Tiden går snabbt nu och snart är det val för kommuner, landsting och riksdag. Men först kommer EU-valet förstås - det är ett supervalår. Alliansen ligger lite risigt till enligt mätningarna. Det går inte att bara säga nu kör vi och val vinns på valdagen. Det behövs ett innehåll också. Framförallt så behövs det engagerade valarbetare, såna som gillar det där envetna jobbet som krävs och som vet hur man gör.
Alltför mycket tid har ägnats åt de interna ceremonierna kring bland annat nomineringsstämmor där man mer eller mindre på ärligt och uppriktigt sätt placerat människor lite som man ville ha det. Det handlar inte om politisk kapacitet och vilja det handlar om maktutövande, dåligt ledarskap och egna intressen. Jag har aldrig sett på maken faktiskt. Då har jag ändå varit med om en del.
Vår egen nomineringsstämma var en katastrof. Medlemmarna för all del inte så många, sa genom försöksnomineringen sitt och sen skulle nomineringskommitteen säga sitt. I nomineringskommitteen satt kommunstyrelsens ordförandes politiska sekreterare som vice ordförande. En person som är i direkt beroendeställning till den som enligt reglerna inte fick delta i nomineringsarbetet på grund av att man inte skulle tala i egen sak. Det var självklart för alla utom för vissa då, det gick att passera regelverket och det gjorde man också.
På nomineringsstämman sedan hade nästan alla platser flyttats om. Folk man gillar åkte upp 15 platser, andra som jag själv åkte ner lika många. Det var så uppenbart att det var gullegrisarna som skulle ha de översta platserna. En person fick inte vara med överhuvudtaget trots en skaplig placering i försöksnomineringen. Ingen motivering gavs, bara tystnad. Inga samtal hade gjorts med kandidaterna och bara ett möte hade hållits med kommitteen. Ordföranden kunde inte på direkt fråga tala om vilka som suttit med i gruppen. Alla övriga sade ingenting alls. Satt som stenstoder under mötet bara. De frågor som ställdes fick inga svar.
När nomineringskommitteens lista skulle ställas emot försöksnomineringens dito så gick det inte av någon anledning. Det ledde till att vi var några stycken som ville ha en lista till. Det var inte mitt initiativ, men jag trodde att det skulle varit bra. Min egen motivering för detta var att eftersom det inte finns någon vilja till samarbete i gruppen, det fungerar helt enkelt inte så skulle det vara bättre för moderaterna och politiken och partiet att man jobbade i olika grupper då. Det saknades en röst för att vi skulle fått igenom vårt förslag. Flera personer hoppade av listan under stämman. En senior person gick ur partiet under mötet och står nu på Folkpartiets KF-lista istället. Om detta kunde man läsa i lokalblaskan. Jag tycker att det är tråkigt.
Man kan nu krasst konstatera att många av de som kunde ha gjort nytta av valarbetet inte längre kommer att delta i valrörelsen, det bara i vår lilla avdelning. Det är få kvar nu och de får jobba själva. Det blir ungefär som min mamma sa - nu har ställt till det och får reda ut det här själva. Jag går och dricker kaffe.
Alla ska med - jo tjosan - först ska en del ut tycker jag mer det verkar som... Det här har jag sett hända lite varstans på flera olika ställen, tyvärr. Värre inför denna valrörelse än någonsin innan. Det är duktiga människor som blir bortputtade. Har partiet råd med det?
Koncentrationen borde ligga på att partiet ska vinna val, viktigare än någonsin dettta år. Att enskilda ska behålla sina positioner och putta bort dem som kan hota den finns det inte utrymme för. Det har varit för mycket navelskåderi.
Vore jag Fredrik Reinfeldt och kände till detta skulle jag vara orolig. Det kan tänkas att han har fullt upp med att vara statsminister förstås och litar på sina medarbetare... Förmodligen är det så för att vara statsminister kräver mer tid än man har antagligen. Det är så det ska vara också. Men...
Hela partiet är fyllt med tappade sugar vid det här laget. Det duger inte.
Då går det inte att vinna några val.
Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, moderaterna, valarbetare, supervalår, nomineringar, ej önskvärda, fredrik reinfeldt
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Vet du, jag tror att försöksnomineringarna är ett infernaliskt, listigt uttänkt sätt att identifiera vilka som kan utgöra ett framtida hot när de mer inkomstbringande platserna ska tillsättas.
När det väl står klart vilka som har högst förtroende och är mest omtyckta så är det ju lätt att rådda till det hela på ett så förminskande och förödmjukande sätt att de helt enkelt tar sin popularitet och lämnar fältet fritt.
... och vips!! .. så är allt PRECIS som vanligt igen!!
Fungerar inte det så verkar det också gå bra att ifrågasätta den obehagliga partimedlemmens personlighet??
Uppenbarligen är det olämpligt att ha fel personlighet .. i varje fall i rätt parti?? Eller hur det nu blir?? Rätt personlighet i fel parti???
Komplicerat är det allt...
det här går så långt utanför det politiska engagemanget. För mig i alla fall. Kommer nog aldrig att lära mig det spelet.
då kan man inte vara med
Skicka en kommentar