Jag fann en högst intressant bloggpost om hur begåvade barn har det i skolan. Läs hela och även kommentarerna. De är väldigt intressanta och ger extra krydda till problemet. För att det är ett problem den saken är klar.
Föraktet mot begåvade barn
Tack för tipset Maria Ljungdahl...
Jag repriserar en gammal bloggpost jag själv skrev för många år sedan om ämnet.
tisdagen den 18:e november 2008
Äntligen får de som är duktiga vara duktiga...
Moderaterna vill uppmuntra duktiga skolbarn. Det gör mig så glad, för de finns också och måste även dom få uppmärksamhet och möjlighet till utveckling. Genom livet har jag träffat på alltför många mycket duktiga människor som la av skolan redan på ett tidigt stadium bara för att det var så dötrist i plugget. Vet inte om ni har tänkt på det men många av dem som har högsta betygen på högskoleprovet har ofta jobb som inte på något sätt kräver deras intellektuella förmåga. De kanske får ut den på annat sätt på fritiden förstås, men tänk vad gott de kunde ha gjort för både sig själva och samhället om de fått utvecklas.
Men det finns också många som väljer att bli autodidakter inom sitt intresseområde. De kan trots sin kunskap inte alltid klassa in i de större organisationerna som är helt inriktade på examensår och skola och formalia. Det senare är egentligen bara ett bevis på att man klarat de kurser som andra i förväg bestämt innehållet i. Nu vill jag inte på något sätt förringa högskolan, jag har själv tillbringat allt för många år där. Men nog vore det bra om det fanns lite fler vägar att tentera av sin kunskap och sina färdigheter. Livet är inte ett likadant schema för alla - utan det kommer och går. Säg inte KomVux med en bok per termin för då skriker jag. För vuxna kan man lugnt intensifiera utbildningsinsatserna och få det att fungera.
Men åter till duktiga barn. De som är begåvade och duktiga men trötta redan i tvåan (jag har en sådan i min omgivning, det är inte klokt) ska int ebehöva hålla tillbaka. Nu skriver Svensson att det inte är de duktiga som behöver hjälp. det vill jag påsåt är felaktigt. De behöver också hjälp och den som behöver ha det ska få det - i skolan. De duktiga barnen kan gått gå i bräschen och visa att det finns möjligheter om man anstränger sig. Det går inte att komma ifrån att alla barn har någon talang och ett fåtal, väldigt få har ingen, de behöver då särskild uppmärksmahet men ska inte stanna upp resten av ungarna för det.
Min idol i pedagogiska frågor är den amerikanske pedagogikprofessorn Ellen Winner (jag har hänvisat mycket till henne) påstår att man ska höja nivån på undervisningen i skolan ty det gynnar alla, även de lågpresterande. Alla blir nämligen extra stimulerade av detta och kommer alltså längre än de skulle gjort annars. Det är lite tvärs omtänkande mot att alla håller en jämn lagom nivå så att vissa måste hålla tillbaka.
Hon hänvisar till sin sons klass med ett exempel där samtliga barn fick lära sig Macbeth utifrån ett manus som kom från "The Californian Gifted and Talented Education" (sid 228 i Winners bok Begåvade Barn). Detta var ett manus som var väldigt svårt med en text som var över barnens nivå, men alla barn klarade av sina uppgifter och var lyckliga över det.
Mitt exempel är naturligtvis snuttifierat och en förenkling av hela situationen i svenska skolor jag inser väl det. Men försök ta tanken vidare. Klassrummen ska fyllas med utmaningar menar Ellen Winner. Tank om vi kunde få fram fler visioner om hur det kunde få vara i klassrummet. Vad kul det kunde bli för både elever och lärare då.
Moderaternas tankar kring att uppmuntra även duktiga barn ligger mig varmt om hjärtat. Miss Chatterbox tillhörde de där som var duktiga i skolan och som det gick bra för än då.AnnaVärlden berättar om hur hon fick sitta i grupprummet med sin bok ensam eftersom hon redan kunde läsa när hon började skolan. Jag kände igen det där. Jag kunde också läsa i 4-årsåldern då jag stavade mig igenom serietidningen om Grodan Boll. När jag kom till skolan så låtsades jag som om att jag inte kunde läsa och stavade mig igenom högläsningen för att inte vara annorlunda. Min fröken genomskådade dock det hela och sen satt Lennart och jag där ensamma med varsin bok för oss som kunde läsa. Det var snabbt fixat och blev urtrist på lektionerna.
På den tiden hade man en annan respekt för sina vuxna och därför satt man där man satt, lugnt och fint, men kul var det då inte. Ibland funderar jag faktiskt på om bråkstakarna är understimulerade i skolan. Vad säger alla lärare om den slutsatsen? Är det inte en intressant tanke?
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolpolitik, moderaterna, begåvade elever,pedagogik
Men det finns också många som väljer att bli autodidakter inom sitt intresseområde. De kan trots sin kunskap inte alltid klassa in i de större organisationerna som är helt inriktade på examensår och skola och formalia. Det senare är egentligen bara ett bevis på att man klarat de kurser som andra i förväg bestämt innehållet i. Nu vill jag inte på något sätt förringa högskolan, jag har själv tillbringat allt för många år där. Men nog vore det bra om det fanns lite fler vägar att tentera av sin kunskap och sina färdigheter. Livet är inte ett likadant schema för alla - utan det kommer och går. Säg inte KomVux med en bok per termin för då skriker jag. För vuxna kan man lugnt intensifiera utbildningsinsatserna och få det att fungera.
Men åter till duktiga barn. De som är begåvade och duktiga men trötta redan i tvåan (jag har en sådan i min omgivning, det är inte klokt) ska int ebehöva hålla tillbaka. Nu skriver Svensson att det inte är de duktiga som behöver hjälp. det vill jag påsåt är felaktigt. De behöver också hjälp och den som behöver ha det ska få det - i skolan. De duktiga barnen kan gått gå i bräschen och visa att det finns möjligheter om man anstränger sig. Det går inte att komma ifrån att alla barn har någon talang och ett fåtal, väldigt få har ingen, de behöver då särskild uppmärksmahet men ska inte stanna upp resten av ungarna för det.
Min idol i pedagogiska frågor är den amerikanske pedagogikprofessorn Ellen Winner (jag har hänvisat mycket till henne) påstår att man ska höja nivån på undervisningen i skolan ty det gynnar alla, även de lågpresterande. Alla blir nämligen extra stimulerade av detta och kommer alltså längre än de skulle gjort annars. Det är lite tvärs omtänkande mot att alla håller en jämn lagom nivå så att vissa måste hålla tillbaka.
Hon hänvisar till sin sons klass med ett exempel där samtliga barn fick lära sig Macbeth utifrån ett manus som kom från "The Californian Gifted and Talented Education" (sid 228 i Winners bok Begåvade Barn). Detta var ett manus som var väldigt svårt med en text som var över barnens nivå, men alla barn klarade av sina uppgifter och var lyckliga över det.
Mitt exempel är naturligtvis snuttifierat och en förenkling av hela situationen i svenska skolor jag inser väl det. Men försök ta tanken vidare. Klassrummen ska fyllas med utmaningar menar Ellen Winner. Tank om vi kunde få fram fler visioner om hur det kunde få vara i klassrummet. Vad kul det kunde bli för både elever och lärare då.
Moderaternas tankar kring att uppmuntra även duktiga barn ligger mig varmt om hjärtat. Miss Chatterbox tillhörde de där som var duktiga i skolan och som det gick bra för än då.AnnaVärlden berättar om hur hon fick sitta i grupprummet med sin bok ensam eftersom hon redan kunde läsa när hon började skolan. Jag kände igen det där. Jag kunde också läsa i 4-årsåldern då jag stavade mig igenom serietidningen om Grodan Boll. När jag kom till skolan så låtsades jag som om att jag inte kunde läsa och stavade mig igenom högläsningen för att inte vara annorlunda. Min fröken genomskådade dock det hela och sen satt Lennart och jag där ensamma med varsin bok för oss som kunde läsa. Det var snabbt fixat och blev urtrist på lektionerna.
På den tiden hade man en annan respekt för sina vuxna och därför satt man där man satt, lugnt och fint, men kul var det då inte. Ibland funderar jag faktiskt på om bråkstakarna är understimulerade i skolan. Vad säger alla lärare om den slutsatsen? Är det inte en intressant tanke?
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolpolitik, moderaterna, begåvade elever,pedagogik
#Blogg100
1 kommentar:
Intressant inlägg - och slutkommentar. Jag tror absolut det kan vara så att ungarna i dag, i vissa fall, kan vara understimulerade i skolan.
Känner så väl igen det du beskriver. Jag var en av de där duktiga ungarna, och när jag gjort klart material, läst ut böcker etc före alla andra blev jag tillsagd att hjälpa de andra som inte hunnit så långt. Ja, det är väl roligt det också, men inte för ett barn som vill lära sig själv. Så här efteråt upplever jag att man stannade upp mig.
Samma sak har jag upplevt i vuxenvärlden. Har gått en hel del, mycket dyra, kurser inom området skatter och ekonomi, och jag har haft kurslärare även där som bett mig att hjälpa de andra som inte hunnit så långt, inte förstår, osv, eftersom han inte hann själv... Oj, detta blev långt, men ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Personligen tror jag att min motvilja att ingå i ett kollektiv grundades i grundskolan, när ingen fick vara "duktig" och "bra", utan då skulle man i stället hjälpa de andra så vi hamnade på samma nivå. Vi kommer aldrig på samma nivå - förstå det!
... :) Nu slutar jag.. Hälsningar, Carina
Skicka en kommentar