kungen av Whiteboard.
Johan frågade var alla var som skapade jobb, det vill säga entreprenörerna. Inte direkt i Almedalen i alla fall, här finns uppenbarligen bara "ingenjörer" sa han och menade lite hårdraget att det instrumentella tänkandet, inte det entreprenöriella är överrepresenterat i Almedalen. Men landet behöver nya jobb säger Johan och Sverige behöver entreprenörer. Människor med mod att misslyckas. För inte kan det vara så att vi i Sverige har mindre och färre idéer än i andra länder? Nej knappast, tvärtom. Men vi har under årtionden blivit omhändertagna av staten och tappat modet att satsa själva, att bryta oss loss från det omgivande statliga omhändertagandet. Det krävs nya tankar.
Johan pratar med stort engagemang, bjuder på sina egna framgångar och misstag. Förvisso har han inte lyckats så bra för egen del med tanke på olika omständigheter. Men detta till trots så har han startat företag i hela världen. De finns kvar och de ger människor jobb. Jag kan inte skylla på nåt - att jag har ADHD, dyslexi, är adopterad och hade en far som var alkoholiserad säger han. Det är mod det handlar om. Vi måste ingjuta mod i befolkningen så att de vågar kasta loss och göra något av sina idéer. Det finns inga som är dumma egentligen. Hur många har aldrig haft en idé? Hur kan det komma sig att entreprenörsskapet är 50% lägre i Sverige än i många andra EU-länder? Om du för tio år sedan hade gett uttryck för en idé att ha ett par stavar att ha i handen när du går hade du blivit utskrattad. Idag 20 miljoner sålda par senare skrattar man inte längre.
Publiken hade kul, även ingenjörerna som blev utpekade som inte riktiga människor. Han menade naturligtvis det instrumentellt tänkade kontra det entreprenöriella där man tänker vad kan vi göra av det här då och hur kan vi få folk att köpa det här. Istället för hur många fräcka funktioner kan vi trycka in i den här apparaten till hur får vi folk att gilla det här.
Om vi låtsas att flaskan är en Ericssontelefon och det andra ser ni, en iPhone. Ericsson har lagt ner sin tekniskt väl fungerande produkt, vad som hänt med iPhone det vet vi. Det är skillnaden mellan ingenjörskonst och entreprenöriellt tänkande. Ericssons produkt var kanske för tekniskt komplicerad.
Redhead var där och lyssnade (alltså seminariet är inspelat.) HÄR kan ni lyssna på seminariet.
Mona Sahlin tittade in och lyssnade intresserat.
Efter seminariet var både Johan och Harald Ullman nöjda med sitt tilltag att fixa det här seminariet. De som inte var där får skylla sig själva.
Vi behöver fler idésprutor i det här landet. Johan har skapat jobb åt tusentals människor - hur många har gjort det? Och motgångar till trots så reser han sig igen. Alltid. Han är värd beundran.
onsdag 4 juli 2012
Anders Borg - mannen med siffrorna...
Ingen kan tala om siffror och statistik som Anders Borg. Han riktigt lyser när han vänder sig mot tabellerna och det blir intressant för publiken när han talar. Han ler när han talar om dem.
Under en presskonferens talade han om det ekonomiska läget. Inte tu tal om att det ser besvärligt ut på internationell basis men Sverige har relativt starka offenliga finanser. Men det som sker i omgivningen innebär trots allt att reformutrymmet begränsas till viss del.
Vi måste satsa på forskning och utveckling ty Sverige ligger så långt framme vad gäller tekniska landvinningar att vi inte har någon annan att kopiera. Vi måste ligga i förkant helt enkelt.
Under en presskonferens talade han om det ekonomiska läget. Inte tu tal om att det ser besvärligt ut på internationell basis men Sverige har relativt starka offenliga finanser. Men det som sker i omgivningen innebär trots allt att reformutrymmet begränsas till viss del.
Vi måste satsa på forskning och utveckling ty Sverige ligger så långt framme vad gäller tekniska landvinningar att vi inte har någon annan att kopiera. Vi måste ligga i förkant helt enkelt.
Anders Borg om jobben...
Anders Borgs sedvanliga ekonomiseminarium fyllde Wisby Strands stora Kongresshall. Det kom att handla om jobben och den jobbpakt som Fredrik Reinfeldt talade om i sitt stora Almedalstal under tisdagen. Arbetsmarknadens parter och politiken ska i fortsättningen samarbeta helt enkelt. Det gäller att skapa jobben som behövs och det främst till de ungdomar som nu går arbetslösa. Om tanken är att vi ska jobba tills vi är 74 år som var den siffra som också fanns med på finansministerns OH-bilder så krävs det förstås åtgärder.
Dock måste man räkna med att det tar tid sa Anders Borg...
Många unga människor har fel utbildning eller kanske ingen alls. De behöver hjälp att få till det första jobbet. Lärlingsplatser där man får 75% av ingångslönen samt fyller ut resten av tiden med utbildning ser Borg som en möjlighet för yngre att komma igång. Det handlar inte om sänkta ingångslöner förtydligade han med emfas. Det är en bild som media gärna förstärker. Men är det rimligt att en person som varken har erfarenhet eller kunskap ska ha full lön medan han/hon går i lära? Det är dock under en begränsad period.
Anna Kinberg Batra höll ihop seminariet...
Det är vi som förhandlar sa Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande. Hon underströk att det är kompetensutveckling som är det viktigaste. Många människor byter jobb flera gånger under ett liv. Då krävs det att man har ständigt färsk kunskap. Att 25% av gymnasisterna går ut skolan med icke kompletta betyg är orimligt.
Vi är också bra på att förhandla sa Christer Ågren, vice VD i Svenskt Näringsliv. Det är självklart att arbetsgivare hellre anställer någon som kan göra jobbet. Ungdomarna utbildning matchar inte alltid arbetsmarknadens behov. Man ska kanske inte bara tänka på vad man vill göra utan snarare vilken utbildning som kan ge en bra position på arbetsmarknaden.
I ett gemensamt samtal kom det fram att alla parter ville ha till en samverkan för att den som står utanför arbetsmarknaden ska få jobb. Det är en utmärkt ambition.
Egen reflektion: Jag tänker ofta på hur mycket lättare det skulle vara om arbetsgivare och arbetstagare lättare kunde nå varandra öga mot öga utan alla dessa mellanhänder som finns i form av rekryteringsfirmor, arbetsförmedling med mera. De behövs naturligtvis också, men det är inte utan att byråkratin, fördomar och annat sätter en hel del stopp för människor att få kontakt direkt med varandra. Förr kunde man i större utsträckning göra så. Gå in på ett företag och söka jobb...
Den politiska bloggosfären och framtiden...
Diskussionen om den politiska bloggosfären pågår ständigt. Idag hade vi ett seminarium på Almegas bloggplats H12 i Almedalen. Bloggarna ligger lite utanför partiernas kontroll, man vet aldrig vad de ska skriva eller vilken vinkel de tar i olika frågor. Självklart kan det skapa oro i en värld där man gärna vill ha kontroll på flödena. Det finns dock många sätt att se på en blogg och vad det är. Personligen sägaer jag inte att jag är bloggare. Snarare opinionsbildare med bloggen som arbetsredskap.
Tidigare ägde jag en tidning och bestämde även då själv vad jag ville skriva om och hur jag ville göra det. Så för mig är bloggen en kanal, ett redskap som i sin tur givit mig möjligheten att vidga kontaktnätet ytterligare och helt enkelt nå ut och ha kul. Den här bloggen är som min tidning och kanal för att uttrycka det jag säger. Själv är jag nöjd med vad moderaterna som organisation står till tjänst med, det kan bero på att jag har en historisk erfarenhet av att jobba som journalist och helt enkelt tar rätt på det jag behöver veta. Att det inte handlar om att bli matad utan man får jobba lite själv också.
Martina Lind som driver Politometern och är en av dem som verkligen har koll på den politiska bloggosfären sa att det är beklagligt att de politiska partierna inte tar mer vara på sina bloggare och inser kraften i de sociala medierna. Att partier är så rädda för kritik är också trist för nu lever vi i en transparent värld och det gäller att leva med i den öppenheten för det ger också spänst i debatten menade hon. Anton Johansson från Twingly menade att den dagen som bloggare inte betraktas som bloggare utan som opinionsbildare så har vi kommit långt. Twinglygänget har sedan länge systematiserat och analyserat, mätt och skapat statistik för bloggare i Sverige.
Johan Ulvenlöv till höger i bild, var drivande i det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots, numera är han på Unionen och har gjort en intressant studie av de politiska bloggarna som tydligt visar vilket enormt kontaktnät det finns mellan olika bloggare och tvärs över alla partigränser.
Den som höll samman seminariet var Matti Palm från Greenhill Relations. Han gjorde det med den äran för vi var alla pratglada. Räkna med att den här diskussionen kommer att fortsätta.
En sak som vi inte talade om under seminariet som jag har funderat på är hur man kommunicerar på en blogg. Det gäller att ha en del kunskaper om just kommunikation för att man ska kunna hantera den dialog som ibland kan uppstå. För det är inte så att det bara är de som är överens och gör vågen kring det man har tyckt som man träffar på. Finessen är att vända människors tankar, om inte för att bara få över dem på sin sida så att säga utan för att vidga resonemangen. Det gäller även för egen del. Nya kunskaper och infallsvinklar kan även ge att man själv förflyttar sina åsikter. Det är det spännande med dialoger.
Lyssna på seminariet här - (lite ojämn kvalitet)
Almegabloggen
Thomas Böhlmark (M)
Soilander
Tidigare ägde jag en tidning och bestämde även då själv vad jag ville skriva om och hur jag ville göra det. Så för mig är bloggen en kanal, ett redskap som i sin tur givit mig möjligheten att vidga kontaktnätet ytterligare och helt enkelt nå ut och ha kul. Den här bloggen är som min tidning och kanal för att uttrycka det jag säger. Själv är jag nöjd med vad moderaterna som organisation står till tjänst med, det kan bero på att jag har en historisk erfarenhet av att jobba som journalist och helt enkelt tar rätt på det jag behöver veta. Att det inte handlar om att bli matad utan man får jobba lite själv också.
Johan Ulvenlöv till höger i bild, var drivande i det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots, numera är han på Unionen och har gjort en intressant studie av de politiska bloggarna som tydligt visar vilket enormt kontaktnät det finns mellan olika bloggare och tvärs över alla partigränser.
Den som höll samman seminariet var Matti Palm från Greenhill Relations. Han gjorde det med den äran för vi var alla pratglada. Räkna med att den här diskussionen kommer att fortsätta.
En sak som vi inte talade om under seminariet som jag har funderat på är hur man kommunicerar på en blogg. Det gäller att ha en del kunskaper om just kommunikation för att man ska kunna hantera den dialog som ibland kan uppstå. För det är inte så att det bara är de som är överens och gör vågen kring det man har tyckt som man träffar på. Finessen är att vända människors tankar, om inte för att bara få över dem på sin sida så att säga utan för att vidga resonemangen. Det gäller även för egen del. Nya kunskaper och infallsvinklar kan även ge att man själv förflyttar sina åsikter. Det är det spännande med dialoger.
Lyssna på seminariet här - (lite ojämn kvalitet)
Almegabloggen
Thomas Böhlmark (M)
Soilander
Fredrik Reinfeldts i Almedalen 2012
De flesta har skrivit om Fredrik Reinfeldts tal så det finns många olika vinklar att läsa om i media. Man kan se det i sin helhet på moderaternas hemsida.
Talet gav mig lite hopp ändå inför framtiden då jag på senare tid mest tyckt att all information handlat om HUR vi ska vinna valet. Det är egentligen bara intressant internt hur de strategierna läggs upp. Det har låtit som en tävling mot socialdemokraterna och inte som ett ansvarstagande för landets framtid. Glädjande nog så tog Fredrik Reinfeldt udden avv detta i sitt tal och presenterade en hel del tänkvärt. Samverkan med arbetsmarknadens parter, jobbpakten. Ingen språkträning och ett land som rymmer alla. Konkret och bra inriktning. Han tog ledarrollen. Jag gillade det...
Först var det presskonferens i en fullsatt lokal som sig bör när kombinationen statsminister/partiledare talar.
Den gamla plexiglastalarstolen utbytt mot en fräck orange stålkonstruktion. Alliansens färg. Kraftfull mot den ljusblå bakgrunden.
Muffarna kastade loss i skön uppsluppen dans till tonerna av Sommartider... Hela Almedalen var fylld av människor.
Det var inte bara publiken som blev uppiggad av förtruppen...
I bakgrunden stod moderatkollegerna och lyssnade uppmärksammat. Till skillnad från socialdemokraterna som reserverade de bästa sittplatserna på sofforna längst fram för sina potentater så tycker moderaterna att det är viktigare att publiken får sitta bra. Det är stil.
Tack så mycket - nu kör vi...
Talet gav mig lite hopp ändå inför framtiden då jag på senare tid mest tyckt att all information handlat om HUR vi ska vinna valet. Det är egentligen bara intressant internt hur de strategierna läggs upp. Det har låtit som en tävling mot socialdemokraterna och inte som ett ansvarstagande för landets framtid. Glädjande nog så tog Fredrik Reinfeldt udden avv detta i sitt tal och presenterade en hel del tänkvärt. Samverkan med arbetsmarknadens parter, jobbpakten. Ingen språkträning och ett land som rymmer alla. Konkret och bra inriktning. Han tog ledarrollen. Jag gillade det...
Först var det presskonferens i en fullsatt lokal som sig bör när kombinationen statsminister/partiledare talar.
Den gamla plexiglastalarstolen utbytt mot en fräck orange stålkonstruktion. Alliansens färg. Kraftfull mot den ljusblå bakgrunden.
Muffarna kastade loss i skön uppsluppen dans till tonerna av Sommartider... Hela Almedalen var fylld av människor.
Det var inte bara publiken som blev uppiggad av förtruppen...
I bakgrunden stod moderatkollegerna och lyssnade uppmärksammat. Till skillnad från socialdemokraterna som reserverade de bästa sittplatserna på sofforna längst fram för sina potentater så tycker moderaterna att det är viktigare att publiken får sitta bra. Det är stil.
Tack så mycket - nu kör vi...
Tisdagen den 3 juli 2012 i Almedalen...
Moderaternas dag var det i Almedalen och det märktes. Kanske lite extra för den som har intressen åt det hållet. Seminarier, presskonferenser och annat...
Förr i tiden när jag jobbade som IT-journalist var jag ständigt på seminarier och konferenser om IT så det var en härligt igenkännande känsla att hamna på ett sådant igen. Öppna nät - myterna, möjligheterna, problemen. Det anordnades av Netnod i samarbete med RALA.
Här talas det stadsnät och hur det ska organiseras. Patrik Fältström är med och diskuterar, från hans perspektiv måste man utgå från internet... Deltagare: Mats Sjödin, moderator, Telekomnyheterna, Karin Ahl, Rala, Patrik Fältström, Netnod, Peter Nou, Vinnova, Javeria Rizvi Kabani, Svenska Institutet, Joakim Lundblad, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, Jörgen Svärdh, Utsikt Bredband.
En av de skojigaste och mest glädefyllande sakerna i Almedlaen är den frukostlåda som Arla hänger på dörren. I lugn och ro kan man läsa om gårdagen och äta frukost. Riktigt lyckad idé.
Det ickemorgontrötta gänget på Godmorgon Almedalen. Varje morgon träffar de intressanta personer i sin morgonsoffa.
Foto: Ragnar Jensen
Partisekreterare Kent Persson i full swing i moderattältet i Almedalen... Dagen var fylld av olika seminarier.
Förr i tiden när jag jobbade som IT-journalist var jag ständigt på seminarier och konferenser om IT så det var en härligt igenkännande känsla att hamna på ett sådant igen. Öppna nät - myterna, möjligheterna, problemen. Det anordnades av Netnod i samarbete med RALA.
Här talas det stadsnät och hur det ska organiseras. Patrik Fältström är med och diskuterar, från hans perspektiv måste man utgå från internet... Deltagare: Mats Sjödin, moderator, Telekomnyheterna, Karin Ahl, Rala, Patrik Fältström, Netnod, Peter Nou, Vinnova, Javeria Rizvi Kabani, Svenska Institutet, Joakim Lundblad, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, Jörgen Svärdh, Utsikt Bredband.
Peter Nou, Vinnova, Javeria Rizvi Kabani, Svenska Institutet, Joakim Lundblad,
Sydsvenska Industri- och Handelskammaren diskuterade det öppna internet. Vet vi hur öppet den svenska delen av internet är? Svaret är nej. Finns det censur på internet i Sverige och svaret är ja, men vi vet inte vem, vad och hur det censureras vet vi inte. Bland annat så har det i en rapport framkommit att Sverige iofs utan framgång begärt information om enskilda twitteranvändare.
Karin Ahl och Patrik Fältström skrev en rapport - länk till den kommer...
F R U K O S T S K O J...
Det ickemorgontrötta gänget på Godmorgon Almedalen. Varje morgon träffar de intressanta personer i sin morgonsoffa.
Foto: Ragnar Jensen
måndag 2 juli 2012
Måste man verkligen förklena andra...
Moderaternas nye partisekreterar Kent Persson har blivit en person att driva gäck med. På Twitter och på Facebook och i bloggar. Det är rent förfärligt. Det är alltid trist för vem det än må gälla. Juholt eller Kent Persson eller vem som helst. Just den här genuina elakheten mot enskilda personer är så svår att begripa.
Det hade väl ändå varit bättre om SSU kunde hittat på något som handlade om politiken, inte om personerna. Det är så lågt och så tarvligt. Det spelar ingen roll vem det handlar om eller vem det är som driver frågan. Det är så låg nivå...
Aftonbladet
Böhlmark
Det hade väl ändå varit bättre om SSU kunde hittat på något som handlade om politiken, inte om personerna. Det är så lågt och så tarvligt. Det spelar ingen roll vem det handlar om eller vem det är som driver frågan. Det är så låg nivå...
Aftonbladet
Böhlmark
Puffskyddet med karaktär...
Som vanligt när människor kommer samman händer det saker utanför det regisserade. Idag blev Ragnars puffskydd eller så kallat vindskydd till vår Zoominspelare föremål för intresse. Många önskade sig ett eget... undra på det...
Här kan man beställa dem - på internet finns allt... Inga begränsningar.
Här kan man beställa dem - på internet finns allt... Inga begränsningar.
Måndagen den 2 juli 2012 i Almedalen...
En dag i Almedalen är aldrig den andra lik. Det är lite tjusningen med det hela faktiskt. Man träffar intressanta och trevliga människor, man kan gå på hur många spännande seminarier och möten som helst. En liten sammanfattning i bild av dagen som gick. Många är säkert ute och minglar i denna underbara sommarkväll, själva sitter vi och redigerar och sammanställer dagen...
Och så var det sedvanligt moderatmingel i Almedalen - då blir det trångt. Wallers Terass var välfylld av moderater idag. Vi vände först och åt lite middag på en restaurang som hade fått slut på maten (Sic!), som tur var räckte det till oss. Humöret är inte att leka med här om blodsockret är för lågt. Hur som vi blev mätta och jag fick den att restauranger borde ha en digital meny som kan ändras vartefter råvaruinnehållet i köket förändras. Typ: Det här har vi i kylskåpet. Ägg, lök med mera. Går det bra med en omelett eller har ni egna recpetförslag? Jag tror att flera av dem som kom efter oss hade uppskattat det. För de fick gå utan mat.
Hur som helst så gick vi tillbaka till moderaterna. Då hade det tunnats ur lite grann och det fanns plats. Där träffade vi i minglet bland andra Jan-Olov Sundström och Ingela Gardner från hemkommunen Österåker. Riksdagsmannen Karl Sigfrid som faktiskt har sina rötter i Österåker. Många många andra förstås... Det är något visst att träffa många personer man delar värdegrund med. Kanske inte överens i alla detaljer alltid, men i stort så.
Eva Solberg är Stockholmskvinnornas ordförande och en av personerna som arrangerade årets moderatmingel. Vi är ett stort parti nu sa hon - vi behöver en större yta att vara på till nästa år i Almedalen. Det är inte utan att man håller med. Men trevligt var det. Väldigt trevligt.
De här knasiga stickade/virkade fåglarna hängde i luften och kollade på oss alla...
Sköna grejor - sånt gillar vi...
Almegas Bloggplats H12 har flyttat ner till Wisby Strand i år. Större utrymmen.
Helt perfekt...
Som sagt - helt perfekt. Blogglivets arbetsplatser skiljer sig en del från traditionella kontor må man säga.
Partisekreterare Kent Persson och Per Schlingmann höll gemensam presskonferens idag. Det handlade om moderaternas strategier för att vinna nästa val.
För att vinna valet måste vi agera på bred front var båda överens om. Det lokala ledarskapet är viktigt och det ska vi jobba stenhårt med sa Kent. Han är van vid lokalpolitikens villkor och menar att valrörelserna till stor del drivs där. Jag håller med honom fullständigt om detta. Nu gäller det att få med ALLA och ge dem utrymme. Ska bli spännande att följa det arbetet för en organisationsnörd som jag är som anser att hierakrier måste brytas. Moderna människor jobbar inte så...
Moderaterna ska fortsätta jobba med jobben... Det moderna arbetarpartiet. Bra sak. Modern innebär att man hänger med och det går undan numera. Ny kan man bara vara under en begärnsad tid. Så är det...
Läs artikeln som Per och Kent skrivit i DN om de strategier som är på gång för att moderaterna och alliansen ska vinna även nästa val.
Och så var det sedvanligt moderatmingel i Almedalen - då blir det trångt. Wallers Terass var välfylld av moderater idag. Vi vände först och åt lite middag på en restaurang som hade fått slut på maten (Sic!), som tur var räckte det till oss. Humöret är inte att leka med här om blodsockret är för lågt. Hur som vi blev mätta och jag fick den att restauranger borde ha en digital meny som kan ändras vartefter råvaruinnehållet i köket förändras. Typ: Det här har vi i kylskåpet. Ägg, lök med mera. Går det bra med en omelett eller har ni egna recpetförslag? Jag tror att flera av dem som kom efter oss hade uppskattat det. För de fick gå utan mat.
Hur som helst så gick vi tillbaka till moderaterna. Då hade det tunnats ur lite grann och det fanns plats. Där träffade vi i minglet bland andra Jan-Olov Sundström och Ingela Gardner från hemkommunen Österåker. Riksdagsmannen Karl Sigfrid som faktiskt har sina rötter i Österåker. Många många andra förstås... Det är något visst att träffa många personer man delar värdegrund med. Kanske inte överens i alla detaljer alltid, men i stort så.
Eva Solberg är Stockholmskvinnornas ordförande och en av personerna som arrangerade årets moderatmingel. Vi är ett stort parti nu sa hon - vi behöver en större yta att vara på till nästa år i Almedalen. Det är inte utan att man håller med. Men trevligt var det. Väldigt trevligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)