Det börjar dra ihop sig till val...

Det börjar märkas lite varstans att det drar ihop sig mot nästa val. Politiker börjar aktivera sig. Det skrivs debattartiklar, det skrivs på facebook och twitter. Man deltar där man syns. Jag kandiderade på alla nivåer till valet 2010. Det var mycket kostsamt på ett personligt plan och det ställde till mycket problem. Jag är normalt en ganska balanserad och erfaren person som både vet vad jag vill och vad jag kan. Dock var jag absolut inte med på fulspelet som uppstod. Där jag förminskades i alla sammanhang som var möjliga för att inte ges möjlighet att komma fram. Det var på ena sidan och på den andra lyftes jag fram. Konstigt. Men det är en del av spelet har jag förstått. Jag vet inte om jag gillar det. Jag är nog bäst på mer övergripande frågor där man får vara med och tänka lite. Närstrid är nog inte min grej. Inte för att jag viker ner mig i första taget men jag deltr inte i vilka dumheter som helst.

Efter valet 2010 skrev jag texten nedan. Det är intressant att nu så här efteråt läsa de funderingar som uppstod då när man var mitt uppe i det...

TORSDAGEN DEN 30:E SEPTEMBER 2010

Det är till att vara populär... Personval

I Lysekil går det livat till. En man som kryssade sig in i socialdemokraterna där har fått sina kompisar emot sig. Det är 20 stycken som hotar att hoppa av om han inte avsäger sig. Det visar upp problematiken kring kryssande och personvalskampanjande i dagern. Har man fått kryss så bör ju det gälla. Vi talar dock väldigt lite om hur vi har fått våra kryss. Det kan räcka med att man är delaktig i någon förening som vill stötta en enskild politiker. För kryssen är ganska få i förhållande till röstantalet ändå och de flesta kryssar förstanamnet på listan om de överhuvudtaget kryssar.

Själva mäter vi oss själva i kryssen för de ger oss den bekräftelse vi vill ha över att vi nog är bra i alla fall. Det är den mänskliga sidan av det hela. Vi mäter också andra i förhållande till dessa kryss. Den som har många borde vara bättre än oss andra då som fick färre. Eller hur? Säger vi något om metoderna som använts är vi dåliga förlorare bara. Ur en demokratisk vinkel så har den som fått mest kryss störst förtroende hos allmänheten, det är den enkla vägen att tänka.

Jag kan se ett problem här. Det blir en slags tävling det här och för många är det så att det är den som har flest kryss, sprungit fortast och så vidare som har vunnit och man får gilla läget. Men det är inte helt självklart att det är de bästa politikerna som får flest kryss. Det handlar mer om hur man har gått tillväga för att få dem. En del har mer resurser än andra att lägga på sitt jagande efter kryssen. Både i tid och pengar. Kanske rent av att de har mer tillgång till information också som inte andra har.  Det ställer trovärdigheten på ände för personvalen. Jag är inte säker på att det just är politiken som står i framkanten för den som jagar kryss på andras bekostnad. Är det så det ska vara, är det demokrati annat än på ytan? Personligen tycker jag att det är det innehållet i politiken som är viktigt.

Denna diskussion uppstår varje val och det gäller inte enskilda partier. Det gäller däremot enskilda personlighetstyper. Personvalssystemen behövs ses över i Sverige. Å ena sidan så borde spärrarna helt tas bort så att väljarnas utfall gäller i större utsträckning men  andra sidan så borde kanske reglerna för HUR man ska personvalskampanja stärkas upp lite. Att jobba in många kryss åt sig själv är en helt annan sak än att ha kompetens för det jobb man strävar efter.

För det är väl de bästa politikerna vi vill ha? Det är kluvet det här.

Det gick så där för mig själv i personvalskampanjandet måste tillstås. Jag körde dock bara ett fåtal affischer i min kommun samt skrev här på bloggen. Det viktigaste är var man blir placerad på den ursprungliga listan för det avgör väldigt mycket för fortsättningen och det i sin tur beror på vilka man känner och vilka som gillar respektive ogillar en. Föreningar är små och det är få aktiva och det är de sista som avgör. Det är frågan om det är en bra grund för demokratin?

Jag hade personligen önskat att jag skulle fått mer inflytande i den politiska verkligheten än blev fallet detta val och betraktas säkert som en dålig förlorare för att jag uttalar det. Det ligger också i sakens natur. Ifrågasätt inte, finn dig. Vem tror man att man är egentligen? Men hur ska vi få en förbättring om vi inte uttalar de problem som finns?

Dock har jag min blogg här och kan göra min röst hörd ändå. Politik är en långsiktig historia, det är alltid för tidigt att ge upp. Folk kommer och går. Som tur är. DS

Lögnen som redskap - är det hållbart...

IDAG ÄR JAG LITE LAT OCH ÅTERANVÄNDEREN GAMMAL GODING FRÅN TISDAGEN DEN 21:E JUNI 2011...

Maria Hagbom talar om lögnen som redskap i en artikel och menar att det är i de små lögnerna som det uppenbara blir tydligt. Hon har inspirerats av en artikel som Andreas Braw ordförande i KDs ungdomsförbund skrivit på Millan. Han ställer frågan - Varför ljuger Håkan Juholt? Han tar upp flera olika exempel.

Nu är det väl så att vissa människor har svårt med sanningen, de är rent av rädda för den och konstruerar sin verklighet genom att försköna den på olika sätt. De vrider och vänder på olika sätt för att ge dem själva fördel. Innerst inne så vet de nog att de är ute på hal is. Men allt gäller för att inte tappa ansiktet. Halvlögner, omvända påståenden blir vardag. Som regel kan de inte svara på en enda fråga av logisk natur. Det finns ett problem för dessa personligheter, omgivning består inte av idioter. Många hänger med för att de inte vill vara med i bråk förstås. De kanske har fördelar som de inte vill bli av med. Eller så erbjuds de fördelar för att hålla sig lugna. Det håller oftast bara till begränsad del.

Detta ser man dessvärre överallt. Det i sig betyder inte att man behöver gilla det hela. Eller hur?

Men vad är en lögnare egentligen? Det finns olika sorters lögner. Den vita lögnen används ofta för att man vill att den man talar med ska känna sig mindre ledsen, trots att man vet att det är katastrofläge så försöker man trösta. En annan sorts lögn är bluffen, där man försöker lura mottagaren till att tro att något är på ett visst sätt helt enkelt fastän man vet att det inte är så. Den stora lögnen eller propagandan finns ofta i politiken. Hitler var en framstående lögnare i den genren. Syftet är inte att informera utan att påverka. Saklighet saknas ofta och innehållet är ofta medvetet falskt. Vilka medel som helst används för att få sin vilja igenom. Det är synnerligen obehagligt. Dessvärre så är det ganska vanligt. Den manipulerande lögnen sysslar ofta psykopatiskt lagda människor med.

"Lögn, manipulationens grund, är psykopatens vardagliga verktyg och den kan återanvändas utan blygsel eller skamkänsla. Blir lögnen avslöjad är alltid felet andras eller på sin höjd ett minnesfel. Följdlögn blir oftast trodd då den utsägs med all den charm och övertygelse som psykopaten har. Samvete och ånger som styr andra människor saknas ofta helt hos psykopaten, i stället används andras samvetsömhet för att styra andra mot sina egna mål och syften. Andra är verktyg för psykopatens verksamhet."

I Wikipedia kan man läsa om makthavares propaganda: "... Den som sprider propagandan avser att förändra folks bild av en fråga eller deras förväntningar på ett sätt som sammanfaller med spridarens egna mål. Ofta kopplar odemokratiska makthavare bruket av propaganda till bruket av censur – om en person eller myndighet ur mediautbudet med hjälp av censur tar bort oönskad information blir hela mediautbudet en propagandakanal för makthavaren..."

I de sociala mediernas tidevarv blir det allt svårare att komma undan med sina lögner, det är alltid någon ser och ertappar. Det ställer förstås till problem för den som har något att dölja.
Vem ljuger? Kanske att vi alla gör det ibland av olika anledningar. Det kan handla om makt på olika nivåer. Att vilja underlätta för sig själv att slippa obehag kanske. Vissa människor ljuger mer än andra. Det kan vara ett sätt att få ro, att slippa obehag. Man ska ha klart för sig att en lögn behöver inte vara det för den som uttalar den eftersom det väl kan kan representera vederbörandes sanning. Vi ser och betraktar världen utifrån vår egen vinkel. Så är det.

Visst är det lättare att betrakta världen i svart och vitt, då kan man ju välja vad man ska ta ställning till och behöver inte fundera mera sedan. Men är det inte just funderandet vi behöver. När det gäller att rädda någon som håller på och drunknar så måste man ta ställning direkt. Men annars så behövs tänkandet. Brist på eftertanke ställer till det väldigt mycket. Väldigt mycket.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om lögnen, vita lögnen, politik

Nu när alla gjort sig lustiga över Maramö...

Det har varit intressant att följa kommentarerna från allianspartiledarnas möte hemma i Annie Lööfs föräldrahem i Maramö. Allt har kommenterats. Allt verkar löjligt och meningslöst om man frå tro det som skrivits. Att 70-talet journalister var där är helt fånigt och onödigt. De fick ändå inte veta något av intresse. Allt är en enda PR-grej. Maramöträffen alltså. Ja så har det låtit mest hela dagen. Själv får jag finna mig i att vara en partimegafon för att jag är positiv, det är dels inte alltid så och dels så är det väl synnerligen fånigt att bara vara emot allting, det är inte samma sak som kritiskt granskande även om någon tror det. Man kan undra faktiskt om meningen med livet går ut på att vara negativ till allt man ser och allt andra gör. Intresseklubben noterar eventuellt.

Jag ångrade lite att jag inte tog bilen och drog till Maramö och hängde där över korvgrillen med de andra journalisterna. Jag har ägnat ett antal år av mitt yrkesliv till just såna övningar och vet att det alltid finns något i dessa mellanmänskliga möten som den som inte är med kanske har svårt att förstå. Allt är inte toppen och kanske inte blir vad man väntar sig, men varför skulle det vara det egentligen, men korn finns alltid för den nyfikne. Då hade det varit onödigt att delta, om man utgår i från att det är meningslöst. Opinionsbloggen på Expressen är kritisk. Deras chef Thomas Mattsson skriver om kontorstwittrare, ett för mig nytt men färgstarkt uttryck. Det lär hamna i samma härad som bloggbävning. Han menar att man bör vara på plats på fältet. Kloka tankar tycker jag.

Det är naturligtvis en del av spelet nu att det här mötet ska kritiseras på korsen och tvärsen. Helst i negativa förlöjligande termer. Jaja... kontorstwittrare är vi lite till mans. En del mer än andra.

Dock skriver socialdemokraten Ola en sann sak här - man ska aldrig underskatta sin motståndare. Det var Ulrica Schenström som uttryckt det på ett möte. Jag lägger till - man ska aldrig heller underskatta sin publik.
Valrörelsen har börjat och som någon uttryckte det. I alliansen har de i alla fall varandra att grilla korv med.


Läs även andra bloggares åsikter om maramö, politik, fredrik reinfeldt, annie lööf, alliansen, regeringen, centern, moderaterna

Jobbet alla vill ha – eller?

G Ä S T B L O G G

Jobbet alla vill ha – eller???

PLATSANNONS

Sökes : Kreativ och ambitiös person som vill utveckla och bygga upp ett företag i ett specifikt affärsområde. Stor frihet under ansvar! Eget budgetansvar. Egen finansiering krävs. Kunskap om marknadsföring och företagsstrategi krävs. Ingen skyldighet finns att rapportera till chef. För rätt person finns stora möjligheter till stora inkomster.

Arbetsbeskrivning: Fullständig tillgänglighet tjugofyra timmar om dygnet. Stresstålig – att tacka nej till inkommande uppdrag är ej förekommande. Du förväntas att ta fullt ansvar och tjänstgöra som personalchef emellanåt. Om något går fel förväntas Du att lösa eventuella problem. Du har ansvar för att alla eventuella lagar och regler följs – om Du mot förmodan inte gör detta står Du ansvaret mot den myndighet som Du/Företaget har felat emot. Du förväntas också ta fullt ansvar för att Företaget har rätt försäkringar, ansvarsförsäkringar och andra. Också mot Skatteverket förväntas Du att ta fullt ansvar vid eventuell skatterevision eller andra åtaganden såsom att lämna in en rätt preliminärdeklaration och fullgöra andra deklarationskyldigheter såsom moms, egenavgifter och arbetsgivaravgifter.

I fråga om personalansvar gäller lagenligt att Du tillser att lön, semster och eventuell sjuklön betalas av den intäkt som inkommer i företaget. Observera att vad gäller tjänstepension gäller likafullt att Du tillser att inbetalningar till detta sker. Vid sjukdom hos personal ankommer det Dig att skaffa ersättare för sjukfrånvarande anställd och betala för denne. Detsamma gäller om Du själv skulle bli sjuk.

Om Du själv blir sjuk kan vi dessvärre inte stå för Din eventuelle sjuklön. Du har idag 14 dagars karens innan ersättning för sjukdom kan erhållas från Försäkringskassan. Inte heller semester kan garanteras då Du förväntas vara tillgänglig nästan jämt. Vad gäller eventuell A-kassa om uppdrag ej skulle inkomma till Företaget får Du ersättning räknat på de intäkter som Du har erhållit de senaste tre åren. Vi kan inte stå för någon garanti vad gäller detta. Du är själv skyldig att tillse att Du har en Sjukpenninggrundande Inkomst (SGI). Till sist den lön som vi erbjuder Dig är helt beroende på den intäkt Du lyckas att dra in till företaget efter att alla kostnader, såsom kontor, datautrustning, telefoni, maskiner, personal, avgifter,marknadsföring, transport, post, vidareutbildning,försäkringar, skatter och eventuella räntor för banklån är betalda.

Tycker Du att det låter intressant? Varmt välkommen med Din ansökan med CV till en  ” Osäker framtid som Småföretagare i Sverige”!

Anne-Christine Carlberg,  Styrelseledamot i M, Hedvig Eleonora och f d egen företagare

Läs även andra bloggares åsikter om arbetsmarknad, platsannons, småföretagare, regeringen, Anne-Christine Carlberg, moderaterna, intressant

Jag som älskar IKEAS köttbullar...

Vilket herrans liv det blivit om detta hästkött i diverse halvfabrikat och nu också i IKEAS köttbullar. Halvfabrikat behöver man inte äta, men köttbullar på IKEA är ett av de bästa koncepten där. Små, mellan och stora tallrikar beroende på hur hungrig man är. För hela familjen alltså. Enkelt.

Att ta rulltrappan upp till restaurangen ställa sig i kön och bara följa med strömmen där. Bricka, bestick, glas, efterrätt, så förbi disken med gravad lax och äntligen framme vid disken. Kan jag få köttbullar tack. Så äter man och är nöjd och kan i spiralgång plocka med sig 5-kronorsvarorna ända ner till kassan samtidigt som man glatt samspråkar med alla. Efter betalning avslutas kanske med en 5-kronors korv...

Jag älskar IKEA. Kan inte förstå allt denna uppståndelse kring köttbullarna. Har vi någonsin hört någon som blivt sjuk av köttbullar från IKEA? Då så...

Viktigare saker än detta borde tiden ägnas åt. Visst är det upprörande att det lurats kring innehållet.

MIn egen affärside har länge varit att öppna en Köttbullerikedja utmed vägarna. Köttbullar, sås, potatis, mos, lingonsylt och mjölk och någon liten tomat och ett salladsblad kanske. That´s it... Alla blir mätta och de fettdrypande matställena utmed vägarna får stänga. Det vore en tjänst för folkhälsan...

Köttbullejakten är på gränsen till fjompig.

RÖR INTE MINA KÖTTBULLAR... men se gärna till att de är av god kvalitet.

Helst äter jag min sons hemgjorda. Men han delar inte med sig av receptet. Tyvärr...


Expressen Aftonbladet SvD SvD2 Expressen



Läs även andra bloggares åsikter om köttbullar, hästkött, ikea, dafgårds, lasagne, findus

Det finns värme i partiledarnas ansikten...

Mycket kritik har riktats kring partiledarmötet i Maramö. Inget riktigt kommer ut av detta säger man. Det är bara ett PR-jippo får vi höra i medierna. Trots detta så kallade "lurendrejeri" så är alla medier samlade i Maramö, det är presskonferenser och full uppmärksamhet. Bilder kring korvgrillning och leende partiledare kablas ut. Ett och annat utspel görs. Det är nog på alla sätt bättre än det framställs som det här mötet.

Under presskonferensen påpekar Fredrik Reinfeldt  att moderaterna inte själva ska regera utan ska göra det med tillsammans med de övriga i alliansen. Fredrik håller ett varmt och inlevelsefullt anförande i logen hemma i Annie Lööfs föräldrahem. De visar nu tillsammans att de kommer att jobba ihop. Alla åker runt och lyssnar och tar till sig. Björklund använder begreppet folks oro som en specifik punkt. Det vore kul om man kunde få höra om nöjda människor också. Alla är inte oroliga hela tiden, tros allt. Mitt tips - plocka fram de goda sidorna i det ni hör också.

Nya arbetsgrupper med ministrar som ledande i dessa kommer att tillsättas. Det är inget nytt kanske men hur ska man annars göra? Det intressanta är inte vad som sägs nu utan hur det sägs. Det var länge sedan vi såg en sådan värme och energi i Fredrik Reinfeldt. Det gläder mig mycket. Det är inte utan att man kan fundera över lantluftens goda påverkan på människan. Det sitter inte så mycket i väggarna hemma i Annies föräldrahem som det gör i Riksdagens korridorer. Det är bra att bryta vanor och miljöer.

Annie Lööf är en bra politiker, många är de som vill få henne bort från pidestalen nu. Hoppas att de inte lyckas med det. Anybodys place sätter ord på mina tankar. Som man brukar säga - You go girl... Och då är det Annie som menas.

Nu känns det som om alliansen är på gång... i alla fall på ett övergripande plan.

Löfven med flera får växla upp lite om de ska hänga med.


Lyssna på anförandet här. eller kolla här

Paul Ronge sågar hela föreställningen.

AB GP Lena M

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Maramö. fredrik reinfeldt, annie lööf, regeringen, alliansen, val2014, moderaterna

Annie Lööf bryter mot etiketten...

Förtroendet för statsminister Reinfeldt är större än någonsin om man får tro på siffrorna. Om man bortser från skandalrubrikerna och alla som är emot allting så är det på det stora hela rätt bra alltså. Man kan inte förvånas så mycket egentligen. Det finns en stabilitet i Reinfeldt som trots allt tal om motsatsen skiner igenom. Det må vara hur det vill bakom kulisserna, det är egentligen inte så viktigt. Som statsminister har man en roll som innebär att visa just en stabil framsida. Med tanke på att förtroendesiffrorna ökar så fungerar uppenbarligen konceptet statsminister Reinfeldt. Hur görna många än vill få fram motsatsen.

Annie Lööf bjöd in partiledarna till sitt föräldrahem i Maramö. Mycket har skrivits om detta möte och man vill gärna nedvärdera det till ett ickemöte. Tyvärr så gör även vissa ledande personer i alliansen det. Lite tragiskt på nåt sätt. Alliansen har haft ett syfte och att bara trampa på det som varit bara för att opinionssiffrorna ser lite dystra ut just nu är en kass stil.

Att träffas på ovanliga platser kan ha en välgörande effekt på alla då de givna förutsättningarna för upprätthållande av positioner bryts. Bor man hemma hos någon kan en för hård eller för mjuk säng bli ingången till ett samtal om andra viktiga saker. Lena Mellin är lite konstrukiv i sin krönika och uppmanar partiledarna till att skaka loss.  I övrigt är det mest gnäll i pressen. Trist.

Samtidigt är det som justitieminister Ask uttryckte det vid något tillfälle. Regeringen och partiledarna möts hela tiden både på regelbunden och oregelbunden basis. Man kanske ska se Maramömötet som ett avbrott från det vanliga. Om inte annat är det kul för orten med all uppmärksamhet dessa dagar.

Varför alla håller på och dissar Annie Lööf begriper jag inte. Men det gjorde man med Maud Olofsson också. Finns det kvinnoförakt inlagt i detta? Eller att vara ung och kvinna? Ingen tror väl ändå att ett parti står och faller med EN enda person? Det gäller alla partier.

Även Löfven kritiserar och säger att han aldrig skulle dra in sin privata sfär i politiken så här. Det är inte heller aktuellt med samarbetsmöten med MP och V. Samarbeten är svårt.


Eller är stora anledningen till att mötet kritiseras för att initiativet kommer från fel person? Annie Lööf är yngst, tjej och har ett litet parti. Vem är hon att ta ton? Hon bryter mot etiketten... Ingen kan riktigt ta det. Jag säger bara Heja Annie...

Det blir intressant det här. Antingen så blir det bättre än någon kan ana eller så lyckas etablissemanget tysta Annie Lööf. Det lär vi få se.

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, maramö, annie lööf, fredrik reinfeldt, alliansen, partiledarmöte, regeringen

Jobba och dö...

Fredrik Virtanen skrev en krönika om det här med att jobba är jobbigt och att vissa jobbar livet ur sig medan andra inte har några jobb alls. Man skulle kunna läsa hans betraktelse lite bildligt och det gjorde jag och många med mig. Andra tycks ha läst den mer bokstavligt och sablar ned texten och dess innehåll fullständigt. Centerpartisten Federley hänger på om vikten av arbete som förutsättning för allt det andra.

Det är en konstig ordning att det finns de som har mer jobb än de mäktar med och andra som vill jobba men inte har något att göra. Hur mycket de än söker och anstränger sig så får de inget jobb.  Vi talar om kvalificerade människor som har mycket att tillföra både arbetsplatser och samhäller. Varför det blir så kan bero på en mängd olika saker och oftast handlar det mer om situationen mer än personen. Det här har många svårt att förstå. Det är enklast att tolka livet utifrån att det är något fel på personen som råkar illa ut eller inte lyckas av någon anledning. Det är också enklast att tolka livet utifrån det man själv vet och sin egen situation.
Förvisso jobbades det mer förr. Vi gick i skolan på lördagarna och affärerna hade öppet på helgdagar med undantag för Långfredagen.

Det är lätt att bli trött på alla dessa "lyckade" människor mitt i livet som kaxigt tror att de vet allt. De flesta av oss som är lite äldre har varit likadana. Det är först nu som man förstår det. Inte när man var mitt uppe i det hela, då var det bara autostrada framå och inga motigheter. Det finns en instrumentell syn på livet som om det vore en enda sekvens. Sen finns det andra dimensioner också och det är bara att beklaga att så många inte fått tillgång till dem utan fortfarande dömer iskallt utifrån Vi och De andra.

En dag kommer då de själva sitter där och undrar vad som hände. Det är i alla fall en ska vi har gemensamt som människor. De flesta får livserfarenheter att lägga till livet och i bästa fall så lägger man dessa till sina gamla kunskaper. Det handlar om tro och vila, kaos och förflyttning. Att ta ett steg vidare. I det som kallas livet.

För den intresserade - om attributionsteorin i powerpointformat. Om hur vi görna tycker att den som halkar är klumpig och ger personen skulden i stället för att se att det låg ett bananskal där och förstå att det var situationen som gjorde att vederbörande föll.

Jag tycker att Virtanen har något att säga... om livet som sådant. Det finns all anledning att fundera i dessa banor.  Var och en har sin tolkning av världen och det är inte självklart att den ena har tolkningsföreträde här. Jag talar nu inte om medborgarlöner och 6-dagarsvecka, utan funderar mer över hur det faktiskt är. Och ja - man får gnälla lite.

Kejsaren är naken och att vara den som ser det...

De flesta känner till sagan om Kejsarens nya kläder. Som alltid i gamla sagor finns det en liten extra tanke, sensmoral, man ska lära sig nåt. I den här sagan handlar det om att kläder till Kejsaren sys med osynlig tråd. Alla ser att det inte blir några plagg men alla håller tyst. Utom den lille aningslösa pojken. Man kan fundera på vad som skulle hända med honom idag, eller om han vore vuxen. Det vore uteslutning ur gemenskapen direkt. Utmanöverering med samma finess som gruppen använde när de såg Kejsaren utan kläder.  Tystnaden. Då slipper man själv bli ansatt. Alla vet vilket obehag det är när vreden riktas emot en själv. Ibland kan jag tycka att just det är höjden av ynklighet. Men å andra sidan så åker jag själv på en smäll då och då på grund av att jag har modet eller ska vi kalla det dumheten att tala om vad jag ser eller inte ser. När logiken haltar är det dock svårt att hålla tyst. När man ser att vägen kröks och kartan visar på rakt fram och är den som ska gälla är det svårt att vara tyst. Även när man borde. Vissa tycker att det är modigt att säga ifrån eller våga säga till, fler borde göra det säger dem. Men de backar sällan upp sen när det börjar vina om öronen på den som hade just modet eller dumheten.

Förundrad är väl ordet som kommer över en när man ser den nakne Kejsaren springa omkring och låtsas att allt är toppen, finns inga problem och finns det några så skuffas de undan så att de inte syns. Han har inte en tråd på kroppen och frågan är om han inser det själv. Tiden går och alla står runt omkring och vinkar och ler bara. Naken skrider Kejsaren fram, rak i ryggen och stolt som en tupp. Ingen bryr sig om att det är på väg att gå åt pipan . Vägen till helvetet är fullständigt uppenbar för alla klart tänkande männniskor. Rakt utför utan annat skyddsräcke än tystnaden från omgivningen. För så länge ingen säger något så slipper de bli inblandade i något jobbigt, i alla fall direkt och världen är lugn och fin en vecka till. Dock så är det ett bedrägligt gastkramande lugn.

Så kommer plötsligt pojken och säger - men du har ju inga kläder... Han tar en risk förstås, utan att kanske riktigt förstå. Två saker kan hända. Antingen så släpper det i gruppen och alla vågar ta ton och hålla med eller så utmanövreras pojken så att allt återgår till sin vanliga lunk. Kejsaren fortsätter sin nakna vandring och alla håller med. Tills nästa person stiger fram och säger - Kejsaren har inga kläder... Det händer då och då.

Känner ni igen er?  Vad kan man göra åt det?


intressant






Läs även andra bloggares åsikter om Kejsarens nya kläder, mod, dumdistrighet, gruppdynamik, mod

Professor Lawrence Lessig om Aaron Swartz...

Alla som är intresserade av den digitala världen och dess möjligheter och dagens motstånd mot detta bör lyssna på föreläsningen av Lawrence Lessig. Ni finner länken nedan..

Det finns anledning att fundera några steg till hur det fungerar och inte bara fastna i fildelning som stöld. För närvarande råder det krig mellan det gamla och det nya. Det är så dramatiskt så att unga männskor till och med tar sitt liv. Som den kände internetaktivisten Aaron Swartz gjorde, enbart 26 år gammal gav han upp sin kamp mot juristerna. Det är sorgligt.En ung begåvad kille som kunde gjort mycket för oss alla i en framtid. Vi talar om att vi behöver tekniska begåvningar men vill kväsa dem när de förändrar tillvaron för det traditonella. Hur ska vi få ihop dessa världar? Det är en riktig framtidsutmaning. Hur passar Copyrightlagarna in i det moderna samhället? Exempelvis. Internet utmanar många gamla kontrollstationer.


Professor Lawrence Lessig talar om Aaron i denna intressanta föreläsning - ta er tid att lyssna.

Idag ber Piratpartiets partiledare Anna Troberg jurister om hjälp för att reda ut begreppen och konsekvenserna för enskilda i partiet med anledning av det hotande brev de erhållit från Rättighetsalliansen. Anna är noga med att försöka hålla sitt vilda parti i schack nu. Det brev de fått kan lätt få många att tappa koncepterna och kasta sig ut i diverse anklagelser och andra mindre lyckade insatser. Det är allvar nu. Det är  kvalificerad hjälp som behövs.

Läs Annas blogg här - där kan man också läsa brevet som Piratpartiet fått.

Var finns pengarna  i framtiden. Ringsignalerna?

Rob Reid: The $8 billion iPod

Det ska bli mycket intressant att följa denna process framöver.



Jag gillar Creative Commons...

(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om Lessig, Aaron Swartz, Piratpartiet, Rättighetsalliansen, politik, regeringen, moderaterna, internet

Rättighetsalliansen är på gång igen...

The Pirate Bayrättegången var en av de mer surrealistiska upplevelser jag haft i mitt liv. Två världar möttes men ändå inte. De förstod inte varandra på en enda punkt. Men den ena hade makten och vann över den andre. Den historien känner väl de flesta till.

Piratpartiet valde senare att erhålla internet till TPB och det har inte gillats något vidare av Antipiratbyrån med flera, de kallas numera Rättighetsalliansen. De fick möjligheten att agera rättssamhälle på egna meriter och idag har de slagit till med ett hotbrev mot Piratpartiet och en del andra. Kapa linan mot TPB eller ni åker i fängelse. Lite förenklat uttryckt. Om det här kan fungera i förlängningen kan jag inte bedöma. Men nog är det lite obehagligt ändå. Det är inte polisen eller samhällsapparaten som knackar på utan det är ett antal företag som gör det under samlingsnamnet Rättighetsalliansen. Deras brev far nu runt på internet.

Anna Troberg, Piratpartiets ledare skriver i sin blogg att hon väl aldrig trott att hon skulle åka i fängelse för sitt politiska engagemang och hon har redan börjat tala med sin sambo hur de skulle fixa till sitt liv om det blir så.

Det här tilltaget kan sluta precis hur som helst.

Rent av kan det vara ett uppsving för Piratpartiet inför EU-valet. Det har alla ingredienser menar Mattias L, fildelning, demokrati, subsidiaritet, myndighetsmissbruk, antiamerikanism.  Ny medlem blev Deeped direkt.

Cybernormer funderar över juridiken

USA-bloggen  IDG Christian Engström  Nikke Copyriot

Jag är mest förvirrad... Tänker att den där sammansvurna underhållningsindustrin på något sätt alltid har velat stoppa den tekniska utvecklingen allt sedan det självspelande pianot.  Tyvärr så kanske man måste vara lite rädd för dem som Emma skriver i sin omfattande bloggpost. Jag har iofs inget att dölja eftersom jag inte anser att man ska begå handlingar mot lagen men principen om ett öppet internet och ett större utvecklingsjobb för att få fram relevanta intäktsströmmar för en industri som ändå tjänar mer än någonsin tycker jag är en enkel önskan.  Sen borde lagarna om upphovsrätt ses över. De är inte moderna precis.

Jag gillar det här - Creative Commons.

Om matte var ett språk...

En vän berättade att i en mattekurs på KTH var det 40 deltagare, 20 kom från Kina, 17 var från invandrade familjer och 2 var svenskfödda. Det är ett exempel som ställer frågan - varför? Hur kommer det sig att det är så få som är intresserade av matematik? Det finns säkert många förklaringar. En kan vara att det pluggas för lite matematik. Det kan vara så men det är inte den enda förklaringen. Vi kan inte bortse ifrån att vissa är mer talangfulla vad gäller matte än andra. Dessutom finns myten kring matematik som så väldigt svårt.

I familjen har vi en ung man som vid två och ett halvt års ålder knäckte mulitplikationsnöten. Han satt på golvet och räknade med muffinsformen, den där som har 3 x 4 utrymmen att hälla smeten i. Plötsligt så satt det bara där. Sen dess har han haft det lätt för matematiken och behöver egentligen större utmaningar än skolan kan erbjuda. Ett annat exempel är killen som inte kunde räkna överhuvudtaget förrän han i vuxen ålder började intressera sig för matlagning. Då plötsligt fick matematiken ett innehåll. Man måste mäta och väga och beräkna. Ellen Key var kritisk till det som hon kallade förkvävande skolsystemet och kallade det "Själamorden i skolorna". Hennes bok Barnets Århundrade är intressant läsning för alla som är intresserade av skolan och redan då talades det om barns eller människors olika inlärningssätt vilket på senare år ofta tagits upp i mer populärvetenskapliga sammanhang. Utbildningsgurun Sir Ken Robinson kan var och en som är intresserad av utbildning ta och lyssna på via www.ted.com. Han påvisar hur inlärning går till idag då det inte är som det var då. Mycket har hänt och det är inte längre självklart att varje individ tar till sig kunskap på samma sätt. Variationerna är många och därför borde det vara självklart att undervisningen behöver individualiseras.

Jag är inte själv något mattesnille precis men jag har sett lärare på universitetet dansa fram över tavlan och nästan sjunga fram matematiken och förstått att det här är en konst, ett språk. Förtjusningen över ekvationer och parenteser och x och y har varit så uppenbar. Hela kroppen var ett enda stort matematiskt tal fyllt av glädje. Tänk om fler skulle känna så för matte. Det vore fantastiskt. Med exemplet i början av artikeln här så inser man att så är det inte här i Sverige. Någonstans har svenska barn tappat bort språket matematik. Det är klart om man inte direkt känner av sången i matematiken är det nödvändigt att man får fram förståelsen för vardagsnyttan av den. Det vore bra om det fanns en vision för framtidens skola och framförallt vad det är vi tycker att den ska ge och varför... Sir Ken Robinson, jag säger det igen. Kolla och lyssna på honom. Saker har förändrats och det måste med i de olika satsningarna framåt.

Matte är ett språk - men det presenteras inte alltid så.


Det var intressant att se två syner ställas mot varandra som i artiklarna i SvD
Elever måste plugga mer matte och Modernt liv kräver inte så mycket matte


Lite bloggtankar: Nej men lärarna behöver plugga mer matte, Behöver mattekmmissionen KTHs rektor, Bättre matematikundervisning


Läs även andra bloggares åsikter om politik, matematik, undervisning, moderaterna, regeringen, skolan.

När är man mitt i livet egentligen...

Dagens åldersindelade samhälle ställer till problem för många ty man är alltid på fel ställe. Antingen är man ung och saknar erfarenhet av det mesta eler så är man för gammal och ska finna sig i att inte vara aktuell för tankearbete. Jag minns min gamla svärfar som satt vid köksbordet och tyckte att livet var ett elände när han själv plötsligt efter att ha jobbat på SAS i alla sina år och krönt karriären med framgångsrika utlandspositioner var tvungen att inse att han var förbrukad. Erbjuden att gå ner i arbetstid eller ta en pension vid 58+. Då var man själv ung och begrep ingenting av detta, undrade varför gubben var så vresig bara. Idag är det lättare att förstå hur han måste känt sig. Att från ett glamoröst liv plötsligt se sig som den som byggde på sommarstugan var nog tungt. Jag minns väl hur han stod på verandan och skrek HÅLL TYST år grannens ständigt skällande hund. Han mådde pest...

Monika Olin Wikman och Berit Rollén  har båda bakgrunder och CV som borde göra många gröna av avund. I en artikel i Dagens Samhälle (nr 6:2013) beskriver de båda sin upplevelse av den situation jag just nu själv befinner mig i. Inte utan att det känns mycket märkligt. De har varit Landstingsdirektörer, höga chefer på olika ställen men en dag tog det liksom bara slut. Några år före den allmänna pensionsåldern.

Berit Rollén beskriver det som förfärligt, "identitetsförlusten var väldigt stark". Monika Olin berättar om hur hon från den ena dagen till den andra plötsligt 57 år gammal mitt på dagen kunde gå och fika med pensionärerna som hon inte kände sig helt bekväm med.

Fredrik Reinfeldt talar om att vi måste jobba längre upp i åldrarna ty vi har inte råd med pensionerna till våra barn annars. allt färre jobbar ch det ska räcka till så många fler. Numera lever folk dessutom längre, så 65 år är inte något bra mått på pensionsåldern längre. Den bör vara högre och man tittar på att förskjuta den framåt. Det låter logiskt på alla sätt, men det finns en hake här och det är vad man ska göra mellan från 55+ fram till 75. Alla kan inte jobba så länge av olika skäl medan vissa både kan och vill. Det är dock inte självklart att det fungerar om man vill ha en anställning alltså. Att det är så här leder till att allt fler som är äldre stannar kvar på arbetsplatsen just för rädslan att bli utan jobb.

Starta eget kan alla göra, men ska man behöva göra det? Det tar några år att komma igång oftast. Yngre blir man inte.

Jag tycker att det här är ett viktigt problem att föra fram i ljuset och jag tycker absolut att man ska kunna få jobba så länge man vill utan att systemen sätter käppar i hjulet för vare sig arbetsgivare eller den som är anställd. Men att den här formen av diskriminering finns är det inget snack om och det beror inte på de som är äldre. Inte ens de politiska partiorganisationer som talar sig varma om behovet av att jobba långt upp i åldrarna ser på äldre arbetskraft som ett alternativ. Inte heller i offentlig sektor är det någon fördel. De flesta talar om föryngring på sina arbetsplatser. Men föryngring ger inte med självklarhet den förändring som många  talar om. Det är mer nödvändighet att se till personligheten man söker. Det finns väl så många yngre stofiler som inte alls söker någon förändring utan vill ha det som det alltid varit.

Idag känner jag en viss ilska över hur det förhåller sig på arbetsmarknaden och tänker att jag ska ta ut min pension tidigt medan det fortfarande går och ta smällen att det blir lite knapert framöver. Det är åtminstone pengar jag själv jobbat in. Och när det känns som mörkast så skickar en av mina vänner följande länk till mig. Varför 50+ kan vara den bästa åldern att starta som entreprenör. Den innehåller ett antal argument som var och en borde vara goda argument för vilken arbetsgivare som helst att anställa äldre arbetskraft också. jag gjorde en snabböversättning av punkterna i artikeln nedan.

1. Du vet vem du är och vad du är bra på.

2. Du vet vad du gillar och blir passionerad av.

3. Du har 25 års erfarnenheter och kunskaper att använda. Du har bra utbildning och god hälsa.

4. Du känner ansvar och har drivet som behövs. Ger inte upp.

5. Du har en utvecklad social förmåga och är van att använda datorer (du var med och uppfann dem)

6. Du har ett starkt nätverk som du bygg upp genom åren och du kan bygga strategiska allianser av dessa.

7. Du har självförtroendet att omge dig med människor som kan mer än du själv på vissa områden. Du söker hjälp när det behövs. 

8. Du är van att utmana gamla invanda mönster. Det har du gjort under hela din yrkeskarriär.

Vad väntar ni på arbetsgivare?

Sista ordet är inte sagt ännu här frn min pulpet. Men det finns en slags beröringsskräck mellan olika åldrar här i landet. Den blandning av åldrar och erfarneheter som skulle kunna utgöra en bra grogrund för verkligt bra samhällsutveckling försvåras på grund av detta.

Rapport från 2001 - om åldersdiskriminering - har det hänt så mycket?
Åldersdiskriminering ett slöseri med resurser - DN

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om arbetsmarknad, åldersdiskriminering, politik, moderaterna, regeringen, alliansen

Politiker hoppar av sina uppdrag...

I morse hoppade jag i sängen när det på radion berättas att det är 200 kommunpolitiker som lämnat sina uppdrag. Halva valperioden har gått. Det ser olika ut i olika kommuner. En av dem som hoppat av säger att han gjorde det för barnens skull. Han hann inte med. Det är ett högst relevant skäl. Så gjorde jag själv på 80-talet när jag insåg att mina barn behövde mig mer än politiken. Detta för att senare försöka få vara med i politiken igen. Det är nästan omöjligt om du inte är gillad av rätt personer, det är trångt på taburetterna och ingen släpper sina arvoden. För höga arvoden ger alltför stora inlåsningseffekter och rotationen på politiker är för liten.

Ingen talar om detta utan man ska vara tyst och fin och vänta på sin tur. Stå still i kön medan man ser andra springa före. Det fungerar inte så för den engagerade. Man tar andra vägar. Det i sin tur är förödande för demokratin och undra på att många tröttnar. Det kan också vara förödande för den enskilde som plötsligt inser att det inte finns något att engagera sig i...

Det är självklart att det händer saker i ens liv hela tiden. Man kan bli sjuk, man flyttar, jobbet börjar kräva mer man har kanske andra åtaganden som också tar tid. Men detta är inte den enda anledningen till att folk slutar med politik. Partier av alla slag har något att fundera över här...

Det har också visat sig att det är de unga som lämnar. Det kanske inte är så konstigt. Politik tar tid och är tålamodskrävande. Väl utbildade unga människor vill inte vänta - de vill att allt ska ske nu. Tyvärr så går det inte alltid till på det viset. Det i sin tur kan vara en anledning till att det inte skadar att ha några år på nacken när man ger sig in de högre beslutande organen i samhället. Det blir för trist.

Upprörda människor har större värde än de lugna skriver Nicklas Lundblad. Kanske att det vore lite hälsosamt för politiken om det tilläts lite mer upprördhet inom politiken också. Att människor släpps fram även om de inte är helt strömlinjeformade.


SR Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om politik, politikeravhopp

Om Bloggen MMK...

Jag valde namnet MinaModerataKarameller - MMK för att jag tyckte att ger en bra bredd och möjlighet att vända på frågeställningar på olika sätt.

En karamell kan vara söt, sur, salt, hård, mjuk, seg, färgglad, syrlig, sockerfri, kladdig - ja en karamell är överraskande på många sätt. Och alla tycker inte om alla sorter.

Mina karameller är väldigt mångsidiga, och framför allt vardagsnära. Tanken är inte att vara politisk expert och bjuda på djupa analyser, istället handlar det om vardagstankar kring politiska spörsmål. Jag gillar att ta tankar en meter längre, bortom det som syns direkt. Gärna på tvärsen och så gillar jag att retas lite, med alla och envar ;-). Jag är beteendevetare i grunden och funderar väldigt mycket på de frågorna. Hur fungerar människor ihop?

Egentligen borde kanske den här bloggen heta JAG TYCKER... och det helt osorterat och inte alltid medhållande med partilinjen. Men alltid med engagemang.

Det bör påpekas att det här är min egen godispåse och att jag inte representerar moderaterna på annat sätt just i detta forum än att jag aktivt delar och arbetar för moderaternas värderingar och utgångspunkten är mitt sätt att vara moderat.

Publicering görs med journalistiskt syfte i enlighet med SFS 1998:204


Att vara moderat
personligen känner jag igen mig i alla dessa beskrivningar nedan, utom möjligen det där med material i en kärnreaktor då, men man vet aldrig vart utvecklingen tar vägen...


moderat

1 måttfull, skälig
2 som rör moderata samlingspartiet; konservativ
3 medlem el. anhängare av moderata samlingspartiet, svenskt konservativt partimoderationmåtta, sansmoderato (ital., mus), måttligt tempomoderator

1 material i en kärnreaktor som bromsar snabba neutroner
2 ordförande vid paneldebatter o.d

(Bonniers Svenska Ordbok, 1994)

Veckans tema - matsnusket...

En reflektion man kan göra är att nyheterna som dras upp är lite av samma art, det går liksom i vågor kring vad som är inne. Alla förfäras och dras med. Ett spår leder vidare till nästa i samma härad. Det blir en bra story helt enkelt och varje tidning måste ha en egen för att locka läsare. Just för tillfället handlar det om matsnusk och frågan om innehåll i den färdiglagade maten. Hästar i den djupfrysta Lasagnen exempelvis, vad är det i fiskpinnarna? Matfusket tas upp på EU-nivå. De färgglada förpackningarna visar upp ett helt annat innehåll än vad som verkligen finns i kartongen. Hela förra veckan handlade om hästkött och om vi kan äta det. En annan vinkel på temat är att en kaffemaskin körts på vatten från värmeelementet. Väldigt fräscht (NOT). Maken säger dock att det inte är så farligt, men dt låter äckligt.

Dagens matsnusk är bajsbakterier i hamburgare. Låter förbaskat otrevligt men tydligen så är det så att hamburgare med såna bakterier har serverats på restauranger runt om i landet. Man kan bli otroligt sjuk av detta. Tur att man sällan äter på såna ställen. Det kommer nu att gå från sällan till aldrig för min del även om jag oftast är inne på principen att lite skit rensar magen.

Det hela får mig att tänka på Lasse Åbergs film där hönsfoder lanserades som bantningsmedel. Verkligheten överträffar som oftast dikten.

Kan inte låta bli att påverkas av detta varje gång och funderar på att gräva upp tomten och satsa på mina egna odlingar. Då har man i alla fall lite kontroll på vad man får i sig. Kanske... Eller så får man ge upp.

Bortsett från de mer eller mindre fantastiska historier vi får oss till livs så finns det i alla fall en viktig grej att tänka på när det gäller hantering av mat som vi alla kan göra något åt och det är renligheten. Som att tvätta händerna.

Här får ni lite tips - möjligen extremt men värt att tänka på. Att bara låta händerna dras genom vattenstrålen räcker inte.



Expressen AB

Läs även andra bloggares åsikter om livsmedelsbranschen, matsnusk, matfusk. politik

Visst kan det vara bra med regler...

Regler ger en fingervisning till vad som gäller. Men de är inte alltid praktiska. Ibland tar de det mest märkliga uttryck. Som när jag som numera är mormor till tonåringar måste visa legitimation när jag har köpt cider på ICA. Det gäller när man skannar in sina varor - systemet säger nämligen till. Kan jag få se legitimation säger kassören. Jaha - varför det? Du har köpt cider. Que? Jag är tre gånger myndighetsåldern trots allt. Ska jag känna mig smickrad kanske för att jag ser så ung så att man kräver legitimation. Inte ens på systembolaget sker det längre. Jag blir mest förbannad faktiskt. För det är så oerhört korkat tänkt.

I Göteborgposten kan man läsa att en pappa förvägrades att köpa en Trisslott för att han hade sin 7-åring med sig. Han antogs kunna langa lotten till sin son. Hallå! Vi har våra regler och visst ska de följas. Man förstår personalen som kan få kicken om de inte följer den ordning som är bestämd.

"Ica Maxi i Mölndal har, som alla andra Svenska spels återförsäljare, tydliga riktlinjer om att de inte får sälja lotter till vuxna om man misstänker att de ska ge dem till en underårig."

En man i vuxen ålder fick inte köpa cigaretter för att han inte hade legitimation med sig. Vad jag vet så är vi myndiga vid 20 års ålder i det här landet. Vi får rösta på politiska partier, vi får ta körkort, vi får handla alkohol på systemet och en del annat. Men handla vad vi vill i livsmedelsbutiken får vi inte göra.

"Tobak, receptfria läkemedel, skraplotter, 

samtliga spel från ATG & Svenska Spel" 

Nu kan man inte ge sig på personalen för att de följer utsatta regler, det måste de göra annars förlorar de jobbet. Men man kan ifrågasätta reglerna. Det bör vi göra. Ungarna röker och super och knarkar och är ute och dräller på nätterna som aldrig förr. Det kommer vi inte åt av någon anledning. Att sätta dit vanliga människor med ett regelverk  är lättare. Säkerligen kan man och gör säkert ocks plocka ut statistik på hur många som felaktigt försökt köpa ut något utanför reglerna. Då kan man mäta hur effektiva reglerna ändå är.

Dags att protestera mot överförmynderiet - det blirså otroligt dumt ibland... På ICA kontrolleras de vuxna medan ungarna härjar runt i parkeringshuset och knarkar i hissarna och super och slår sönder varandra och inredningen. Det är cyniskt... (jag var en aningens dramatisk här men det behövs för kontrasternas skull)

GP Expressen


Läs även andra bloggares åsikter om regler, förbud, politik

Gruppen som fenomen...

De flesta av oss ingår i grupper. Det kan vara kompisgänget, föreningen, familjen, släkten eller projektgruppen på jobbet. Ibland uppstår det fnurror på tråden. Det är inte så konstigt, människor är olika och har olika syften och mål med sitt deltagande.

Ledarskapsfrågor är viktiga och det finns anledning att diskutera dem på olika ledder. Jag brukar som konsult försöka reda ut ett och annat. Ibland hjälper det och ibland så har det gått så långt att det inte går att förändra. Som vilsna äktenskap, ibland är den enda möjligheten att gå skilda vägar och det är också en möjighet som man gemensamt kan prata sig fram till. 

Vissa människor har ledartalanger men de allra flesta av oss behöver träna och skaffa erfarenhet. Det gäller dock som ledare att förstå och acceptera att konflikter uppstår människor emellan, av olika anledningar. Ibland handlar det om ledarskapet i sig. Men lika ofta mellan personer som inte kan kommunicera med varandra. Kan man abstrahera och försöka lyfta problem från person till sak så brukar det underlätta. Alla har inte den förmågan dessvärre och det är ofta i de grupperna som problem uppstår. Det handlar inte om sa jag-sa du-sa jag... I dessa konflikt situationer kan mobbning lätt uppstå. Syndabocken får plats som lösning, det är en lurig väg. För konflikterna finns kvar. Lugnet är bara tillfälligt.

Mobbning på jobbet... Ledarskapsproblem...

Förmodligen har det alltid funnits mobbning på jobbet och för det mesta handlar det om att hantera sin situation. Att människor är elaka och missunsamma kommer vi tyvärr inte ifrån. Det är verkligen inte självklart att det är någon som inte klarar sitt jobb som blir mobbad, det kan mycker väl vara tvärtom - att man blir mobbad för att man är duktig. 

Tyvärr är det så att mobbning på arbetplatsen mycket sällan har med arbetsuppgifter att göra, snarare har det med allmän missunsamhet att göra, eller att någon som själv är missnöjd av någon anledning ägnar sin tid åt att vara taskig mot andra. Människor är djävliga mot varandra helt enkelt. Svenskt Näringsliv menar att det är de som inte klarar sitt jobb som känner sig utfrysta - jag tror att det är en grov förenkling av problematiken.
Vid ett tillfälle var jag personligen rejält utsatt. Av en annan kvinna. En sådan person som satt och snackade medan jag hade föredragningar, viskade med andra, vände sig bort när jag kom, suckade varje gång jag talade mm. På det där riktigt otroliga sättet. Ingen tyckte om henne men alla gillade mig. Vilket i sin tur gjorde det svårare och otrevligheterna blev värre och värre.

Det gick till slut så långt att hon anordnade ett utbildningstillfälle där vi i gruppen skulle jobba fram hur bra vi samarbetade med hjälp av ett dataprogram. Min grupp fick det bästa resultatet som konsulten någonsin hade upplevt, och gruppen med kvinnan som ansåg att jag hade samarbetssvårigheter fick istället väldigt låga poäng vilket tydde på omfattande samarbetsproblem. Detta blev förstås katastrof och reglerna ändrades snabbt så att det inte var så att man skulle mäta så att det blev till min grupps fördel. Pinsamt värre. Vi blev aldrig vänner, men det här var ett stort företag så jag flyttade helt enkelt på mig och fick ett bättre jobb och trevliga arbetskamrater. Hon fortsatte att sura men fick ta ut det på någon annan än mig.

Det är verkligen viktigt för en själv att inte ta all skit utan ta kommandot över situationen även om det leder till att man byter jobb. Inom psykologin använder man begreppet "cooping", personliga strategier för att hantera olika situationer.
Den som anser att facket eller arbetsgivaren skall hjälpa till drar ofta det kortaste strået. Tyvärr så är den inlärda hjälplösheten väldigt vanlig och man lägger gärna ansvaret utanför sig själv och väntar på att någon annan ska ta första steget. Ja, man kanske till och med är helt tyst för att man tycker att chefen borde märka. Det fungerar inte så tyvärr, alla står sig själva närmast.

Det gäller att styrka sig själv och komma ihåg att man kanse inte alltid är bäst men heller inte sämst. Det kan vara så enkelt som att man är på fel plats vid fel tillfälle.
Mobbning beror ofta på dålig ledning och organisation, en bra chef/ledare ska se sina medarbetare och veta när gränser ska dras både för den som arbetar för mycket och för den som drar benen efter sig. Fördela arbetet som det heter. Tyvärr är det inte så gott om bra chefer/ledare. Det är där man skulle kunna börja och göra en hel del mot mobbningen. Men den som känner sig mobbad ska inte sitta och vänta på underverk utan måste ta itu med situationen själv..."

Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, utsatthet, gruppdynamik, ledarskap,

Syndabocken är bara en tillfällig lösning...

Det är alltid intressant att studera processer i olika grupper. En grupp går som bekant igenom olika faser och det förändras över tid. Från början är alla lite avvaktande men mest glada och på något sätt har vi överseende med varandras olikheter, ser dem som fördelar. Vilket egentligen borde vara det optimala även i fortsättningen. En grupp som bygger på gemensam tolerans mot varandra alltså, som ser fördelarna med detta och använder den gemensamma nyttan för att nå mål. Men så enkelt är det inte, tyvärr. Det handlar oftast om tolkningsföreträden. Vem som ska få uttala sig i olika frågor, vem som ska få bestämma. I grupper med välutbildade människor som är vana att jobba i projekt där alla vet att man har olika kompetenser och respekterar det kan det flyta på ganska bra, man har ett mål att nå. Men det är oftast i professionella sammanhnag det är så.

Sen finns det andra mer traditionella grupper där hierarikerna är viktiga. Är du med i en sådan grupp ska du inte ifrågasätta för mycket för då åker du ut. Det måste vara rätt person som uttalar sig. Även de mest uppenbara dumheterna vill man helst stoppa under mattan. Har någon gjort fel ska det inte påpekas, då blir det störningar i gruppen. Ingen vill vara dum och ingen vill bli inblandad.

Vad gör man då med den person som ser problem och uttrycker dem med meningen att alla kan lära av det som sker så att misstag inte fortsätter att begås. Enkelt man utser personen i fråga till syndabock. Alla går samman mer eller mindre tydligt och lägger skulden på en enskild person. 

Alla vet att problemen som påpekats finns men ingen vill ta upp dem för någon kan bli skyldig och ingen vill ha bråk. Istället för att försöka göra något åt saken utser man en person som får bli ansvarig för allt. Syndabocken får ensam bära det hela och blir anledningen till och får skulden för all oro. Då blir det tillfälligt lugnt och skönt och så fortsätter gruppens omnipotens vidare tills någon ny konflikt uppstår. Det gör det alltid eftersom de ursprungliga problemen inte är lösta, bara stoppade under mattan. Poppar det upp igen så löser man detta med att utse en ny syndabock. Och så går det runt runt och tar aldrig slut. Alla grupper vill ha ro men de vill eller vågar inte alltid göra något radikalt för att verkligen få det. Oron består men syndabockarna byts ut. Tycker man att man blir behandlad som en syndabock så är det nog också så. Ingen kommer dock att tillstå det. Detta är dessvärre en inte helt ovanlig situation. Det handlar ofta om makt.

Blir man eller känner sig utsatt ska man hålla sig undan och ta det hela med ro. Om det går. Man ska dock försöka låta bli att fastna. Grupper har en förmåga att förändras och att man var på fel plats igår betyder inte att man behöver vara det i morgon. 

Läs denna mycket intressanta artikel om Syndabocken i civilisationens ursprung. Tänkvärt på många sätt.

Om vi nu vet att det är så här varför fortstätter vi att acceptera det? Det är en spännande fråga.

Läs även andra bloggares åsikter om makt, syndabockar, grupptryck

Jag är nog ganska mycket som en man...

Maria Hagbom har skrivit en träffande bloggpost idag som handlar om hur män och kvinnor samverkar.

Läs den här

Postens historia...

Det är ibland intressant att få lite bakgrund till det som händer idag. Det var betydligt mer komplicerat tidigare att få iväg meddelanden än vad det är idag när vi bara med ett knapptryck kan uttrycka oss och får det sänt till olika mottagare...

TISDAGEN DEN 7:E AUGUSTI 2007

Meddelandet, då och nu - lite Posthistoria

Posten tillhör ett av de mer kritiserade statliga företagen. Jag arbetade där bland annat som affärsutvecklare under den tid då det begav sig ordentligt i IT-branschen, den nya ekonomin, internet mm. Posten satsade stort. Man startade bland annat Torget som under en period var världens mest besökta internetportal. Det arbetades också med en hel del andra intressanta e-lösningar. Idag är den eran över och det gick som det gick.

Jag träffade där ex-postisen och pensionären Sture Jogevall som arbetat på Posten under flera generaldirektörer och som skrivit böcker om Posten, dessutom tecknat ner Postens historia. Jag redigerade hans text och tänkte delge er den här. Det är ett spännande dokument kring hur ett flera hundra år gammalt företag försökt hänga med i svängarna. Mång anser väl Posten vara ett mossigt företag, men så är det faktiskt inte. Mycket kul har jag med flera haft där. Jag är faktiskt lite småstolt över att vara gammal Postis ;-).

Häng med genom historien här (det här är långt, men intressant)

1620 preludier
En postlinje inrättas Stockholm - Markaryd - Hamburg. På den europeiska kontinenten fanns ett väl utbyggt postväsen, organiserat som ett stafettsystem och i huvudsak administrerat av släkten Taxiss. När svenskarna under trettioåriga kriget trängde ner i Tyskland fördrevs de Taxisska postmästarna. Efter Taxissk förebild organiserade svenskarna ett eget postväsen med kontor främst i Leipzig och Frankfurt men också i Mainz, Speier, Stuttgart, Hamburg och Stettin. Kontoren i Leipzig förestods av Andreas Wechsel. Postlinjen Stockholm - Hamburg blir det svensk-tyska postväsendets livlina till huvudstaden.

1636 Ett svenskt postverk skapas
Efter förslag av rikskanslern Axel Oxenstierna beslutar riksrådet anta en förordning om postbåden (postbuden), vilket innebär att ett postväsen byggt på stafettsystemet skall inrättas i rikets alla provinser. Postlinjer skapas genom att man på varje två eller tre mil efter landsvägarna tillsätter en postbonde med skyldighet att vidarebefordra posten. För detta får bonden vissa lättnader när det gäller skjutsskyldigheter och andra pålagor.
Efter en tid får bönderna också viss kontant ersättning. Postbondens postdrängar skall springa med posten och stränga straff utdöms om de sinkar sig på vägen. När drängen närmar sig nästa posthemman skall han blåsa i posthornet så att nästa postdräng kan göra sig klar att ta hand om postsäcken (postsäckarna) och löpa vidare.

Andreas Wechsel får i uppdrag att bygga upp och leda det svenska postväsendet. Men han dör 1637. Ansvaret för uppbyggnaden kom därför att vila på hans fru, Gese Wechsel, "Svea rikes postmästarinna", som i sin egenskap av chef för Stockholms postkontor leder postverket till 1642. Uppdraget att resa runt i riket och antaga postbönder faller på en man vid namn Oluf Jönsson. Kanslikollegiet har det övergripande ansvaret för Postens drift och ekonomi.

1638 Den första posttaxan
Den första posttaxan fastställs för brev till och från Stockholm. Postmästarna i landet i övrigt får bestämma portot i "proportion till Stockholmstaxan".

1645 Posten blir tidningsutgivare
I postchefens åligganden ingick att hålla korrespondenter (underrättelseväsen) i
utlandet. Dessutom var alla postmästare i riket skyldiga att varje vecka rapportera vad som hänt på orten. Detta material redigeras sedan på postchefens kansli till den första svenska nyhetstidningen, "Ordinarie Posttidender", senare "Post- och Inrikes Tidningar", i folkmun kallad postgumman.

1646 Snabbare postbefordran
Postbönderna åläggs att framföra posten ridande.

1660 Rekommendation av brev införs
När brev, som innehåller pengar eller värdesaker, avlämnas till postbefordran skall mottagande postmästare med ett särskilt tecken (rekommenderas) på omslaget skilja det från vanliga brev. Samtidigt skall mottagande postmästare underrättas genom ett avisbrev.

1673 Posten blir en personlig förläning
Rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie får ensam det övergripande ansvaret för postväsendet. Han får tillgodogöra sig överskottet i rörelsen som kompensation för sitt arbete.

1677 Posten åter till kanslikollegiet
Kanslikollegiet tar än en gång över ansvaret för postväsendet.

1685 Posten blir affärsverk
Statsledningen levde vid denna tid ur hand i mun. Pengar togs från de konton i
räntekammaren som för tillfället hade pengar tillgängliga. Det konto dit postverkets portointäkter levererades råkade ofta illa ut. Men postverket stod vid denna tid inför stora reformuppgifter och behövde medel. Efter flera framstötar från postdirektören i Stockholm, Johan Beier, förklarar den enväldige kungen, Karl XI, att postmedlen i första hand skall tillgodose postverkets behov. Överskottet, som tillfaller Kronan (ägaren), skall såvitt möjligt ökas "så mycket postväsendet kan tåla".

1686 Poststämplar införs
Som tredje land i världen införde Sverige poststämplar. Detta för att ingen skulle stjäla breven. Kassören stämplade breven med F för fribrev och B för betalda brev.

1692 Den första rikstäckande posttaxan
Den första rikstäckande posttaxan införs. Breven skall taxeras efter vikt och
befordringssträckans längd. Tre avståndsklasser upp till 20 mil fastställs. För sträckor därutöver gällde ny avgift för varje 10 mil.

Samma år införs förbud mot att sända pengar eller värdesaker i vanliga brev. De skall med andra ord rekommenderas.

1692 Postinspektorer kontrollerar postverksamheten
Från Postverkets tillkomst ålåg det landshövdingarna att utöva kontroll av
verksamheten vid postkontor och hos postbönderna, vilket ofta ledde till kontroverser. Nu inrättas istället postalt anställda postinspektorer, vanligen postmästarna i residensstaden.

1697-1702 Överpostdirektör ställs i ledningen
Under kanslikollegiet tillsätts nu en särskild överpostdirektör; Samuel Åkerhielm. Han företar en genomgripande organisation av hela postväsendet. Det gäller både den högsta ledningen, de lokala inspektionerna, den finansiella administrationen och de lokala postkontorens skötsel.

1700
Eller närmare bestämt 1698 såg Sveriges karta ut så här. Inrikes brev gick med andra ord även till Finland och Baltikum.

1705 Försök med en postdiligenslinje
Redan under Postverkets tidiga år var man bekymrad över att postsäckarna utöver vanliga brev också innehöll skrymmande saker, som böcker, lådor etc. För att avlasta den ridande posten försöker man inrätta en postvagnlinje Stockholm - Hamburg. Den skall ta postpaketen men är också till för "resandes bekvämlighet", dvs passagerartrafik. Men försöket rinner ut i sanden.

1718 Karl XIIs postreform
Karl XII beslutar att förverkliga en gammal tanke, nämligen att slå samman
postväsendet och gästgivarrörelsen i landet. Gästgivarna var ansvariga för
personbefordran och nu vill man kombinera de två jämlöpande transportsystemen och skapa ett enda. Men gästgivarna vill inte befatta sig med posten och postmästarna vill inte bli gästgivare. När kungen stupar vid Fredrikshald återgår därför allt till det gamla.

1738 Legitimationsregler införs
Om någon, som inte är känd på postkontoret, vill hämta ett rekommenderat brev
måste han styrka sin identitet. Särskilda regler för detta införs nu.

1766 Kostnadsstat införs
Överpostdirektören beordras att varje år inge ett stats- och rekvisitionsförslag avseende Postens kostnader till denna kommission i Riksdagen som behandlar Statens allmänna budget.

1791 Postens verksamhet som tidningsutgivare upphör
Den nyinrättade Svenska Akademien övertar ansvaret för utgivningen av Post- och Inrikes Tidningar. Posten har haft detta ansvar sedan 1645.

1807 Rekordhöjning av brevportot
Kung Gustav IV Adolf höjer brevportot med 50 procent. Motiv: Han ville förbättra postförarnas villkor och främja posternas säkrare och snabbare gång.
Resultat: Brevvolymen sjunker kraftigt.

1809 Postmedlen blir bevillningar
I 1809 års regeringsform intags en bestämmelse, att postmedlen skall räknas till
bevillningarna. Det innebär att postavgifterna skall bestämmas av ständerna
(riksdagen) och inte av Kungl. Maj:t. I regeringskansliet ställs Postverket under
handels och finansexpeditionen.

1820 Allmän tidningstaxa införes
Vid sidan av post- och Inrikes Tidningar har nu flera nyhetstidningar tillkommit.
Regeringen gav en del portofrihet men andra fick betala brevporto. Nu beslutas att alla dagblad skall ha nedsatt porto i förhållande till brevportot.

1831 Den första postdiligensen
Kombinerad post-, paket- och passagerartrafik i Postens regi införs på linjen
Stockholm - Skåne. Av ekonomiska skäl läggs den ner 1834, men istället anslås
medel till ett privat företag som bedriver postdiligenstrafik på sträckan Stockholm - Göteborg - Hälsingborg.

1834 Särskild paketbefordran införs
Detta år inrättas sex särskilda postpaketlinjer i södra och mellersta Sverige. Senare tillkommer en linje mellan Sundsvall och Östersund. Linjerna drivs av entreprenörer.

1840 Postverket ställs under finansdepartementet
I regeringskansliet flyttas nu Postverket till finansdepartementet.

1848 Assurerade brev införs
För rekommenderade brev som innehåller värden för mer än 100 kronor skall en
assuransavgift erläggas.

1849 Lokalbrev införs
Avgiften för de nu införda lokalbreven är hälften av lägsta avgift för riksbrev. För brev som utdelades på orter med lokal brevbäring uttogs dessutom en utdelningsavgift. Till en början tillföll den brevbärarna.

1850 Generalpoststyrelsen kommer till
Vid departementsreformens genomförande i början av 1840- talet förlades Posten under finansdepartementet. 1850 får det tidigare överpostdirektörsämbetet ett nytt namn: Kungliga Generalpoststyrelsen. Överpostdirektören får titeln generaldirektör, och tillsätts på förordnande under viss tid.

Nu började postgången mellan Eckerö och Grisslehamn. Isbåten Simpan kunde föras över is, seglas och ros. Breven förvarades i träkäglor som flöt om de hamnade i vattnet. Detta är bakgrunden till Postrodden som genomförs varje år.

1855 Enhetsporto och frimärken
Efter många års diskussioner och viss tvekan från postledningens sida beslutar
riksdagen att ett "lika medelporto utan avseende på avståndet" skall införas från och med den 1 juli 1855.

Man började man sälja de första svenska frimärkena - skilling banco-märkena. Det billigaste kostade tre skilling, vilket motsvarade en timmes arbete för en vanlig arbetare och det dyraste var på 24 skilling. Diligenserna blev ett komplement till järnvägarna som nu snabbt växte fram. Den sista hästanspända postdiligensen upphör 1888.

1852 Den första järnvägslinjen etableras
Den första järnvägslinjen byggs i Sverige, på sträckan Köping - Hult. 1858 bestäms, att järnväg som upplåtits till allmän trafik, skall begagnas för postbefordran. 1862 inrättas de två första postkupéerna på sträckan Stockholm - Hallsberg - Göteborg.

1860 Postbönderna avvecklas
Riksdagen beslutar att systemet med postbönder i princip skall avvecklas.
Posthemmannens antal är vid denna tid 740. 1870 har de utmönstrats helt.

1861 Den första poststationen öppnas
I stället för posthemman införs nu poststationer. Till en början läggs poststationerna vid järnvägsstationerna men senare öppnas stationer också på andra orter. De fasta postanstalterna indelas snart i tre huvudgrupper: Postkontor, postexpeditioner och poststationer.

1861 Allmän lokalbrevbäring och lokalporto regleras
I samband med frimärkets införande anställde Posten i Stockholm och Göteborg
brevbärare för lokal utdelning. Genom ett regeringsbeslut 1861 får brevbäringen fastare former och brevbärare börjar anställas på andra orter. Lokalportot fastställs till en fjärdedel av riksportot.

1863 Kvinnor fick arbeta på Posten
Detta år blev det möjligt för kvinnor att arbeta på Posten. Men bara ogifta kvinnor fick anställas då en gift kvinna var omyndig och således inte kunde ansvara för pengar.

1864 Korsband införs
Försändelseslaget korsband (för trycksaker, varuprov och mönster) införs i den inrikes postväxlingen. Portot sätts till en fjärdedel av brevportot. I den utrikes postutväxlingen har försändelseslaget redan funnits en tid, efter avtal med främmande postförvaltningar.

1866 Postanvisningar och postförskott införs
För att möta konkurrensen från de framväxande bankerna införs nu försändelseslagen postanvisningar och postförskott.

1870 Postdiligensens storhetstid
Den hästdragna postdiligensens storhetstid. Det kostade en riksdaler per mil att följa med. Mot halv avgift fick man sitta bak på kofferten utan skydd mot väder och vind.

1872 Brevkort introduceras
En enklare form av brev införs. Skriften på brevkorten är öppen för alla postbehandlare, eftersom inga kuvert behövs. I gengäld är portot lägre än för brev.

1873 Kronoposten upphör
Från stamlinjerna inrättar nu Posten gångposter, det första embryot till lantbrevbärare. Den särskilda kronopost, som länsstyrelserna har drivit alltsedan Postens födelse och som avsåg post till kronofogdar etc kan nu upphöra. Samma gäller den så kallade klockarposten från domkapitlen till kyrkoherdar och kyrkostämmor. Den upphör 1888.

1873 Posten åtar sig abonnemangssystem för tidningar
Postavgiften för tidningar skall nu beräknas på grundval av prenumerationspris,
periodicitet och storlek. Posten åtar sig att stå för hela systemet, från inlämning till central och lokal bokföring av abonnemangen , förmedling av prenumerationsavgift och utdelning. Systemet kommer att vara i bruk till 1962.

1874 Världspostföreningen
En allmän internationell postförening, senare kallad Världspostföreningen, bildas. Enligt föreningens konvention skall samma brevporto gälla över hela föreningsområdet. Brevtaxeringen förenklas avsevärt. Senare tillkommer avtal för andra försändelseslag.

1884 Postsparbanken startas
För att i första hand tillgodose småspararnas behov av sparinstitution startas
Postsparbanken i Postens regi. Som en marknadsfördel jämfört med de tidigare
etablerade lokala sparbankerna kan innehavaren av en postsparbanksbok sätta in och ta ut medel på samtliga närmare 2000 fasta postanstalter i landet.

1888 Postmonopolet stadfästes
Postbefordran mellan orterna i riket hade alltsedan 1600-talet ansetts vara ett kungligt privilegium. På vissa orter anordnade Postverket tidigt lokal brevbäring (se år 1849 och 1861) men sådan brevbäring kunde även privata företag driva. I Stockholm fungerade sålunda den så kallade Mallénska gångposten 1838 - 1855. Privat brevbäring fanns även i Göteborg. Ett nytt bolag ville 1887 etablera sig som aktiebolag i Stockholm. Riksdagsbehandlingen resulterade i att Postverket genom en monopolkungörelse 1888 gavs ensamrätt till all regelbunden befordran mot avgift av förseglade eller eljest tillslutna brev och brevkort. Monopolet gällde således både lokal- och rikspost.

1900 Civildepartementet tar över Postverket
I regeringskansliet flyttas Postverket från finansdepartementet till civildepartementet.

1907 Tågrån
Inträffade Sveriges enda tågrån på linjen Malmö - Simrishamn. De två rånarna sköt postiljonen Johan Almén med tre skott i ansiktet, kom undan med 5000 kr och kunde gripas en månad senare. Almén överlevde och fortsatte sitt arbete vid Posten. När han 42 år senare dog efter att ha levt med kulorna i huvudet, skänktes dessa till postmuseet.

1909 Lantbrevbärarnas befogenheter ökas
Två klasser av lantbrevbärare införs, I och II. Lantbrevbärare av första klass får inom vissa gränser ta emot och dela ut assurerade försändelser och postanvisningar. Dessutom får de förmedla insättningar i Postsparbanken. " Den rullande poststationen" har fötts.

1918 Högre postal utbildning införs
En högre postexamen beslutas. Den första kursen med sikte på denna examen
anordnas. Tolv internrekryterade postexpeditörer antas till kursen.

1920 Posten under kommunikationsdepartementet
Civildepartementet i Kungl. Maj:ts kansli delas i social- och
kommunikationsdepartementen. Posten inordnas under det senare.

1920 Den första flygpostlinjen
Sverige fick sin första flygpostlinje till utlandet den 12 augusti 1920.Den gick från Malmö via Köpenhamn och Warnemünde till Berlin. Senare utvecklades linjen till Hamburg, Bremen, Amsterdam och London.

1923 Postverkets diligenstrafik startar
Posten får tillstånd att anordna bildriven diligenstrafik för transport av post, passagerare och gods.

1924 Världspostkongressen i Stockholm
Svenska Postverket står som värd för den åttonde Världspostkongressen. I samband härmed firas också Världspostunionens 50-årsjubileum.

1925 Postgirot startar
Efter flera utredningar och riksdagsdiskussioner startar en ny form för
betalningsförmedling, Postgirot. Rörelsen växer snabbt. 1938 registreras det 100.000:e kontot.

1928 Nattpostflyg till kontinenten
Det första nattpostflyget till kontinenten. De flesta turerna gick till London. På dessa turer sorterades posten ombord vilket visade sig vara meningslöst för så fort det kom en luftgrop var allt i oordning. Postsäckarna var omslutna av kork så om en olycka skulle hända och de hamnade i vattnet flöt de och kunde hämtas av fartyg.

1936 Postsparbanken och Postgirot bildar en bankavdelning
Postsparbanken och Postgirot, som tidigare varit inordnade i generalpoststyrelsens femte byrå, organiseras nu som en bankavdelning inom Posten och ställs under en särskild chef med titeln postsparbankschef.

1939 Postala transporter i krigstid
Det andra världskriget bryter ut och påverkar posttransporterna i hög grad. Det kan förekomma att posten får ta omvägar över halva jordklotet för att säkert nå
adressorterna. I den inrikes postbehandlingen inrättas, SP1, 2 etc för sortering av
fältposten.

1945 Postens personaltidning, PS, startar
Sedan världskriget upphört med dess speciella inriktning på arbetsmiljö och
prestationer börjar en ny anda att spridas i Posten. Ett tecken härpå är att en särskild tidning ges ut, där både postledning och anställda kan göra sin röst hörd. Postens personaltidning PS är namnet.

1945 Postmonopolet utreds
Ett trettiotal lokalpostföretag har etablerats i landet. De befordrar cirka 4000
försändelser per dag. Regeringen beslutar att Generalpoststyrelsen skall utreda om monopolkungörelsen kan ändras.

1946 Ny monopolförordning
Statsmakterna fastställer en ny monopolförordning, som stoppar lokala konkurrenter till Posten. (Men många av de tidigare konkurrenterna har redan självdött.)

1948 Den första brevsorteringsmaskinen
En första, mekanisk brevsorteringsmaskin anskaffas för att användas på försök i
Norrköping och Linköping. Försöken slår dock inte väl ut och upphör snart.

1948 Hålkort i Postsparbankens bokföring
Postsparbanken inför ett nytt bokföringssystem, baserat på hålkort.

1949 De första företagsnämnderna
De första företagsnämnderna introduceras i Posten. De fackliga organisationerna
godkänner dem med förbehållet att de inte får bli beslutande organ.

1951 Lokalportot tas bort
Efter framställning från Generalpoststyrelsen beslutar Riksdagen att lokalportot skall upphöra. Men samtidigt bestämmer Riksdagen, trots att postledningen inte föreslagit detta, att riksportot skall höjas från 20 till 25 öre. Det innebär, att kunder som tidigare använt lokalportot, 15 öre, nu måste betala 25 öre, en höjning med 67 procent. Protesterna blir starka och pressen är överlag kritisk.

1951 Den postala söndagsservicen slopas
Nya arbetstidslagar tvingar Posten att upphöra med söndagsöppethållande på
postkontoren, samtidigt som söndagsbrevbäringen slopas. Än en gång starka
protester från kunder och media.

1953 Posten i pressen, PIP, introduceras
Ett sammandrag av vad massmedia skrivit om Posten ställs varje dag samman på
Postens press- och informationsavdelning och sänds ut till postkontoren. Dokumentet får namnet Posten i pressen, PIP.

1953 Kundtjänstombud
Särskilda tjänstemän engageras för arbete i en central kärna samt ute vid alla
postdirektionerna. De kallas kundtjänstombud och skall etablera kontakt med
företagskunderna för att utröna deras önskemål med mera.

1956 Postutredningen börjar sitt arbete
Regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning som skall göra en total genomlysning av Postverkets situation, såväl när det gäller service som ekonomin och organisationen.

1960 Postbanken föds
Statsmakterna eftersträvar en mera bankmässig inriktning för Postgirot och
Postsparbankens verksamhet. Ett första tecken härpå är att en ny chef för de båda enheterna hämtas från bankvärlden. Han får titeln postbankschef och de båda enheterna slås samman under organisationsnamnet Postbanken, med egen styrelse.

1961 Postens kundtidning presenteras
En särskild tidskrift, riktad direkt mot Postens företagskunder startas.

1962 Postutredningens slutbetänkande presenteras
Den parlamentariska postutredningen överlämnar sitt slutbetänkande. Det innehåller utredningsmaterial och förslag som kommer att bli vägledande för postala utvecklingen i många år framåt.

1963 Postsparbanken och Postgirot datoriseras
Bokföringen vid Postsparbanken och Postgirot läggs nu helt över på datorer.

1965-1966 Optiska lässystem i Postgirot
Under dessa år beställs fyra lässystem av typ IBM 360 för att ytterligare snabba upp bokföringen vid Postgirot. Siktet är inställt på en fullständig automatisering men detta nås först i slutet av 1980 - talet.

1965 Ny ledningsorganisation
Regeringen utser en så kallad lekmannastyrelse att förestå Postverket.
Generaldirektören blir ordförande och styrelsen beslutar kollegialt, dvs efter omröstning bland ledamöterna. Centralförvaltningen får tre huvudenheter: Driftenheten, Ekonomienheten och Postbanken. De tre huvudenhetscheferna jämte generaldirektören bildar Postens direktion. Två nya byråer inrättas: Ekonomibyrån och Kommersiella byrån.

1966 Paketsorteringsmaskiner tas i bruk
De första paketsorteringsmaskinerna anskaffas och placeras i Malmö och Borås. En tredje maskin invigs 1967 i Ånge.

1967 En specialkonstruerad brevbärarbil införs
Efter flera års utvecklingsarbete beställs 1000 specialkonstruerade brevbärarbilar från Kalmar Verkstads AB. Biltypen får namnet Tjorven och den blir mycket populär. Men tillverkningen läggs ned 1971. Erfarenheterna av Tjorven kan dock Posten tillgodogöra sig, när Opelbilar, anpassade för brevbäring, köps 1976.

1968 En helt ny sorterings- och transportorganisation
Sedan Statens Järnvägar beslutat lägga om sin tågföring i marknadsvänlig form
genomför det svenska postverket snabbt en total revolution av sorterings- och
transportorganisationen. Landet delas in i sorteringsområden med centralorter.
Transporterna indelas i uppsamlingstransporter till centralorterna, transporter mellan områdena och spridningstransporter inom adressområdena. Landsvägstransporter och flygbefordran används i mycket större utsträckning än tidigare.

1968 Postnummer införs
I anslutning till sorterings- och transportrevolutionen införs postnummer i
försändelselsernas adresser. Numren är baserade på sorteringsområdena och
adressorterna. Men det finns utrymme för ytterligare utsortering på adressorterna. Postnumren medför att sorteringen nu kan göras av personal med mindre kännedom om postanstalter och befordringsvägar än tidigare. En hel yrkesgrupp, överpostiljonerna och postiljonerna blir överflödiga.

1968 Regional redovisningsgranskning
Granskningen av postkassornas redovisningar, som hittills utförts av
överpostexpeditörer vid postkontoren, flyttas nu över till regionala redovisningscentraler, där datorer i ökad utsträckning kan användas för arbetet.

1969 Tidningstjänst bildas
Riksdagen beslutar att införa en statlig samdistributionsrabatt för dagstidningar, något som förutsätter samgående för gemensam distribution. Det tidningsägda AB Svenska Pressbyrån finns redan. Av konkurrensskäl inrättar Riksdagen nu ett dotterbolag till Posten, Tidningstjänst AB, TAB.

1969 Nya typer av paketsorteringsmaskiner
Posten i Sverige köper från Danmark fem nya typer av paketsorteringsmaskiner
(kedjetransportör med vippbara lameller).

1969 Brevportots karaktär av bevillning upphör
Riksdagen beslutar om en partiell författningsreform, som bland annat innebär att brevportots karaktär av bevillning (avgifter som beslutas av Riksdagen) upphör.
Postledningen får besluta om alla avgifter utom brevavgifterna och tidningstaxorna, som regeringen fastställer.

1972 Den första Bankomaten
Den första bankomaten vid ett postkontor introduceras nu. Fler skall komma.
Bankomatsystemet har tillkommit genom samverkan mellan affärsbankerna och
Posten.

1974 Avtal om social service
Posten och Socialstyrelsen ingick ett avtal om social service genom lantbrevbäraren. Lantbrevbäraren ska göra hembesök i vissa hushåll och i andra hålla koll att allt är i sin ordning.

1974 Kassa-arbetet datoriseras
Efter flera års försöksarbete beslutar Postens styrelse köpa in 2600 elektroniska
kassaterminaler till de 750 största postkontoren. Ordern går till Svenska AB Philips. I begränsad utsträckning börjar man tillämpa online-system, dvs kassaterminalen är direkt kopplad till PK-bankens centrala databaser.

1974 Post- och Kreditbanken föds, Postbanken går i graven
Efter flera års förhandlingar beslutar Riksdagen på Regeringens förslag att den
statsägda Sveriges Kreditbank och Postbanken skall sammanföras till en ny bank, med namnet Post- och Kreditbanken, PK- banken. Banken blir en självständig, juridisk enhet, men den köper bokföringstjänster och kassatjänster av Posten. Postgirot förblir fortfarande en enhet inom Posten.

1976 Ny postorganisation
En ny organisation godkänns av Riksdagen. De löpande arbetsuppgifterna i central- och regionförvaltningen minskas. Lokalförvaltningen, som får ett ökat ansvar och förstärkt administration, delas in i 55 postområden under sju regioner.

1976 Plan- och budgetstyrning breddas
Ett nytt system för planering och budget införs. Budgetarbetet byggs upp på tre
samrådsomgångar som genomsyrar alla tre nivåer i organisationen. Resultatmål och produktivitetsmål fastställs på basis av budgetsamråden.

1977 Medbestämmandelagen
Riksdagen beslutar införa medbestämmandelagen. Den innebär för Postens del att företagsnämnderna upphör och att kontakterna med de fackliga organisationerna i fortsättningen skall ske i form av förhandlingar eller informationssammankomster.

1978 lördagsservicen ändras
Avgift tas ut för bank- och betalningstransaktioner på lördagar i postkassorna.
Lördagsutbärningen inskränks till utdelning av lördagsförsändelser (A-post mot
tilläggsavgift), vissa dagstidningar, avier och betalningshandlingar.

1980 Postens transporttjänst AB bildas
Postledningen köper upp en lokal konkurrent på lättgodsmarknaden, Pickos budbilar AB. På den grunden organiseras ett dotterbolag till Tidningstjänst AB, som får namnet Posten Transporttjänst AB, som skall svara för lokal budbilservice i Stockholm, Göteborg, Örestad och FalunBorlänge. Budbilstjänsten i övriga delar av landet skall ske inom affärsverkets ram. Något senare bildas nästa dotterbolag, Posten Värdeservice AB.

1981 Moderbolaget Postbolagen AB bildas
Det ställer sig svårt för TAB att förena rollen som moderbolag med uppgiften att i knivskarp konkurrens distribuera tidningar. Därför inrättas ett särskilt moderbolag, Postbolagen AB.

Detta blir en början till bolagskoncern, som under 1980-talets senare del växer med ytterligare åtta bolag.

1981 En stor portoreform genomförs
Innehållstaxeringen av brevförsändelser slopas helt. Begreppet korsband tas bort. Normalbrev (A-brev) skall befordras över natten. Företag med stor postmängd får möjlighet att till lägre porto skicka ekonomibrev, för vilkas befordran Posten vill ha tre dagar till förfogande.

1982 Posten kundråd bildas
Ett kundråd för postala frågor organiseras. Det skall arbeta självständigt i förhållande till postledningen och ha egen initiativrätt. Frågor om enskilda kunders villkor eller enskilda försändelsers öden skall dock överlämnas till postledningen. Ordföranden, en f.d. landshövding, hämtas utifrån. Rådets ledamöter utses på förslag av starka intresseorganisationer i näringsliv och förvaltning.

1983 Företagskunderna prioriteras
Den övervägande delen av Postens intäkter kommer från företag och andra
organisationer. Mot den bakgrunden fastställs nu ett övergripande huvudmål för
Posten, där tillgodoseendet av företagens och andra organisationers totala behov av postservice betonas. Den gamla principen att alla postkunder skall behandlas lika går nu i graven.

1984 Ännu en omorganisation
Riksdagen fastställer nu en plattare och mer marknadsorienterad organisation. I stället för regioner och mer än femtio postområden består Posten i fortsättningen av två administrativa nivåer, centralförvaltningen och trettiotre regioner. Postområdena försvinner i princip. Målstyrning betonas i hög utsträckning. Huvudkontoret organiseras i två affärsområden: Brev och paket, resp Bank och kassa.

1984 Nya postkassamaskiner On-line
En ny generation postkassamaskiner introduceras, vilka är kopplade on-line till
Nordbankens databaser. Kontroll av behållningen på ett konto kan nu ske omedelbart vid uttag. Dessutom underlättar de nya maskinerna kassaredovisningen och statistikarbetet.

1984 Företagspaket införs
För att möta de ökande kraven på just-in-time-service och dörr-till-dörr-service när det gäller lättgods inför Posten en ny produkt, företagspaket. Det är en service från dörr till dörr och med garanterad leveranstid, som för paket söder om Ånge är över natten.
Maximivikt slopas, även om kollin över 35 kilo endast undantagsvis accepteras.

1985 Posten får besluta om investeringar
De begränsningar som hittills gällt främst för beslut om investeringar i fastigheter upphävs nu av Riksdagen. Posten får rätt att finansiera alla investeringar med rörelsemedel.

1987 Posten får rätt att förvalta egna likvida medel
Det avtal som låg till grund för PKbankens bildande föreskrev att Postens likvida medel skulle förvaltas i PKbanken mot viss ränta. Ett nytt samarbetsavtal med Posten och PKbanken godkänns nu av statsmakterna. Posten får rätt att förvalta likvida medel som inte behövs i rörelsen genom inlåning i bank eller genom placering i skuldebrev, utgivna av eller garanterade av svenska staten, kommun, hypoteksinstitut eller kreditbolag. Dessutom får Posten rätt att ta upp lån på dagslånemarknaden för att jämna ut fluktuationer i likviditeten.

1987 Lördagsservicen ändras
Lördagsförsändelserna (mot särskild avgift) i brevbäringen upphör. På lördagar utdelas i fortsättningen endast express, EMS-brev, ilpaket för vilka begärts särskild utdelning och så kallade AL-tidningar.

1987 EMS International Post Corporation bildas
På ett initiativ bland annat från Sverige bildar ett antal europeiska postverk ett
gemensamt internationellt postbolag för flygtransporter EMS (Express Mail Service) försändelser. Bolagets transportnav placeras i Bryssel. Året innan träffade Posten i Sverige ett avtal med det privata transportföretaget Federal Express i USA, eftersom missnöjet med USA-postens paketservice var stor. Efter flera omorganisationer upphör EMS, IPC och Sverige går in som medlem i Nordic Postgroup BV, som är en av ägarna till det holländska bolaget GD Net BV, vilket i sin tur äger 50 procent av aktierna i det internationella transportföretaget GD Express World Wide.

1988 Post och Teleutredningen tillsätts
Regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté, Post- och teleutredningen, med uppdrag att bedöma och föreslå preciseringar av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på post- och teleområdena.

1990 Post och Teleutredningens betänkande
Post- och teleutredningen avger sitt betänkande: Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. För Postens vidkommande föreslås ett antal krav beträffande grundläggande postservice i hela landet. De ekonomiska konsekvenserna av dessa krav uppskattas, men utredningen menar att Posten skall klara detta utan subventioner, om den "ges rimliga verksamhetsförutsättningar för att kunna hävda sig i den framtida konkurrensen". I varje fall till mitten av 1990-talet. Vidare föreslår utredningen att Postens lagreglerade brevmonopol omprövas i samband med att EG:s regelverk på postområdet får sin slutliga utformning.

1993 Poståkeriet blir självständig enhet
Postens biltransporter organiseras som en självständig enhet under namnet
Poståkeriet. Den skall på affärsmässig bas konkurrera om upphandlingen av postala transporter med andra åkeriföretag.

1993 Postens brevmonopol upphör
Sedan Posten under många år föreslagit åtgärden, upphör nu Postens monopol på brevbefordran. En postlag fastställs och en fristående myndighet, Post och
Telestyrelsen, skall bevaka lagens efterlevnad.

1994 Posten ombildas till aktiebolag
Riksdagen beslutar att Posten skall ombildas från affärsverk till aktiebolag. Posten AB blir koncern och ett antal dotterbolag för skilda marknadssegment bildas. Den nya koncernen får rätt att besluta om samtliga postavgifter. Sedan Posten under många år föreslagit åtgärden, upphör nu Postens monopol på brevbefordran. En postlag fastställs och en fristående myndighet, Post och Telestyrelsen, skall bevaka lagens efterlevnad.

1994 Postgirot får formell status som bank
Genom ett riksdagsbeslut blir Postgirot en bank och får möjlighet att erbjuda ränta på insatta medel samt ge krediter.

1996 Torget startar
Torget, Postens stora websatsning startar. Satsningen påskyndar hela
Internetutvecklingen i Sverige. På kort tid blir man Europas största marknadsplats på Internet.

Här slutade jag - men någon annan kanske kan fylla i... Postgirot har sålts bland annat, likaså Torget. Flera nya VD:ar har passerat revy och omorganisationerna har stått som spön i backen. Många har slutat och Postens nya huvudkontor Arken byggts vid Tomteboda, ser ut som en strandad finlandsfärkja men är urläckert på insidan. ICA och Pressbyrån säljer frimärken och lämnar ut paket. Svensk Kassaservice har både startat och beslutats att det ska försvinna.

Andra bloggar om: politik, samhälle, historia, posten, statliga företag, arbetsmarknad,posthistoria, moderaterna, Postverket, företagsutveckling